Mats Jonsson
Eltrygg Miljö AB
Enligt elsäkerhetslagen ska elinstallationsarbete utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada. Men hur vet en elektriker att det arbete som denne utfört motsvarar samhällets förväntningar? Eller hur vet en innehavare av elanläggning att anläggningen faktiskt uppfyller gällande bestämmelser? När kan vi känna oss trygga och faktiskt veta att anläggningen ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada på grund av el?
Ibland hör jag branschfolk närmast raljera över begreppet ”god elsäkerhetsteknisk praxis”. Som att nästan alla lösningar skulle rymmas inom begreppet eller att ordet praxis kan tolkas som branschpraxis. I min verksamhet som konsult märker jag på stor okunskap om vad detta begrepp faktiskt innebär, såväl hos installatörer som projektörer och besiktningspersoner.
På 1900-talet var föreskrifter om utförande av elanläggningar utformade med detaljerade utförandekrav. Men sedan 2004 är Elsäkerhetsverkets föreskrifter målinriktade och av generell karaktär där de grundläggande säkerhetskraven anges i några få bestämmelser. Med undantag för några få nationella krav saknar numer föreskrifterna detaljanvisningar. I stället anges att en anläggning ska vara utförd enligt god elsäkerhetsteknisk praxis så att den ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada på grund av el. Föreskrifterna är bindande och om installationen inte uppfyller god elsäkerhetsteknisk praxis kan det få rättsliga följder, såväl för installatör som för innehavare.
God elsäkerhetsteknisk praxis är den säkerhetsnivå som kan anses vara accepterad av samhället och rättsvårdande myndigheter. Av föreskrifterna om utförande av elanläggningar framgår att om svensk standard tillämpas som komplement till kapitlen 3 – 7 i föreskrifterna anses anläggningen vara utförd enligt god elsäkerhetsteknisk praxis. Med denna skrivning får svensk standard en exklusiv status då den är en del av den materia som utgör god elsäkerhetsteknisk praxis. Svensk standard visar på en mängd olika utföranden där inta alla är branschpraxis i Sverige men som likväl uppfyller kravet på ”god elsäkerhetsteknisk praxis”.
En installatör ska kunna känna sig säker på att denne ”gjort rätt” när elinstallationsarbetet som komplement till föreskrifterna är utfört enligt svensk standard. Likaså ska innehavare vars elanläggning är utförd enligt svensk standard kunna hävda att dennes anläggning uppfyller gällande bestämmelser.
Men tillämpningen av svensk standard är frivillig vilket medför att andra tekniska lösningar kan tillämpas under förutsättning att den säkerhetsnivå som utgörs av god elsäkerhetsteknisk praxis uppnås. Om utförandet avviker från svensk standard ska de bedömningar som ligger till grund för utförandet dokumenteras.
Utförande enligt svensk standard kan alltså sägas vara ett i förhand godkänt utförande. Men om utförandet avviker från svensk standard kan i slutändan innehavaren behöva bevisa att avvikelsen medför minst motsvarande säkerhetsnivå som standardens lösning.
För en installatör kan det vara relativt enkelt att hävda att ett utförande som avviker från svensk standard likväl ger motsvarande säkerhet. Men innehavaren ska under hela anläggningens livslängd kunna visa att, trots avvikelsen, anläggningen är utförd enligt god elsäkerhetsteknisk praxis och att den valda lösningen medför minst samma säkerhetsnivå som om man hade följt svensk standard. Därmed brukar då jag hävda att innan installatören avviker från svensk standard ska innehavaren ge sitt medgivande till den föreslagna lösningen. I de fall jag tagit del av avvikelser har diskussionen ofta utförts utan att innehavaren fullt ut förstått sitt långtgående ansvar för utförandet och den valda lösningen över tid. Till exempel att tillhandahålla information om det valda utförandet till framtida entreprenörer.
En viktig detalj kring begreppet god elsäkerhetsteknisk praxis är att den endast reglerar skydd mot personskada och sakskada orsakad av el. I svensk standard finns regler om skydd mot brandspridning, driftsäkerhet och åtgärder mot elektromagnetisk påverkan. Dessa regler utgör inte grund för god elsäkerhetsteknisk praxis. Avvikelser från sådana avsnitt är inget som behöver dokumenteras i förhållande till Elsäkerhetsverkets föreskrifter. Det är helt och hållet upp till beställaren att avgöra nivån på driftsäkerhet och behovet av åtgärder mot elektromagnetisk påverkan. Skydd mot brandspridning regleras i Boverkets föreskrifter och denna myndighet hänvisar inte till svenska elinstallationsregler. Därmed är det inte säkerställt att man uppfyller Boverkets krav bara för att man följer elinstallationsreglerna.
Kontroll före idrifttagning
För kontroll före idrifttagning finns ingen ”god elsäkerhetsteknisk praxis”. Till skillnad från själva utförandet har lagstiftaren inte talat om miniminivån på kontroll av utfört elinstallationsarbete, till exempel vilka kontroller som ska utföras innan spänning påföres en ny eller ändrad installation. Elsäkerhetsverket föreskriver bara att installationen ska kontrolleras så att den uppfyller god elsäkerhetsteknisk praxis men man visar alltså inte på miniminivån för kontroller. Så här skriver Elsäkerhetsverket i förarbetena till föreskrifterna om utförande av elanläggningar:
”Bestämmelsen medför en skyldighet att göra kontroll av utförandet innan ibruktagande av anläggningen. Eftersom det finns ett så stort spann av anläggningstyper innehåller bestämmelsen dock inte krav på hur kontrollen ska utföras. En kodifiering i föreskrifter av hur kontroll ska utföras skulle bli för oprecis. Den hänvisning till svensk standard som 2 kap. 1 § (författarens kommentar: 2 kap 1 § gäller utförande) innehåller således inte presumtion för den standardisering som finns för kontroller.”
I stället ska elinstallationsföretagen själva bestämma kontrollens omfattning vilket man gör i sitt egenkontrollprogram. Vad innebär detta i praktiken?
Man kan i vart fall konstatera två viktiga principer. Den första är att det är elinstallationsföretaget som bestämmer vilka provningar och övriga kontroller som ska utföras och hur dessa ska dokumenteras så länge inte beställaren i sin beställning angivit annat.
Det andra är att Elsäkerhetsverket i sin förbyggande tillsyn inte kan rikta kritik mot kontrollens omfattning, metoder och hur kontroller dokumenteras så länge som någon form av kontroll utförs. Om man inte talar om miniminivån på själva kontrollen kan man heller inte kritisera den kontroll som utförs. Det är först när man kan visa på att en installation inte överensstämmer med föreskrivna krav som myndigheten kan kritisera kontrollen. Om ett elinstallationsföretag väljer att inte prova skyddsledarens förbindelse med ett instrument som följer SS-EN 61557 så är det inget som kan kritiseras så länge skyddsledaren är hel.
Sålunda finns ingen förhandsgodkänd nivå på kontroll före idrifttagning. En standard för kontroll före idrifttagning finns, ja. Men myndigheten Elsäkerhetsverket har valt att inte förhandsgodkänna denna standard som nivå på kontroll av utfört arbete.
Denna artikel grundas i huvudsak på förarbetena till ELSÄK-FS 2004:1, ELSÄK-FS 2008:1 och ELSÄK-FS 2022:1.