Det har nu gått ett tag sedan Elektrikerförbundets medlem Rolf Mattsson stod åtalad för vållande till kroppsskada i Varbergs Tingsrätt för att Martin fick 10 000 volt genom kroppen. Rolf var vid arbetet Elarbetsansvarig.
Göran Söderlund
– Vi vill försöka belysa ditt ansvar när du tar på dig att vara Elarbetsansvarig. Idag finns inte själva begreppet Elarbetsansvarig i lagstiftningen men väl i standarden EN-SS 50 110-1 som arbetsgivaren kan använda sig av. Likväl ska det finnas en ansvarig person enligt lagstiftningen ELSÄK-FS 2006: 1 § 5, säger Elektrikerförbundets elsäkerhetsansvarige Göran Söderlund.
Svår olycka/Vems är ansvaret?
Det är viktigt att framhålla att oavsett vem som var vållande till olyckan så är Elektrikerförbundets uppfattning att det inte är bra när sådana här olyckor inträffar och montörer blir skadade. Elektro Sandberg (ES) har ändrat sina rutiner idag och hade med dagens lagstiftning förmodligen blivit åtalade för arbetsmiljöbrott.
Rolf Mattsson
Vilket arbete skulle utföras?
Rolf och Martin skulle i oktober 2005 ta bort en så kallad Gudrunkabel, för den oinvigde en kabel som rullats ut på marken efter stormen Gudrun. En provisorisk lösning. En ny kabel var nedgrävd och skulle anslutas till transformatorn i stolpstationen ÄFS-349. Arbetet utfördes enligt ESA 99 som företaget följde vid den tiden.
Rolf hade också gått igenom förutsättningarna dagen innan arbetet påbörjades genom den skriftliga förebild som fanns ”Driftordern” på 18 punkter. Arbetet var indelat i tre delar A, B, och C, och arbetslaget bestod förutom av Elektro Sandbergs anställda, Rolf och Martin, av grävmaskinisten Göran och dennes hjälpare Christer som kom från andra företag.
Bo var utsedd som kopplingsansvarig och kom från ES. Arbetet skulle utföras på en stolpstation benämnd ÄFS-349 i Torp Ullared.
Hur skulle arbetet utföras
På grävmaskinen som Göran körde fanns en lift med en korg vars läge kunde styras från korgen. Martin hade varit anställd i företaget i tre till fyra veckor och var således ganska ny i arbetslaget. De övriga hade arbetat tillsammans under några månader. Det egentliga arbetet med transformatorn, arbete B, skulle föregås av arbete A, vilket enkelt uttryckt innebar att ledningen vid arbete B skulle göras spänningslös.
Detta skulle gå till så att strömmen skulle brytas i en station, benämnd OF4, belägen några kilometer bort varefter ledningarna i stolpe 2804, belägen närmast före stolpe ÄFS-349, skulle kopplas isär, så kallad frånslackning. Bo skulle som kopplingsansvarig bryta strömmen i OF4 och blockera från-skiljaren i öppet läge.
Genom kommunikation per telefon, så kalld telefem, med Rolf som var elarbetsansvarig skulle Bo lämna arbetsbevis för frånslackning. Innan frånslackning fick ske skulle ledningarna fram till stolpe 2804 från OF4, där strömmen brutits, kontrolleras med spänningsprovare för att det skulle konstateras att ledningarna var spänningslösa.
När det skett skulle arbetsjordning anbringas på ledningarna på stolpe 2804 mot OF4. Detta var ytterligare en säkerhetsåtgärd för att eliminera risken för spänning mellan arbetsjordningen och arbetsstället. Först därefter skulle ledningarna frånslackas i stolpe 2804 och ledningarnas ändar hängas upp på var sin sida om stolpen.
Nästa åtgärd skulle vara att flytta arbetsjordningen till andra sidan stolpe 2804 mot ÄFS-349. När detta genomförts skulle Bo genom telefem få ett så kallat driftbevis från Rolf. Det innebar att Bo åter kunde sätta på strömmen i OF4.
Arbete A kom att utföras helt enligt driftordern. När arbete B därefter utfördes var således ledningarna mellan stolpe 2804 och stolpe ÄFS-349 spänningslösa och det hängde arbetsjordning på dessa ledningar intill stolpe 2804.
På andra sidan om stolpe 2804 var ledningarna spänningsförande. Arbete B utfördes därefter av arbetslagets medlemmar.
När arbete B var färdigt återstod arbete C, vilket innebar att hela ledningen åter skulle göras spänningsförande. Det skulle, med iakttagande av föreskriven kommunikation per telefem mellan Bo och Rolf tillgå så att Bo skulle bryta strömmen i OF4, ledningarna på samma sida om stolpe 2804 skulle spänningsprovas, arbetsjordningen skulle flyttas till den sidan av stolpe 2804 mot OF4 och ledningarna skulle kopplas samman igen, så kallad påslackning.
Olyckan inträffar
Detta kom inte att ske på angivet sätt. Innan Bo brutit strömmen och utan att spänningsprovning och flyttning av arbetsjordning skett, åkte Martin tillsammans med Christer upp i korgen. Martin tog med ena handen i en strömförande slack med en spänning om 10 000 volt. Detta orsakade honom brännskador och skador på underliggande fettvävnad och muskulatur, vilket ledde till amputation av ett flertal fingrar.
Polis ringer
När polisen kontaktade Rolf för att kalla honom till förhör ringde han sin klubbordförande, som kontaktade avdelningen. Elektrikerförbundet såg till att Rolf fick en offentlig försvarare genom LO-TCO Rättsskydd, Henric Ask, som tillsammans med förbundet gick igenom ärendet innan polisförhöret.
Efter förhöret var man rätt säkra på att inget åtal skulle väckas då Rolf enligt fackets uppfattning gjort det som krävs när man utses som elarbetsansvarig. Men man hade fel. Då tog ett omfattande arbete vid tillsammans med LO-TCO Rättsskydd, Göran Söderlund ansvarig på förbundet och Sven Höckert lokalombudsman i Östersund med lång erfarenhet inom kraftverksområdet.
Åtal väcks mot Rolf
Åklagaren som väckte åtal menar att Rolf varit oaktsam och inte gjort det han skulle som elarbetsansvarig. Han hade ansvar att se till att inte någon fick ström genom kroppen. Tillstånd att påbörja arbetet ges av elarbetsansvarig först när strömmen frånkopplats och det är spänningslöst jordat och alla arbetsbevis etc, är överlämnade.
Rolf påstås ha uttryckt sig på ett sådant sätt att Martin och Christer uppfattat det så att arbete C kunde påbörjas. Han har inte heller gjort klart för medarbetarna alla förutsättningar för arbetet och slutligen ej heller haft uppsyn över vad Martin och Christer gjorde.
Rättegång i Varbergs Tingsrätt Vid rättegången i Varberg var det tio personer som hördes om det som hänt den där dagen i oktober 2005. Det viktiga för förbundet var att visa rent praktiskt för domstolen en spänningsprovare för 400 volt, tvåpolig och den betydligt större enpoliga för 10 000 volt samt jordningsdonet.
Vid rättegången visade man dessa för domstolen och hur de används. För domare och nämndemän är det viktigt att förstå vad som hänt för att göra en riktig bedömning av händelsen. Man glömmer inte så lätt bort en enpolig spänningsprovare på 2-3 meter som var den som användes vid det aktuella arbetet.
Förbundet kunde också följa rättegången och som sakkunniga inom elområdet och hela tiden bistå försvaret med sakuppgifter och för branschen aktuella uppgifter. I utredningarbetet har man utöver de rättegångskostnader som man fått betalt för (cirka 130 000 kronor) lagt ner lika mycket från förbundets sida. Det speglar medlemskapets värde. Utan det hade förmodligen utgången av åtalet blivit en annat.
Domen från Tingsrätten
I den 20 sidor långa domen gör Tingsrätten följande bedömning. Att Rolf varit elarbetsansvarig är ostridigt. Det finns ett skriftligt utseende enlig ESA 99. Det är Rolf som ger tillstånd att påbörja arbetet. En av de viktigaste frågorna var om Rolf sagt att påslackningen kunde påbörjas. Flera av vittnena har lämnat olika uppgifter vid olika tillfällen varför det inte är styrkt att Rolf beordrat att påslackningen skulle påbörjas som åklagaren påstår.
Det är klarlagt att Martin och Christer påbörjat arbetet utan att ha fått tillstånd till det.
En annan punkt är att spänningsprovare och arbetsjordningar var kända av alla i arbetslaget och dessa redskaps betydelse för säkerheten var uppenbar.
Att Rolf inte planerat arbetet enligt gällande regler får inte heller något stöd av domstolen utan han frias även på den punkten.
Att Martin skulle utföra påslackningen själv eller tillsammans med Christer har inte bevisats. Även om det ställs högre krav på Rolf som var elarbetsansvarig beroende på att Martin inte var så erfaren, frias Rolf även på den punkten.
Slutligen har åklagaren såsom oaktsamhet sagt att Rolf befunnit sig en bit från arbetsplatsen och inte haft uppsyn över denna. Eftersom Rolf kunde se stolpen när han vände sig om är detta inte heller styrkt.
Tingrätten finner att det inte i något avseende är styrkt att Rolf av oaktsamhet åtsidosatt några regler eller av oaktsamhet vållat Martin hans kroppsskador. Rolf frias därför från samtliga åtalspunkter.