I våras kunde Mats Jonsson, genom Elsäkerhetsverkets rapport Elolyckor 2019, konstatera att andelen elolyckor som har sin grund i ”ej vidtagen eller bristfällig skyddsavskärmning” ökade för tredje året i rad. 2019 utgjorde denna kategori 29 procent av de arbetsfel som medförde elolycka bland elyrkespersoner. Samtidigt menar Mats att det finns stora brister i kunskapen om och förståelsen för närområdet, området som ska visa på när säkerhetsåtgärder behöver vidtas.
En inte helt ovanlig olycksorsak är spänningssatta och åtkomliga delar placerade i dörrar och liknande som vid arbete i skåpet utgör en riskkälla.
En möjlig delorsak till den okunskap och oförståelse som finns om risk- och närområde kan vara att många uppfattat det som att dessa områden endast är aktuella vid tillämpning av arbetsmetoden arbete med spänning, vilket är en metod som flera arbetsgivare förbjudit. Men även vid tillämpning av arbetsmetoden arbete utan spänning kan andra anläggningsdelar finnas nära arbetsplatsen. Om man som exempel gör kontaktor K1 spänningslös medan K2, som inte klarar IP 2X, fortfarande är spänningssatt utgör denna kontaktor en riskkälla. Vilket minsta avstånd vid arbete på K1 måste det finnas till K2 om man inte har vidtagit skyddsavskärmning mot K2? Här kan man se en stor grad av skillnad mellan individers olika bedömningar, dels beroende på kunskapsnivå, dels på riskbenägenhet.
Elektriskt avstånd
Vid arbete nära spänningssatta delar behöver man ta hänsyn till det elektriska avståndet i luft som förhindrar överslag till annan elektrod, till exempel till ett jordat föremål, kroppsdel eller utrustning som har annan potential än den spänningssatta delen. Förutom högsta förekommande driftspänning påverkas det elektriska avståndet av flera faktorer, bland annat av risken för kopplingsöverspänningar.
Ergonomiskt avstånd
Vid arbete i närhet av spänningssatta delar måste man säkerställa att man inte kommer in i riskområdet eller kommer i kontakt med de spänningssatta delarna. När inte några säkerhetsåtgärder såsom till exempel skyddsavskärmning vidtagits måste ett säkert avstånd upprätthållas. Utöver det elektriska avståndet behöver man även ta hänsyn till ett ergonomiskt avstånd som tillåter små misstag vid rörelser som sker på arbetsplatsen, men även risken för felbedömning av riskområdets yttre gräns.
Typen av arbete, verktyg och utrustningar som ska användas vid arbetet är faktorer som kommer att påverka det ergonomiska avståndet. Vid fastställande av det ergonomiska avståndet behöver man ta hänsyn till följande:
- Oavsiktliga rörelser av den som utför arbetet
- Oavsiktliga rörelser av ledande föremål som arbetaren förflyttar eller handhar eller som finns arbetarens närhet.
- Svårigheterna att upprätthålla erforderligt avstånd, särskilt när det som vid lägre spänningar är litet
- Oförmågan att rätt bedöma erforderligt avstånd, särskilt när det som vid högre spänningar är stort
Det går inte att fastställa generella ergonomiska avstånd då förutsättningarna för arbete kan vara helt olika. Står man stadigt på ett golv eller befinner sig i en skylift, ska man använda en plintmejsel i en plint med krage eller ska man använda en momentnyckel och dra en mutter med 120 Nm. Erforderligt avstånd blir nog olika i ovan uppräknade exempel.
I utgåva 1 av SS-EN 50110-1 fanns förklaringar till såväl elektriskt som ergonomiskt avstånd. Jag anser att det är en brist att dessa togs bort till utgåva 2. Nu verkar det som om man återigen vill öka medvetenheten om dessa avstånd och till en eventuell utgåva 4 är det möjligt att de återinförs.
Risk- och närområde
Riskområde DL
Riskområde är definierat som ett ”område omkring spänningssatta delar inom vilket den isolationsnivå som ska förhindra elektrisk fara inte är säkerställd vid intrång i området utan skyddsåtgärder”. Riskområdet grundas på det elektriska avståndet och ska förhindra uppkomst av ljusbågar och elchock på grund av överslag. Vid arbete inom riskområdet måste säkerhetsåtgärder enligt arbetsmetoden arbete med spänning tillämpas.
För anläggningar upp till och 1 000 V är det elektriska avståndet så litet att i tabell A.1 i SS-EN 50110-1 anges minsta godtagbara avstånd till riskområdets yttre gräns som ingen kontakt. Riskområdet kan dock behöva utökas till godtagbart avstånd, bland annat beroende på risken för överspänningar vilket kan bli aktuellt vid arbete i distributionskretsar utomhus.
Närområde DV
Närområdet är ett område som omger riskområdet. Avståndet från spänningssatt del till närområdets yttre gräns består alltså av ett elektriskt avstånd och ett ergonomiskt avstånd. Men som ovan beskrivits så går det inte att generellt ange ett avstånd till närområdets yttre gräns då detta kommer att påverkas av arbetets karaktär och verktyg och utrustningar som kommer att hanteras på arbetsplatsen. Därför anges i tabell A.1 i SS-EN 50110-1 endast minsta godtagbara avstånd men vad som är godtagbart avstånd måste fastställas för varje aktuellt arbete. Tyvärr har jag flera gånger kunnat konstatera att det i dag fortfarande finns personer, även utbildare som hävdar att närområdet vid 230 V är 300 mm, inte att detta är ett minimiavstånd som måste bestämmas från fall till fall.
Att bestämma godtagbart avstånd till närområdets yttre gräns kan vara en uppgift att ta med i elsäkerhetsplaneringen men även en uppgift för elsäkerhetsledaren som på plats kan se de faktiska förhållandena.
Med utgångspunkt från fastställt godtagbart avstånd till närområdets yttre gräns måste det nu klarläggas om arbetet kommer att vara inom närområdet. Om arbete kommer att utföras inom närområdet kan skyddsavskärmning vara en åtgärd som minskar sannolikheten för att komma in i riskområdet och nå spänningssatta delar.
Skyddsavskärmning är en metod som minskar sannolikhet för att komma in i riskområdet och åtkomst av spänningssatta delar. Skyddsavskärmningen ska minska sannolikhet för beröring och uppkomst av ljusbåge.
Lekmän och avstånd vid arbete
Avståndet vid arbete nära spänningssatta delar påverkas inte enbart av det elektriska och ergonomiska avståndet, även personalens kompetens kan påverka avståndet. En fackkunnig person har genom kunskaper och erfarenheter en viss förmåga att undvika elektriska riskkällor. Men för andra än fackkunniga och instruerade personer som ska delta i arbete nära spänningssatta delar bör avståndet vara större. Med utgångspunkt från avståndet DV kan nödvändigt avstånd bestämmas med hänsyn till:
- Systemspänningen
- Arbetets art
- Den utrustning som används
- Att berörda personer är lekmän.
Klenspänning
I SS-EN 50110-1 finns mina ögon en fadäs. I punkt 6.4.1.2 talas om att ”arbete nära spänning vid nominell spänning över 50 V växelspänning eller 120 V likspänning får endast utföras när det genom vidtagna säkerhetsåtgärder säkerställts att spänningssatta delar inte kan beröras eller att riskområdet inte kan nås.” Även om klenspänningsanläggningar normalt inte kan ge elchock så kan där finnas en risk för att starta en ljusbåge. Därav bör säkerhetsåtgärder även vidtas för att förhindra uppkomst av ljusbågar om det finns risk för betydande termiska ljusbågsenergier. Så även vid klenspänning kan det bli aktuellt med skyddsavskärmning.
Sammanfattning
Med en ökad förståelse för närområdet och behovet av att alltid bestämma godtagbart avstånd till spänningssatta delar kan vi få en betydligt bättre elsäkerhet vid arbete nära spänningssatta delar. Om man alltid vidtar skyddsavskärmning vid sådant arbete skulle nära en tredjedel av elyrkespersonernas elolyckor som har sin grund i arbetsfel kunnat undvikas.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö