En ny ellag efternärmare 100 år Det måste ses som en unik prestation och ett stort mått av förutseende att redan år 1902, i elanvändningens barndom och med den brist på erfaren- het av elektricitet man då hade, kunna utarbeta en lag som stått sig i 95 år, visserligen med många kompletteringar och ändringar som föranletts av den tekniska utvecklingen. 1992beslötemellertidregeringenatt tillsättaenutredning–ellagstiftnings- utredningen–förattutarbetaförslag tillnyellag.Skälentilldettavarflera. Underdentidlagenvaritikraft,hade såväldetekniskaförutsättningarnasom elmarknadensstrukturändratsväsent- ligt,vilketblandannatskapatproblem vidtillämpningavlagen.Lagenansågs ocksånågotsvåröverskådlig,ochbeho- vetavattersättadenmedmodernlag- stiftninghadetagitsuppmångagånger. Det kanske viktigaste motivet till översyn av lagen var att man ville ta fram en lag som skulle möjliggöra införandet av en avreglerad elmarknad, alltså öppna elmarknaden för konkur- rens. En annan fråga, som föranletts av ett EG-direktiv, är behovet av regler om produktansvar, dvs. ansvar för skador till följd av att den levererade strömmen har sådana avvikelser ifråga om t.ex. amplitud eller frekvens att den kan medföra skada på person eller egendom.Ytterligare ett skäl var att annan lagstiftning ändrats eller tillkom- mit, vilket gjorde att vissa bestämmel- ser kunde utrangeras från ellagen. De tekniska förändringarna i samhäl- let var enligt kommittédirektivet, ett av de viktigaste skälen till översynen. Då lagen tillkom var endast få de- lar av landet elektrifierade, och för gemene man handlade det då nästan enbart om belysning. Dagens samhälle däremot står och faller med en fung- erande elförsörjning. Nu är vi inte bara beroende av elektrisk belysning och industriella motordrifter. För exem- pelvis hela kommunikationsområdet är el en absolut förutsättning, det må gälla telefon, teve, internet eller bilar, flyg och tåg. Inom hushållen, skolorna och näringslivet introduceras ständigt nya apparater och prylar som kräver el för sin funktion. De nya elektriska utrustningarna ställer dessutom mycket större krav på kvaliteten på elen än vad som var fallet för hundra år sedan. Det behövdes därför en ellag som också ställer krav på god tillgänglighet och god kvalitet på el. Slutligen, och inte minst,språket! Den gamla ellagen var till stora delar ännu utformad enligt 1902 års språk- bruk som är svårförståeligt och ibland t.o.m. obegripligt för de unga i dagens samhälle. Många i dag förstår kanske inte formuleringar som ”händelse af högre hand”, ”finnes vårdslöshet hafva förlupit”,”skadasomtimat”eller”efter ty för hvarje fall pröfvas skäligt”. I mo- dern lagstiftning strävar man genomgå- ende efter ett språk som är vardagsnära utan att för den skull bli plumpt eller banalt. När det gäller ellagen fanns här mycket att göra. Ellagstiftningsutredningen över- lämnade sitt arbete i oktober 1995, och efter utskottsbehandling etc. överläm- nades regeringens proposition om ny ellag till riksdagen den 22 maj 1997. Den 20 november 1997 utfärdades så den nya ellagen för att träda i kraft den 1 januari 1998. Elolyckor I samband med arbetet med 1902 års ellag yttrade sig det särskilda utskottet i sitt utlåtande i följande något överop- timistiska ordalag: ”I följd af elektroteknikens hastiga utveckling kunna emellertid numera vid elektriska anläggningars utförande så betryggande åtgärder vidtagas, att alla andra faror aflägsnas än sådana, hvilka på grund af vårdslöshet vid sköt- seln, yttre åverkanelleröfvermänskliga tilldragelser af svårare art åtfölja många andra af nutidens hjälpmedel. Under sådana omständigheter synes det utskottet, som om denna farlighets- synpunkt icke numera bör tillmätas synnerligen stor betydelse. De af den s.k. elektriska starkströmskommissio- nen föreslagna säkerhetsföreskrifterna innebära nämligen, såvidt utskottet kunnat finna, en i möjligaste måtto fullständig trygghet mot inträffande af fara”. Tyvärr visade utvecklingen att det var omöjligt att infria utskottets förväntningar. Redan under 1900-talets första år ökade antalet dödsfall. Första världskriget förde med sig sämre materiel, som tillsammans med brist på erfarenhet och kompetens medförde att under och närmast efter krigsåren så många som ett 40-tal personer varje år dog i elolyckor. Antalet gick därefter ner för att åter stiga kraftigt vid andra världskriget. Som mest omkom 56 personer år 1946 i elolyckor. Med hjälp av bättre elmate- riel, bättre kompetens hos installatörer och elanvändare och moderniserade föreskrifter har det nu skett en succes- siv nedgång i antalet olycksfall. Det senaste decenniet har antalet legat väl under tio varje år. Denna positiva utveckling skall ses i relation till den ständigt ökande elan- vändningen i dagens samhälle, både sedd som ökad elenergiförbrukning och som ökat antal elprodukter i den moderna människans tjänst. I jämförelse med andra länder har Sverige hävdat sig väl när det gäller elsäkerhet. Sett ur internationellt per- spektiv har de nordiska länderna, som har ett inbördes bra och nära samarbete i elsäkerhetsfrågor, en mycket positiv olycksfallsstatistik. Det är dock ännu långt kvar innan vi nått ett samhälle som är helt befriat från elolyckor. Artikelförfattaren William Persäter, en av Voltimums och STF:s experter inom Elsäkerhet och Standarder. 21
