– Allt för ytlig och rättsosäker
Mats Jonsson
Den 13 januari överlämnade utredaren Bo Diczfalusy sitt betänkande av elbehörighetsutredningen till energiminister Ibrahim Baylan. Utredningen är dock allt för ytlig och den genomgripande översyn som behövdes uteblev. Möjligen saknade utredningen den kompetens och historiska kunskap som behövdes. Varför deltog ingen teknisk expert, ingenjör, från Elsäkerhetsverket?
Bo Diczfalusy och Ibrahim Baylan
Elsäkerhetsverket blev till sist blev representerat av myndighetens verksjurist, vilket var bra, men att en jurist ska framföra tekniska synpunkter brukar inte vara lyckat. Inom ett så tekniskt område hade utredningen behövt en oberoende ingenjör som handlagt behörighetsärenden. Utredningen hade därmed kunnat ta ett betydligt djupare och bredare grepp i sakfrågan.
De experter som nu deltog må vara sakkunniga inom sina sektorer, men kan knappast anses vara oberoende. Flera av dem har tydligt ”talat för sin egen sjuk mor”, inte för samhällsnyttan. Jag tycker det präglar resultatet av utredningen och förslaget.
Det finns många delar av utredningen och förslaget som är intressanta. Men även i de intressanta avsnitten känns grunden för beslutet ytligt utrett och i vissa delar rent slarvigt.
Bland det som jag ser som mycket märkligt är att man nu föreslår att alla innehavarens skyldigheter enligt kapitel 2 ska omfattas av straffbestämmelser med böter eller fängelse. I dag är endast vissa av innehavarens skyldigheter straffsanktionerade. Må hända är detta en lapsus (misstag) som juristen kanske skulle uttrycka det men min uppfattning är att betänkandet som helhet inte är grundligt genomarbetat.
Under presskonferensen den 13 januari talades om större tydlighet och en tydligare ansvarsfördelning. I dagens system är det väldigt tydligt att elinstallatören har skyldigheter. Av förslaget framgår att elinstallationsföretag ska utöva egenkontroll över arbetet och att företaget ska ha en auktoriserad elinstallatör som verkar för att verksamheten bedrivs i enlighet med lagar och föreskrifter. Båda parterna omfattas av straffansvarsbestämmelserna. Det är bra att företagets ansvar lyfts fram men om det blev tydligare vet jag inte.
När det gäller elinstallationsföretag föreslås att Elsäkerhetsverket ska kunna förbjuda verksamheten. Det verkar väldigt drastiskt och kan få omfattande konsekvenser, särskilt som ett sådant beslut gäller omedelbart. Elsäkerhetsverket har tidigare nyttjat den här typen av mandat utan hänsyn till konsekvenserna, som när man för några år sedan stängde av strömmen för flera hundratals Tornedalingar.
Ett elinstallationsföretag med flera hundra montörer kan, som förslaget ser ut, få stänga verksamheten från en minut till en annan. Här borde man som alternativ utrett sanktionsavgift likt det som Arbetsmiljöverket har fått mandat för. Särskilt som företagets skyldigheter verkar väldigt lätta att mäta.
”Elinstallationsföretag måste ha minst en auktoriserad elinstallatör som ska verka för att verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen”
Såvitt jag kan se så har man inte utrett om det skulle kunna finnas alternativ till en auktoriserad elinstallatör, till exempel en elkraftingenjör. Min bedömning är att ingenjörer med behörighet i framtiden är en bristvara. Av utredningen framgår det att det 2011/12 utexaminerades 839 civilingenjörer inom energi och elektroteknik och 862 högskoleingenjörer inom elektroteknik och att de utgör en möjlig rekryteringsbas till elinstallatör.
Nej, de kommer knappast att få någon behörighet, de kommer inte att klara kraven på praktisk erfarenhet. Många av oss som i dag har behörighet fick tillgodoräkna oss bland annat konstruktions- och utbildningsarbete. Men sedan några år tillbaka är det bara traditionellt elinstallationsarbete som räknas. Och praktiken ska vara minst fyra år, varav minst tre år ska vara sammanhängande.
Lägger man dessutom till att ingångslönen är knappt 13 000 kronor per månad så tror jag ingen ingenjör ställer sig som montör. Så de stora företagen måste förlita sig till en montör med behörighet som förestår elinstallationsverksamheten.
Jag hade gärna sett att man utrett alternativ till auktoriserad elinstallatör, till exempel auktorisation av företaget. Att verksamheten hos företag som ABB, Siemens, Vattenfall och liknande storföretag ska vara beroende av en person, en behörig montör känns ålderdomligt.
Med elinstallationsarbete avses i denna lag arbete som avser utförande, ändring eller reparation av en elektrisk starkströmsanläggning samt elinstallationsarbete som avser fast anslutning av anordning till en starkströmsanläggning och losskoppling av fast ansluten anordning från en sådan anläggning.
Vilka elinstallationsarbeten som behöver vara reglerade berörs nästan inte alls i utredningen. Man har helt enkelt föreslagit samma omfattning som i dag och föreslår att detaljerna utreds av Elsäkerhetsverket. Här borde utredningen gått mycket djupare in i frågan.
Elsäkerhetsverket anser sedan några år tillbaka att det krävs behörighet för att förlägga rör i mark. Utredningen kunde visat på att det är arbete som påverkar elsäkerheten som ska vara reglerade. Detta kunde varit ett stöd för Elsäkerhetsverkets framtida arbete.
Personligen hade jag gärna sett att man utredde om det verkligen ska krävas behörighet för att losskoppla och ansluta anordningar. Särskilt som Elsäkerhetsverket numer inte utfärdar behörighet för endast detta arbete. Kyl- och värmepumpstekniker, vvs-montör och vitvarutekniker borde ges möjlighet att ansluta och losskoppla sina anordningar. Man bör här beakta att en sådan tekniker får byta ledningssystem, värmepatroner och motorer inom sin anordning. Men man får inte losskoppla anordningen för att ta med den till verkstad för reparation, vilket upplevs som en paradox.
Utredningen har föreslagit ett aktsamhetskrav:
Elinstallationsarbete eller annat arbete på en starkströmsanläggning ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.
Bestämmelsen är inte straffsanktionerad i förslaget till elsäkerhetslag men kan utgöra grund oaktsamhet inom brottsbalken. Lagstiftning ska vara tydlig och förutsägbar; man ska rimligen kunna förstå vad man har att göra för att undgå straffbar handling eller underlåtenhet.
Av förslaget framgår att bestämmelsen behöver kompletteras med detaljerade regler i förordning och föreskrifter. Jag kan bara konstatera att i förslaget till förordning finns inga anvisningar om hur jag ska bete mig för att vara aktsam. Det finns nu risk att man inför en bestämmelse utan anvisningar om vad betryggande säkerhet i praktiken innebär.
Arbetsmiljölagens motsvarande bestämmelser talar om att följa föreskrifter. Man borde redan i lag varit tydligare vad som förvänts av mig som utför elinstallationsarbete. Även i denna lag kunde man angivit att man ska följa föreskrifter, de föreskrifter som gäller för elinstallationsarbete. Då hade vi fått en förutsägbar och rättssäker bestämmelse.
Auktorisation meddelas för alla slag av elinstallationsarbeten eller för visst slag av sådant arbete.
Elsäkerhetsverket ges möjlighet att meddela olika nivåer av behörighet, alltså likt dagens system. Eio anser att det räcker med en behörighetsnivå. Så som förslaget nu ser ut så förutsätts behörighet för arbete på såväl låg- som högspänningsanläggningar. Därav tror jag att det krävs minst två behörigheter, motsvarande dagens AB respektive ABL. Men jag skulle gärna se en behörighet för att ansluta och losskoppla anordningar, motsvarande tidigare BB2. Det kan inte vara rimligt att ett elinstallationsföretag först losskopplar en cirkulationspump och därefter kommer en vvs-tekniker byter pumpen och elinstallationsföretaget ansluter pumpen för att till sist vvs-teknikern kör i gång pumpen.
Troligen kommer remissvaren att visa på att regeringen får mycket att fundera på, det här är inte färdigutrett.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö AB