Sedan några år tillbaka används inte begreppet ”tillfällig elanläggning” inom ellagstiftningen och många frågar sig om det numer inte krävs behörighet för att reparera en skadad del i en tillfällig elanläggning. Mats Jonsson på Eltrygg Miljö reder här ut vad som gäller.
Mats Jonsson
För att kunna besvara frågan måste vi först reda ut vad vi avser med orden tillfällig elanläggning. När man i dagligt tal använder dessa ord ser nog många framför sig en byggarbetsplats eller marknadsplats med en tillfälligt anordnat elanläggning utförd med gummikablar och flyttbara byggströmscentraler. Men från lagstiftarens sida är nog de flesta elanläggningar är tillfälliga, i vart fall mer eller mindre, men orden pekar för den skull inte på ett specifikt utförande eller användningsområde.
Inom ellagstiftningen används ord som starkströmsanläggning, anordning samt elektrisk materiel. En starkströmsanläggning är i regeringens föreskrifter om behörighet för elinstallatörer, elinstallatörsförordning (1990:806), definierat som en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för personer eller egendom. Här får vi inte missa att det ska vara en anläggning, eller som jag brukar säga; en unik installation av elektrisk materiel. Många blandar nog ihop, eller tänker fel, och använder lösryckta ord som stark ström vilket det kan finnas i en bil för dess drivning men bilens elektriska utrustning är för den sakens skull inte en starkströmsanläggning.
Ellagstiftningen gör ingen åtskillnad på anläggningens tänkta livslängd, varför ord som ”tillfällig” är ointressant för lagstiftaren i dessa sammanhang. Vad gäller användarens ändamål med anläggningen skiljer lagstiftningen på tre olika typer av anläggning, nämligen anläggningar för produktion av el, överföring av el samt användning av el. Inte heller dessa definitioner visar på det specifika användningsområdet, till exempel byggarbetsplatser eller marknadsplatser. En starkströmsanläggning är helt enkelt en starkströmsanläggning oberoende av användarens specifika användningsområde.
Anordning är definierat i regeringens föreskrifter för innehavare av starkströmsanläggningar, starkströmsförordning (2009:22). Med anordning avses elektrisk utrustning där el används och som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning. Det kan till exempel gälla armaturer eller maskiner vilka ofta är utförda enligt en produktstandard. Men en byggströmscentral är inte en anordning, den använder inte el, den överför el.
För elektrisk materiel gäller regeringens föreskrifter, förordning (1993:1068) om elektrisk materiel. Med elektrisk materiel avses
1. en anordning som är avsedd att anslutas till en elektrisk starkströmsanläggning,
2. en anordning som har en egen elektrisk kraftkälla,
3. komponenter i en sådan anordning som avses i 1 eller 2,
4. komponenter i en elektrisk starkströmsanläggning, och
5. elektrisk utrustning som är avsedd att användas i eller vid en elektrisk starkströmsanläggning.
Elektrisk materiel kan sålunda vara en komponent i en anordning eller vara en hel anordning. Men elektrisk materiel kan även vara en skarvsladd med stickpropp och uttag eller grenuttag. Det kan också vara en byggströmscentral utförd enligt en produktstandard och vara avsedd för fast anslutning eller anslutning via intagsdon. Med fast anslutning avser jag sådan anslutning som förutsätter användande av verktyg.
Behörighetskrävande elinstallationsarbete
Behörighetskrävande elinstallationsarbete får utföras endast av elinstallatör eller av yrkesman under överinseende av elinstallatör hos vilken yrkesmannen är anställd eller som är anställd i samma företag som yrkesmannen. Med elinstallatör avses en person som av Elsäkerhetsverket meddelats behörighet. Av behörighetsbeviset framgår i vilken omfattning elinstallatören får utföra elinstallationsarbete.
Av elinstallatörsförordningen framgår att förordning gäller vid elinstallationsarbete som avser utförande, ändring eller reparation av en elektrisk starkströmsanläggning. Det vill säga; när elektrisk materiel, som ingår i en unik anläggning, ska repareras är detta ett arbete som kräver behörighet. Det kan till exempel gälla reparation av en ansluten byggströmscentral även om centralen gjorts spänningslös genom borttagande av säkringar eller frånkopplats med elkopplare. Så länge byggströmscentralen ingår i anläggningen är reparationen alltså behörighetskrävande.
När det gäller elinstallationsarbete finns det fem noggrant angivna undantag från kravet på formell behörighet. Dessa undantag finns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om behörighet för elinstallatörer (ELSÄK-FS 2007:2 j.ä.) och i vart fall ett av dessa är tillämpbart på en tillfälligt anordnad starkströmsanläggning. Det gäller utbyte av anslutningsdon för högst 16 A, 400 V. Formellt skulle ett sådant uttag få bytas i en byggströmscentral även då centralen ingår i en anläggning.
Det ställs även krav på behörighet vid elinstallationsarbete som avser fast anslutning av anordning till en starkströmsanläggning och losskoppling av fast ansluten anordning från en sådan anläggning. Det kan till exempel gälla fast anslutning av en belysningsarmatur, kran eller annan maskin. Ofta sker anslutningen till en säkerhetsbrytare eller liknande och ska alltså utföras av elinstallatör eller av yrkesman under överinseende av elinstallatör.
Arbete som inte kräver formell behörighet
Elinstallatörsförordningen gäller inte allmänt för elektrisk materiel och heller inte för anordningar i sig själva. Såväl förordningen om elektrisk materiel som starkströmsförordningen ställer inte krav på formell behörighet för till exempel reparation eller liknande arbeten. Att reparera en skarvsladd eller grenkontakt som inte ingår i en anläggning kräver därmed heller inte formell behörighet. Det samma gäller för en byggströmscentral så länge den inte ingår i en anläggning.
Ett företag som enbart reparerar och underhåller elektrisk materiel, såsom skarvsladdar, grenuttag, maskiner och byggströmscentraler behöver ingen behörig elinstallatör så länge den elektriska materielen inte ingår i en anläggning. Denna typ av arbete får sålunda utföras av person som saknar formell behörighet.
Att reparera en anordning som är fast ansluten till en starkströmsanläggning kräver heller inte formell behörighet. Om en fast ansluten krans elektriska utrustning går sönder, så får kranen repareras av annan än elinstallatör även om den fortfarande är fast ansluten till anläggningen. Men som tidigare sagt så krävs formell behörighet för att losskoppla kranen från anläggningen.
Säkringsbyte, byte av lampor, återställning av utlösta skydd och liknande åtgärder betraktas inte som elinstallationsarbete och därför får även dessa arbeten utföras av person utan formell behörighet.
Krav på kompetens
Oberoende av om arbetet kräver formell behörighet eller inte förutsätter starkströmsförordningen att arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen eller anordningen sker på ett sådant sätt och utförs av, eller under ledning av, personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada. Även om en person utan behörighet får byta knivsäkringar så förutsätts att utbytet sker av fackkunnig eller instruerad person. Med fackkunnig person förstås en person som har lämplig utbildning, kunskap och erfarenhet för att kunna analysera risker och undvika de riskkällor som elektricitet kan medföra, till exempel en elektriker. En instruerad person är vanligtvis en lekman inom elområdet som har instruerats tillräckligt av fackkunnig person för att kunna undvika de faror som elektricitet kan medföra.
Det är innehavaren av anläggningen eller anordningen som är skyldig att se till att det finns föreskriven kompetens för arbetet.
Innehavare är inte definierat men regeringen skriver i förarbetena till ellagen att med innehavare avses den som faktiskt innehar en anläggning oavsett om innehavet grundas på äganderätt eller nyttjanderätt. På en byggarbetsplats kan det vara platschefen som är innehavare av den elektriska anläggningen.
Det är innehavaren som ska se till att kapslingar som innehåller spänningsförande delar hålls stängda och låsta.
Hur ofta ska en ”tillfällig anläggning” besiktigas?
Inom ellagstiftningen används ordet kontroll i stället för besiktning. Av starkströmsförordningen framgår det att det är innehavaren av anläggningen eller anordningar, som är skyldig att fortlöpande kontrollera att dessa ger en betryggande säkerhet mot person- eller sakskada. Så bara för att man hyr kablar och byggströmscentraler är man inte fri från kontrollansvar. Detta kan innebära att det är platschefen som ska organisera den fortlöpande kontrollen och även se till att upptäckta fel och brister åtgärdas. På en marknadsplats med försäljningsstånd som upplåtes till försäljare kan arrangören vara innehavare.
Fortlöpande kontroll torde innebära ett systematiskt arbetssätt där det finns rutiner för hur fel och brister i elsäkerheten ska rapporteras och hur dessa ska åtgärdas. Den fortlöpande kontrollen kan behöva kompletteras med en periodisk kontroll, till exempel i samband med skyddsronder.
Utöver den fortlöpande kontrollen kan en särskild kontroll behöva utföras med ett tidsintervall som beslutas och dokumenteras av anläggningens innehavare. Denna kontroll ska utföras av en person med yrkesvana och som är väl förtrogen med den anläggningstyp som ska kontrolleras och med de regler som gäller för anläggningen. Resultatet av den särskilda kontrollen och vilka åtgärder som vidtagits med anledning av kontrollen ska vara dokumenterade och hållas tillgänglig för Elsäkerhetsverket
Om innehavaren inte personligen kan utöva föreskriven kontroll kan den denne överlåta arbetsuppgiften till lämpliga personer, till exempel ett elinstallationsföretag. Detta innebär inte att innehavaren med automatik är fri från ansvar vid en eventuell händelse, men att låta någon kompetent person kontrollera anläggningen kan vara ett sätt att uppfylla innehavarens ansvar. Som alltid när man överlåter arbetsuppgifter ska man vara tydlig med att ange vad man vill ha utfört. Bestämmelser om särskild kontroll finns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om innehavarens kontroll, ELSÄK-FS 2008:3 j.ä.