Kan en kopplingsutrustning placeras i ett elrum? Eller måste kopplingsutrustningen placeras i ett driftrum?
Kopplingsutrustningar för säkringar eller andra typer av överströmsskydd kan enligt svensk standard placeras i driftrum, elrum eller annat lämpligt utrymme. Kopplingsutrustning som innehåller skydd för gruppledningar kan benämnas gruppcentral. För gruppledningar som matar uttag och utrustningar i bostäder placeras gruppcentralen på lämplig plats inom bostaden som är lätt tillgänglig för användaren. Inom kontor och offentliga lokaler kan gruppcentraler placeras i så kallade elnischer som normalt hålls låsta av drifttekniska skäl. Besökare ska inte på ett enkelt sätt kunna påverka anläggningens drift.
Men vad gäller då för placering av större kopplingsutrustningar? Det kan gälla serviscentraler, kopplingsutrustningar för huvudledningar och kopplingsutrustningar för matning av processutrustningar inom industri. Ska dessa placeras i driftrum eller kan de placeras i elrum?
En grundläggande bestämmelse i elsäkerhetslagstiftningen är att en elanläggning ska vara utförd så att den ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada på grund av el. Man kan konstatera att jag som användare av en elanläggning ska jag kunna förvänta mig att anläggningen är säker vid normal drift inkluderande återställningen eller utbyte av överströmsskydd. Men vad gäller om kopplingsutrustningen inte i sig ger betryggande skydd vid till exempel utbyte av överströmsskydd?
Såväl driftrum som elrum är definierade termer. Av Elsäkerhetsverkets föreskrifter framgår att med driftrum förstås ”ett rum eller en annan plats för drift av elektriska anläggningar eller annan elektrisk utrustning som kan medföra risk för skada på grund av el”. Driftrum så som det definieras i dessa föreskrifter innehåller typiskt sett en risk för elektrisk fara. Därför föreskrivs krav på begränsningar i tillträdet till driftrum.
Om en kopplingsutrustning i sig inte ger betryggande skydd ska den placeras inom ett driftrum där själva driftrummet är barriären som ska ge skyddet mot exempelvis personskada. I dessa fall har nu innehavaren skyldigheten att begränsa tillträdet till fackkunniga personer, det vill säga personer som självständigt kan hantera riskerna i anläggningen. Eller till personer som har fått instruktioner om risken för skada på grund av el.
Syftet med ett driftrum är alltså att begränsa risken för personskada på grund av elchock, elektrisk brännskada eller effekterna av ljusbågar. Men syftet enligt föreskrifterna är inte att begränsa risken för driftstörningar genom obehörig manövrering av kopplingsutrustningen. Om kopplingsutrustningen i sig ger en betryggande säkerhet mot elchock och effekterna av ljusbågar vid normala driftåtgärder behöver den inte placeras i ett driftrum. Den kan då av drifttekniska skäl placeras i ett så kallat elrum.
Med elrum förstås ett rum eller plats, annat än driftrum, avsett för elektriska kopplingsutrustningar där även annan gemensam utrustning kan placeras. Ett elrum kan vara försett med låsbara dörrar för att begränsa tillträdet av andra skäl än elsäkerhet, i normalfallet av drifttekniska skäl.
Förr fanns det regler som uppmanade till att kopplingsutrustningar med märkström överstigande 630 A skulle placeras i driftrum. Men denna rekommendation är sedan lång tid tillbaka borttagen. Den tekniska utvecklingen av kopplingsutrustningar, framför allt kopplingsutrustningar för lågspänning, har medfört att de i dag ger betryggande skydd mot elchock och ljusbågar vid normala driftåtgärder närmast oberoende kopplingsutrustningens märkström. Därmed kan dessa placeras i elrum i stället för driftrum.
Varför placerar man inte alla större kopplingsutrustningar i driftrum?
För att hantera risken för skada medför driftrum ökade kostnader, såväl i samband med själva installationen som för drift och underhåll. Installationskostnaden kan avse kostnader för skydd vid brand, skyltning och utformning för att underlätta utrymning, särskilt då ljusbågar medför en snabb och stark rökutveckling. Driftkostnader kan avse innehavarens kostnader för instruktion av personal och entreprenörer samt system för att hantera tillträdet. Underhållskostnader kan avse underhåll av skyltar, nödbelysning och utrymningsbeslag.
Trots att det är innehavaren som ska råda över sin elanläggningen är det i praktiken elbranschen, genom bland andra elkonsulter och installatörer, som beslutar att det ska vara ett driftrum. Beslut som tas på godtyckliga grunder och inte på faktabaserade riskbedömningar och som kan medföra stora kostnader för innehavaren för över tid.
Riskbedömningen av den valda kopplingsutrustningen, som enligt föreskrifter ska ligga till grund för skyltning, kan i många fall även ligga till grund för behovet av driftrum. Visar riskbedömningen på elektrisk fara, det vill säga; en icke godtagbar risk för beröring av spänningssatta anläggningsdelar eller för ljusbågar, ska rummet utformas som driftrum och förses med föreskrivna skyltar. I övriga fall kan kopplingsutrustningen placeras i ett elrum där innehavaren själv väljer att begränsa tillträde till kopplingsutrustningen men då av drifttekniska skäl. I samband med utförandet borde innehavaren kräva en dokumenterad riskbedömning då den ligger till grund för anläggningens säkerhet och framtida beslut.
Den romerske senatorn Cato avslutade alla sina föredrag i senaten med orden: ”I övrigt anser jag att Karthago måste förstöras”. Jag har tidigare framfört att termen ”driftrum” bör tas bort och för att delvis citera Cato säger jag: ”I övrigt anser jag att termen driftrum måste tas bort”.
Definierade termer används för att tydliggöra vad man avser med ett visst ord. Inte minst i regelverk är definierade termer viktiga. När man väljer termer bör man så långt som möjligt använda ord som ligger nära det man vill beskriva för att minska risken för missförstånd, även om termen förklaras genom sin definition. Som författare av regelverkstext bör man även fundera på om man kan använda själva definitionen i den löpande texten istället för att använda termer. Läsaren kan då redan i texten förstå vad som avses och behöver då inte bläddra bland termer för att förstå innebörden.
Ett exempel på term kan vara ”främmande ledande del”. Den är definierad som ”elektriskt ledande del som inte ingår i elinstallationen och som kan anta en potential, i allmänhet potentialen hos den lokala jorden”. Skulle man i löpande text flera gånger behöva beskriva en främmande ledande del genom att skriva; den elektriskt ledande delen som inte ingår i elinstallationen och som kan anta en potential, i allmänhet potentialen hos den lokala jorden … skulle texten bli oerhört svårläst. Där har vi nytta av en term.
Men termen driftrum har vi ingen nytta av, den ger onytta genom att vara förvillande. En definierad term ska underlätta läsningen av en text, inte försvåra förståelsen. Inte ens branschen har klart för sig definitionen av driftrum, än mindre innehavare och användare av elanläggningar. Frågar man personal inom en processindustri vad ett driftrum är så kommer deras svar inte handla om elektrisk fara.
I stället bör man skriva så nära klartext som möjligt. I Elsäkerhetsverkets definition av termen driftrum talas om ”elektriska anläggningar eller annan elektrisk utrustning som kan medföra risk för skada på grund av el”. Denna text är relativt lång men med tanke på hur få ställen i föreskrifterna där detta behöver beskrivas torde det vara görbart att skriva föreskrifterna i klartext.
I standarden SS-EN 50110-1 – Drift av elektriska anläggningar finns en annan term: ”elektriska riskkällor”. Detta begrepp gör det klart och tydligt vad det handlar om och kan förstås av alla normalt funtade människor även utan definitionen. I nämnda
standard kan man se följande text som blir väldigt tydlig: ”Tillträdet ska vara reglerat till alla platser där det finns elektriska riskkällor som ordinära personer kan utsätts för.” Termen ”elektriska riskkällor” behöver nästan ingen förklaring. Med en sådan skrivning skulle man kunna ta bort definitionen driftrum.
Jag har till utgivningen av utgåva 2, 3 och 4 av SS 436 40 00, de så kallade elinstallationsreglerna, vädjat till TK64 att ta bort termen driftrum och i stället försöka skriva i klartext. Men hittills har inte kommittén varit mogen för detta.
Avslutningsvis konstaterar jag att Karthago förstördes tre år efter Cato dog. Så några år till lär det ta innan ordet driftrum försvinner från elnomenklaturen.