Kan arbete med spänning utföras utan särskild utbildning? Och kan dessa moment ingå i den vanliga elsäkerhetsutbildningen? Det korta svaret är ja. Det förutsätter att riskidentifieringen skiljer på elchocksriskkällor respektive ljusbågsriskkällor.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö AB
De grundläggande reglerna för arbete på elanläggningar ges i svensk standard SS-EN 50110-1 Drift av elektriska anläggningar. Allmänt gäller att när riskbedömningen visar på risker som inte är godtagbara hanteras dessa genom att tillämpa någon av de tre definierade arbetsmetoderna som finns i SS-EN 50110-1, Arbete utan spänning, Arbete med spänning samt Arbete inom närområdet.
I sin tur finns för arbetsmetoden Arbete med spänning tre AMS-metoder; Isolerstångsmetoden, Isolerhandskmetoden och Barhandsmetoden. Villkor och förutsättningar för de tre AMS-metoderna finns i avsnitt 6.3 i SS-EN 50110-1.
För arbete i lågspänningsanläggningar skiljer reglerna på om arbetet ska ske i anläggningar där kortslutningsströmmen kan nå en farlig nivå respektive anläggningar med skydd mot överström och kortslutning. Om kortslutningsströmmen kan nå en farlig nivå ska en fullständig AMS-metod användas och ett särskilt utbildningsprogram ska tas fram för personer som ska delta i arbetet.
Men vad gäller för arbete i en lågspänningsanläggning försedda med överströmsskydd och där kortslutningsströmmen inte kan nå en farlig nivå? I sådana anläggningar behöver inte skydd mot ljusbågsriskkällor vidtas och därmed behöver man inte tillämpa en fullständig AMS-metod och heller inte utbildningskraven för dessa. En fråga som här uppkommer är när kan kortslutningsströmmen anses nå en farlig nivå? Här måste man förstå syftet.
En kortslutningsström kan medföra brandfara i en byggnad även om strömmen är måttlig. Men i detta fall avses skydd för person mot brännskada från ljusbåge. Det går inte att säga att en högre kortslutningsström skulle vara farligare än en lägre kortslutningsström. En högre ström kan medföra en betydligt kortare frånkopplingstid vilket skulle kunna medföra en lägre ljusbågsenergi. I praktiken skulle man behöva tala om ljusbågsenergi i stället för kortslutningsströmmens värde. Men sådana värden finns sällan framtaget för elektriska kopplingsutrustningar varför detta i praktiken inte blir användbart för den arbetsgivare som svarar för riskbedömningen av ett arbete.
Elsäkerhetsverket sa för så där 30 år sedan att i lågspänningsanläggningar anses normalt säkring med märkström 63 A ge skydd mot farlig kortslutningsström. I dag, när vi har en något bättre kunskap och erfarenhet, skulle jag i stället säga att gränsen går vid kortslutningsskydd med märkström 40 A. Min erfarenhet är att vid högst 40 A ser vi inga betydande effekter på person orsakad av ljusbåge. Därmed skulle man kunna säga att överströmsskydd med märkström från och med 50 A kan utgöra gräns för farlig nivå.
Om vi nu läser vidare i avsnitt 6.3.10 i SS-EN 50110-1 så kan vi se att för lågspänningsanläggningar som skyddas mot överströmmar och kortslutningar erfordras endast användning av isolerande skyddsanordningar mot närbelägna spänningssatta delar, isolerade eller isolerande verktyg samt ändamålsenlig personlig skyddsutrustning för arbetaren. Man kan här konstatera att när det inte finns någon ljusbågsriskkälla behöver vi endast ta hänsyn till elchocksriskkällor. Det vill säga åtgärder mot elchock.
Vad har vi nu för nytta av detta? För det första måste vi först avgöra om vi har behov av att arbeta på spänningssatta anläggningsdelar. Det kan som exempel gälla tekniker som behöver kunna lossa ledare i samband med felsökning eller arbeta i manöverkretsar med driftspänning tillkopplad. För dessa arbeten kan möjligheterna i punkt 6.3.10 i SS-EN 50110-1 tillämpas.
Om vi i en lågspänningsanläggning anser att en säkring med märkström 40 A begränsar kortslutningsströmmen och tiden till en ofarlig nivå kan man alltså nyttja reglerna i punkt 6.3.10. Då krävs inte ingen AMS-metod och heller ingen särskild utbildning för en fackkunnig person. Det räcker med att den fackkunniga personen använder isolerade eller isolerande verktyg samt ändamålsenlig personlig skyddsutrustning som exempelvis isolerande handskar enligt SS-EN 60903.
Det är framför allt inom industrin som jag ser att man nu börjar tillämpa detta. I många fall är behovet av att arbeta med spänning begränsat till kretsar med små märkströmmar som exempelvis manöverkretsar. Allt fler arbetsgivare verkar se nyttan med att kunna genomföra en elsäkerhetsutbildning som omfattar alla de tre definierade arbetsmetoderna men där arbete med spänning begränsas till kretsar där kortslutningsströmmen inte kan nå en farlig nivå. Sådant arbete kan också allt som oftast utföras som ensamarbete i enlighet med reglerna i standarden.
Se mer från Voltimum på Google
Lägg till Voltimum som föredragen källa så visar Google våra artiklar oftare i dina nyhetsresultat.