Den nya standarden för dokumentation av teletekniska anläggningar får samma beteckning, SS 455 12 01, som den centrala standarden i den hittillsvarande serien med standarder för registrering av interna data- och telenät, men skillnaderna är så stora, att man kan säga att det är fråga om en helt ny standard.
En anledning till de stora förändringarna är naturligtvis den tekniska utveckling och de administrativa förändringar som skett sedan 1992, då de yngsta av de utgående standarderna fastställdes.
En annan orsak är de nya standarder för strukturering och dokumentation som på senare år tagits fram inom IEC.
Arbetet med den nya standarden har skett inom TK 215, Elektrotekniska aspekter på telenät och teleutrustning, i nära samarbete med TK 3, Dokumentation och grafiska symboler.
Standarden ansluter till struktureringsprinciperna i SS-EN 61346 och till reglerna för uttagsmärkning i SS-EN 61666. Det innebär att det tidigare, helt svenska beteckningssättet ersätts med ett som överensstämmer med de internationella dokumentationsreglerna. Standarden utgör därigenom en tillämpning av dessa regler på teletekniska anläggningar.
Standarden ger därmed också tre olika sätt att se på installationen – tre olika aspekter: funktionsorienterat, produktorienterat eller placeringsorienterat, med en möjlighet att växla mellan dem.
Till skillnad från tidigare omfattas nu också nät utanför byggnader. Sättet att beteckna systemen har ändrats och plintarna betecknas på ett nytt sätt, som medger att komponenternas placering i djupled anges.
Den nya standarden ersätter hela serien med tjugoen standarder, av vilka de äldsta inte reviderats sedan sjuttiotalet.
Källa: Thomas Borglin, SEK-aktuellt