Svar på frågor om de nya starkströmsföreskrifterna

Publicerad: 3 augusti 2004 Kategori: Branschnyheter

Flera frågor ställdes vid Elsäkerhetsverkets informationsträffar om de nya starkströmsföreskrifterna. Här är svar på några av dem.



Vad blir SEK:s roll i det nya regelverket för elinstallationer och vem gör tolkningar om avsikten i standardens skrivning?

SVAR: Det beror på vad man menar med ”regelverket”. Regelverket på elinstallationsområdet består av lag, förordning och föreskrifter. För tolkningen av dessa svarar myndigheterna. Elsäkerhetsverket är den myndighet som fått uppdraget att svara för elsäkerheten.

Standard är tekniska regler som ger exempel på utföranden som uppfyller föreskrifternas krav, om inte annat visas. Utförande enligt svensk standard är således ett erkänt sätt att uppfylla föreskriftens krav.

SEK administrerar standardverksamheten i Sverige och skall svara på frågor om innehållet i och tillämpningen av standard. Detta görs normalt av de kommittéer som hanterar sakområdet.


Vad blir Elsäkerhetsverkets roll och vem gör tolkningar om avsikten i föreskrifterna?

SVAR: Elsäkerhetsverket svarar på frågor som rör föreskrifterna samt avgör om ett utförande uppfyller föreskrifterna och om en standard uppfyller föreskrifternas krav.


Vem avgör om en konstruktion/ett utförande uppfyller kraven i standarden eller ej?

SVAR: SEK svarar generellt på hur man tillämpar svensk standard. Innehavaren av en anläggning ska se till att utförandet görs i enlighet med behörighetsföreskrifterna (det vill säga anlita fackman som uppfyller kraven i behörighetsföreskrifterna).

Likaså ansvarar innehavaren för att anläggningen sköts och underhålls så att den fortlöpande uppfyller föreskrifternas krav. Den behörige installatören ansvarar för att utfört arbete uppfyller föreskrifternas krav.

Normalt uppfylls dessa krav om man följer svensk standard. Om standarden inte följs ska installatören se till att de bedömningar som ligger till grund för det valda utförandet dokumenteras, och att föreskrifternas allmänna säkerhetskrav är uppfyllda.


Vad är en god elsäkerhetsteknisk praxis där det inte finns någon
standard?

SVAR: När det inte finns svensk standard för ett visst önskat utförande kan annan erkänd standard som uppfyller föreskrifternas allmänna säkerhetskrav tillämpas.

Exempel på erkänd standard kan vara gällande europeiska eller internationella standarder eller väl etablerad branschpraxis. I samtliga fall gäller som förutsättning att föreskrifternas allmänna säkerhetskrav i tredje kapitlet är uppfyllda.

Därutöver ska tillämpliga delar av de särskilda säkerhetskraven i föreskrifternas fjärde, femte och sjätte kapitel vara uppfyllda. De bedömningar som ligger till grund för det valda utförandet ska dokumenteras.

När och hur skall jag dokumentera annat utförande?

SVAR: Dokumentation skall ske när utförandet avviker från svensk standard. Hur dokumentationen ska utföras beror på vad som ligger till grund för utförandet.

Om utförandet bygger på erkänd standard kan det räcka med hänvisning till denna. Se vidare rådet till föreskrifterna 1 kap. 5 § i föreskrifterna.

Är en SEK-handbok att betrakta som svensk standard?

SVAR: Nej. En handbok är ingen standard, men den kan innehålla hela eller delar ur standard. Handböcker innehåller därutöver ofta goda råd och exempel på tillämpningen av standard.

I blå boken står det att distributionsspänningen fram till en abonnentanläggning skall vara 230/400 V AC. Detta står ingenstans i de nya föreskrifterna eller i SS 436 40 00. Innebär detta att jag som abonnent kan kräva en lägre anslutningsspänning, exempelvis 110 V AC?

SVAR: Nej. Ett sådant krav kan inte ställas på nätägaren. Anvisningar för utförande finns i svensk standard SS-EN 50160.


I nya föreskrifterna står inget om att innehavaren av nätkoncessionen är skyldig att lämna uppgift om nätkortslutningsström. Kan nätägaren neka att lämna ut detta för att kravet inte står i föreskrifterna?

SVAR: Frågan är av civilrättslig natur, men nätägaren lär inte kunna neka till detta. Uppgifterna krävs för att en anläggning ska kunna utföras eftersom nätets värden inte är standardiserade. Anvisning om att nätägaren ska lämna sådana uppgifter finns både i SS 436 40 00 (pkt 313.1.1) och i SS 437 01 40 (före detta ”IBL”, pkt 7.2, anmärkningen).

Behöver jag som installatör använda föreskrifterna i det dagliga arbetet eller räcker det med SS 436 40 00.

SVAR: Starkströmsföreskrifterna ska vara kända av elinstallatören eftersom de kan innehålla detaljer som inte framgår av svensk standard. Om man väljer att avvika från svensk standard måste man kontrollera att avvikelsen inte strider mot vad som står i starkströmsföreskrifterna.


Måste jag fortfarande söka dispens för ett utförande som avviker från starkströmsföreskrifterna?

SVAR: Ja.


Vad gäller under övergångstiden då både ELSÄK-FS 1999:5 och ELSÄK-FS 2004:1 gäller?

SVAR: Elinstallatören måste välja att antingen utföra elinstallationen enligt ”Blå boken” (ELSÄK-FS 1999:5) eller enligt ELSÄK-FS 2004:1 tillsammans med svensk standard (vid lågspänning SS 436 40 00). Att blanda delar ut båda alternativen kan leda till en felaktig installation.


Källa: Elsäkerhetsverkets nyhetsbrev Aktuellt

Ladda ner Elsäkerhetsverkets nyhetsbrev Aktuellt