Utan växelspänning skulle inte transformatorn fungera och utan transformatorn skulle vi, på den tiden, aldrig klarat av att transportera elenergin från vattenfallen till städerna och fabrikerna. Har du förresten tänkt på att före elen var man tvungen att bygga fabriken vid vattenfallet där rörelseenergin fanns. Det har varit en av de stora framgångsfaktorerna med el – att man kan förflytta väldigt stora mängder energi från en del av landet till en annan. Med små förluster däremellan.
Nu tror vi inom standardiseringen att likspänning och likström kommer med stora steg. Solceller, batterilagring och att man i framtiden delar/säljer ström till sina grannar kommer med stor sannolikhet göra att vi får mer och fler omfattande elsystem för likspänning.
Det engelska begreppet line conductor har vi fram tills nu översatt till fasledare i våra regler. Men det finns en liten hållhake. Med det engelska begreppet line conductor innefattas i standardiseringen både ledare för växel spänning och ledare för likspänning. Begreppet finns såklart i standarder när det gäller allt från ledningsdimensionering till färger på ledarna.
Vi som arbetar med standardisering i Sverige har nu kommit till insikten att begreppet fasledare inte riktigt håller längre. Jag som fyllt 50 och som har sagt fasledare i hela mitt yrkesliv kommer nog dock att säga fasledare under resten av min karriär. Men begreppet fasledare avser endast ledare för växelspänning. Så då behövdes ett nytt svenskt begrepp. Närmast till hands låg att översätta line conductor rak av till linjeledare och så fick det bli.
Det är fortfarande tre faser i ett konventionellt elnät och ett trefas uttag. Men i nätet kopplas de tre linjeledarna, L1, L2 och L3 till trefasuttaget. Och linjeledare ska dimensioneras med avseende på bland annat överlast och kortslutning.
Det bästa vore kanske om allt var som det alltid varit – eller?
Inom den svenska standardiseringen finns det, som jag uppfattar det, ingen större önskan att ändra på standarder för ofta. Som medlemmar i internationella och europeiska samarbeten har vi möjlighet att påverka standardernas utformning. Men vi har också förbundit oss att införa förändrade internationella/europeiska regler i Sverige inom några år efter det att de blivit beslutade.
Nu hade så pass mycket blivit ändrat sedan förra utgåvan 2017 så att det var dags för nya elinstallationsregler. Många kapitel är i princip oförändrade men inom exempelvis 710 Medicinska utrymmen, 712 Elinstallationer med fotoelektriska solceller har förändringar av lite större betydelse skett. Även i avsnitt 701, Utrymmen med bad eller dusch har mindre förändringar gjorts.
De historiska svenska specialavsnitten 750 Torra, icke brandfarliga utrymmen samt 751 Elinstallationer i fuktiga och i våta utrymmen samt elinstallationer utomhus har blivit flyttade och återfinns nu som bilagor i slutet av kapitel 51. Detta eftersom numreringen 751 nu blivit använd till annat av internationell standardisering.
I kapitel 53 införs en hel del förklaringar och annan bra text om bland annat jordfelsbrytare och överströmsskydd. I avsnitt 6.4, Kontroll före idrifttagning skärps reglerna något när det gäller provning av skyddsledare och jordfelsbrytare.
Vad är då galvanisk separation?
Jo, det är det som vi tidigare kallade skyddsseparation. Och engelskans electrical separation passar nog bättre att heta galvanisk separation. Alla andra åtgärder i kapitel 41 är ju till för skydd. Galvanisk separation används bland annat samband med små 230 V generatorer och där man omvandlar 12 VDC till 230 VAC.
Och till sist men inte minst – ytterligare en positiv nyhet
Till första utgåvan (november 2003) av standarden SS 436 40 00 fanns en guide. Andra utgåvan av SS 436 40 00 publicerades 2009 tillsammans med guidens text, gröna rutor, i en Handbok 444. Detta var den första utgåvan av HB 444. Då blev det alltså standarden SS 436 40 00 utgåva 2 som publicerades i Handbok 444 utgåva 1. Samma problem uppstod 2017 då SS 436 40 00 utgåva 3 publicerades i Handbok 444 utgåva 2. Rörigt, eller hur?
Men nu, i skrivande stund, ser det ut som att kansliet på SEK Svensk Elstandard har rättat till detta problem genom att helt enkelt lägga till ett nummer i numreringen av handboken. Så det ser ut som att det blir standarden SS 436 40 00 utgåva 4 som tillsammans med gröna rutor, publiceras i Handbok 444 utgåva 4. Det blir alltså samma nummer på utgåva för både standarden och handboken. Nu blir det alltså betydligt lättare att veta att man läser i rätt utgåva.
Författaren, Per Jonasson, driver företaget ELKUL och arbetar med utbildningar inom el- och elsäkerhet.
