Rätten till att få utföra elinstallationsarbete har varit reglerad sedan 1920. I det äldre systemet, som upphävdes 2017, fanns ett tydligt personligt ansvar, ett ansvar som troligen haft en betydande inverkan på den höga elsäkerhet vi i dag har. 2017 flyttades det grundläggande ansvaret från elinstallatören till företaget. Hur ser skillnaderna i de båda systemen egentligen ut? Vem har rätt att utföra elinstallationsarbete och vilka har skyldigheter?
Fram till 2017 var det elinstallatören, inte företaget, som hade skyldigheter och som kunde få bära ansvar. Av dåvarande lagstiftning framgick att elinstallationsarbete endast fick utföras av elinstallatör eller av yrkesperson under överinseende av elinstallatören och 1936 infördes krav på anställningsförhållande för att förhindra bulvanverksamhet. Elinstallatören svarade dels för att det utförda arbetet kontrollerades i en betryggande omfattning, dels för att de personer som utförde arbete under dennes överinseende hade nödvändiga kunskaper och färdigheter. Elsäkerhetsverket utövade tillsyn mot elinstallatörer och kunde vid behov förelägga elinstallatören rättelse eller förbjuda denne fortsatt verksamhet.
Men företaget och företagsledningen hade dock inga skyldigheter i elinstallatörsförordningen och därmed kunde inte Elsäkerhetsverket kräva något av själva företaget. Redan detta faktum att företagsledningen inte behövde stå till svars inför Elsäkerhetsverkets tillsyn får nog anses som märkligt och ännu märkligare blev det om ett företag som bedrev elinstallationsarbete inte hade någon elinstallatör, ja då hade Elsäkerhetsverket inga möjligheter till sanktioner. Det här var naturligtvis en brist. Visst hände det att Elsäkerhetsverket i sådana fall gjorde en polisanmälan men det behövde ju inte innebära att polisen prioriterade ett sådant ärende, särskilt inte om det inte inträffat någon skada. Många elinstallatörer upplevde systemet som orättvist då de själva kunde bli föremål för tillsyn medan företagsledningen och fuskande företag inte blev tillsynade.
En annan märklighet i det gamla systemet var att elinstallatören inte var skyldig att tillse att det utförda arbete uppfyllde gällande bestämmelser. Elinstallatörens ansvar begränsades till att se till arbetet kontrollerats i en betryggande omfattning. I ett fall meddelande en innehavare Elsäkerhetsverket att denne fått ett elinstallationsarbete utfört av elinstallatör där det efteråt visade sig att elinstallationen hade vissa fel och brister i förhållande till föreskrifterna. Elsäkerhetsverket meddelade innehavaren att denne var skyldig att åtgärda felen och bristerna och hotade med att förelägga innehavaren rättelse så att anläggningen skulle uppfylla gällande bestämmelser. Men Elsäkerhetsverket vidtog inga åtgärder mot elinstallatören, troligen på grund av svårigheterna att avkräva denne att till exempel förse anläggningen med märkning och dokumentation.
Anställda elinstallatörer ställde ofta stora krav på sin företagsledning för att yrkespersoner skulle få utföra arbete under dennes överinseende, krav på till exempel utbildning och att utförda elinstallationer skulle vara säkra. Detta personliga ansvar har sannolikt haft en stor inverkan på den höga elsäkerhet vi i dag har.
Med elsäkerhetslagen som trädde ikraft 1 juli 2017 ändrades lagstiftningen kring rätten att få utföra elinstallationsarbete. Nu blev det den som faktiskt bedrev elinstallationsarbete, elinstallationsföretaget, som blev objektsansvarig och som skulle se till att de elinstallationer som företaget utförde uppfördes enligt gällande bestämmelser.
Sedan lång tid tillbaka har innehavaren varit skyldig att kontrollera att sin anläggning uppfyller gällande bestämmelser och att det finns nödvändig dokumentation och märkning. Som tidigare nämnt fanns vissa otydligheter i elinstallatörens skyldigheter i att förse innehavaren med detta. Men numer finns föreskrifter som kräver att den som utför elinstallationsarbete ska se till att den del av anläggningen som arbetet berör utförs enligt Elsäkerhetsverkets föreskrifter och att den förses med föreskriven märkning, dokumentation och varselmärkning. Tyvärr verkar det dock som att några elinstallationsföretag missat sina skyldigheter just vad gäller just detta med dokumentation.
Företaget ska bedriva verksamheten enligt ett egenkontrollprogram. Något förenklat kan man säga att egenkontrollprogrammet ska visa processen i företaget från att kunden ringer och beställer ett elinstallationsarbete till att elinstallationen lämnas över till kunden. För att säkerställa att man verkligen följer egenkontrollprogrammet ska företaget bedriva egenkontroll.
Egenkontrollprogrammet ska innehålla de system och rutiner som krävs för att säkerställa att utförda arbeten faktiskt uppfyller gällande bestämmelser. Nu när det gått mer än tre år sedan införandet av lagen är det min uppfattning att många företag saknar föreskrivna system. Man saknar även rutiner. Egenkontrollprogrammen är i alltför många fall så enkelt beskrivande att det har noll i värde för användaren. Så i många fall har företagsledningen en relativt omfattande hemläxa att göra, att ta fram såväl system som rutiner som kan användas i den dagliga verksamheten och som på ett tydligt sätt visar den egna personalen hur processen elinstallationsarbete ska gå till inom det egna företaget.
Egenkontroll ska alltså säkerställa att man faktiskt följer egenkontrollprogrammet. Det handlar inte bara om kontroll före idrifttagning som många verkar tro. Det kan ju även gälla planering som till exempel säkerställa att man har nödvändig anläggningskännedom och att rätt regler används för utförandet. Men även att tillse att bara personer med rätt kompetens utför arbetet och att dessa verkligen omfattas av egenkontrollprogrammet. Jag kunde själv för en tid sedan bevittna hur man använde personer för bland annat kabeldragning som inte omfattades av något egenkontrollprogram och man kan då ställa sig frågan hur egenkontrollen fungerar i det företag som anlitade kabeldragarna.
Av de föreskrifter som reglerar egenkontrollprogrammets omfattning framgår att programmet ska innehålla en beskrivning av företagets organisation. Denna del ska beskriva de funktioner eller personer som har arbetsuppgifter i företagets egenkontrollprogram och som har uppgift att bedriva egenkontroll. Här kan jag se stora brister. Min uppfattning är att egenkontroll även ska bedrivas långt ut i verksamheten där det faktiska arbetet utförs. Som jag ser det borde man i egenkontrollprogrammet visa på arbetsledande personals uppgifter i egenkontrollen, till exempel vad gäller kontroll av planering, val av personal och att säkerställa att kontroll före idrifttagning utförts. Men det verkar vara få företag som nyttjat arbetsledare i egenkontrollen.
Elinstallatören har fått en helt ny roll. Från att tidigare haft en mer operativ funktion vill jag nu likna elinstallatören vid en internrevisor. Elsäkerhetsverkets handbok Elinstallationer enligt elsäkerhetslagen visar på ett tydligt sätt såväl företagsledningens uppgifter som uppgifterna för den elinstallatör för regelefterlevnad som företagsledningen utsett. Elinstallatören ska var ett stöd för företagsledningen men det är företagsledningen som fattar beslut och ansvarar för verksamheten. Av handboken framgår att elinstallatören bland annat ska leda arbetet med egenkontrollprogrammet samt göra uppföljningar och uppdateringar.
Uppföljningar kan gälla huruvida arbetsledande personal utför egenkontroll av verksamheten och i så fall utfallet av denna egenkontroll. Uppdateringar kan gälla själva egenkontrollprogrammet när uppföljning av egenkontrollen visar på brister i programmet. Min uppfattning är dock att många elinstallatörer lever kvar i det gamla, det vill säga är kvar i den dagliga operativa verksamheten. Det är nog så att elinstallatören som tekniker saknar såväl kunskap som erfarenhet av att bedriva egenkontroll.
Med dagens lagstiftning har Elsäkerhetsverket som tillsynsmyndighet betydligt bättre verktyg att se till att företag som bedriver elinstallationsarbete verkligen gör det i enlighet med gällande bestämmelser. Elsäkerhetsverket kan förelägga företag att åtgärda fel eller brister i sin verksamhet och som yttersta konsekvens förbjuda företaget att bedriva elinstallationsarbete. Och elinstallatören har fortfarande skyldigheter. Denne kan få sin auktorisation återkallad om denne visar oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på annat sätt visar sig uppenbart olämplig för auktorisationen. Att vara elinstallatör för regelefterlevnad är inte bara ett namn på ett papper eller i ett register. Elinstallatören måste nog faktiskt utföra sin uppgift på ett fackmässigt sätt. Och när det gäller elinstallatörens uppföljning och egenkontroll av verksamheten så är egenkontrollprogrammet för tunt för att kunna göra uppföljningar. Man kan fråga sig om elinstallatören varit straffbart oaktsam som medverkat vid framtagandet av ett egenkontrollprogram som inte i praktiken kan användas?
Min bedömning är att utförda elinstallationer i dag har en hög säkerhet. Men det beror inte på egenkontrollprogram och egenkontroll utan mer på den enskilda individens kompetens. Om företagen verkligen vill efterleva lagstiftningen om egenkontroll och egenkontrollprogram krävs betydligt bättre system och rutiner.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö