Ansvar är ett viktigt begrepp, som vi använder mer eller mindre dagligen. Men vad menas egentligen med ”ansvar”? Finns det olika slag av ansvar? William Persäter från Voltimums expertpanel för elsäkerhet och standarder gör en djupdykning i ämnet.
William Persäter
Svensk ordbok definierar ansvar så här: ”Skyldighet att se till att viss verksamhet fungerar och att ta konsekvenserna om så inte sker.” Om jag har ansvar för något som går snett eller jag begår ett fel, så får det alltså konsekvenser för mig. Det kan till exempel innebära att jag döms till ett straff eller att jag blir ekonomiskt ersättningsskyldig. I vissa fall kanske konsekvensen för min del bara består i en utskällning, om jag slarvat med något som jag fått ansvar för, men det inte medfört någon direkt skada.
Jag ska här ta upp några former av ansvar som särskilt berör oss som arbetar inom elområdet. En första uppdelning är straffrättsligt ansvar och skadeståndsansvar. Straffrättsligt ansvar avser i princip ansvar för att följa gällande lagstiftning och om så inte sker kan man få någon form av straff, till exempel böter eller fängelse. Skadeståndsansvar gäller det ansvar man har för att ersatta skador man förorsakat – och ibland också för skador någon annan förorsakat.
Om jag kör bil i sjuttio kilometer i timmen på väg som är begränsad till femtio kilometer i timmen gäller straffrättsligt ansvar och jag kan straffas även om ingen olycka eller skada har inträffat. Backar jag däremot på en annan bil på parkeringsplatsen är det inget brott – om det inte sker avsiktligt vill säga – men jag blir skyldig att ersätta uppkomna skador. Skulle jag däremot smita från skadan blir det en straffrättslig fråga och jag kan både bli straffad och skadeståndsskyldig. Vi ska nu se på olika slag av de former av straffrättsligt ansvar och skadeståndsansvar som vi inom elområdet särskilt bör ta hänsyn till.
Straffrättsligt ansvar
Man brukar dela upp det straffrättsliga ansvaret inom det eltekniska verksamhetsområdet enligt följande:
- Personsäkerhetsansvar > Arbetsgivarens ansvar
- Anläggningsansvar > Innehavarens ansvar
- Behörighetsansvar > Elinstallatörens ansvar
Personsäkerhetsansvar
Enligt Arbetsmiljölagen (1977:1160) har arbetsgivaren det yttersta ansvaret för arbetsmiljön på företaget och därmed för personalens säkerhet.
I lagen sägs: Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt skall därvid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs. (3 kap. 2 §). Men i lagen har man lagt ett ansvar även på arbetstagarna! Ett viktigt tillägg säger nämligen: Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. (3 kap. 1a §). Vidare står det i 3 kap. 4 § andra meningen: Han skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.
Arbetsgivarens ansvar gäller bland annat personalens kompetens, instruktioner, skyddsutrustning, planering av arbete och skyddsåtgärder. För att uppfylla arbetsmiljölagens krav har arbetsgivaren således skyldighet att se till att hans medarbetare vid elektriskt arbete följer de säkerhetskrav som ställs i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elsäkerhet vid arbete, ELSÄK-FS 2006:1.
Anläggningsansvar
Anläggningsansvaret för en starkströmsanläggning innebär ansvar för att anläggningen drivs och underhålls så, att den är i föreskriftsenligt skick och ger nödvändig säkerhet för såväl personer och husdjur som egendom. I ELSÄK-FS 2008:1, ställs kravet att elanläggningen är utförd så, att den ger betryggande säkerhet under normala förhållanden, vid ett (1) fel i anläggningen och vid rimligt förutsebar felbetjäning. (3 kap. 1 §).
Ansvaret för anläggningen bärs av innehavaren. Med innehavare avser man den som rent faktiskt innehar en starkströmsanläggning – oavsett om innehavet grundar sig på äganderätt eller nyttjanderätt. Att elanläggningen är rätt utförd från början är installatörens ansvar, men innehavaren är skyldig att fortlöpande kontrollera att den ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada, och att uppkomna fel åtgärdas. Detta gäller även så kallade anordningar, det vill säga bruksföremål och andra produkter som ansluts till anläggningen.
Nu är det ju ofta så, att innehavaren inte har någon elektrisk fackkunskap själv. Han måste därför anlita andra för att åtgärda fel och för att kontrollera anläggningen i enlighet med kraven i Elsäkerhetsverkets föreskrifter ELSÄK-FS 2008:3. Men lagstiftningen ställer då krav på att innehavaren av starkströmsanläggningen eller anordningen ser till att arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen eller anordningen sker på ett sådant sätt och utförs av, eller under ledning av, personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada. (5 § Starkströmsförordningen (2009:22)). Om man anlitar en installatör bör man därför även kontrollera att han har adekvat behörighet för arbetet.
I standarden SS-EN 50110-1 Skötsel av elektriska anläggningar har införts en ny funktion, elanläggningsansvarig, eller på engelska, person responsible for an electrical installation. Denne anges vara en person som fått det övergripande ansvaret att säkerställa elanläggningens säkra skötsel genom att besluta om regler, organisation och arbetsrutiner. I en anmärkning sägs att denne person kan vara ägaren, arbetsgivaren, innehavaren eller en utsedd person. Utifrån denna definition har den elanläggningsansvarige i allt väsentligt de funktioner som ovan angetts för innehavaren.
Behörighetsansvar
Elinstallationsarbete får utföras endast av elinstallatör eller av yrkesman under överinseende av elinstallatör hos vilken yrkesmannen är anställd eller som är anställd i samma företag som yrkesmannen. Denna bestämmelse finner vi i 6 § Elinstallatörsförordningen (1990:806).
I 7 § läggs sedan ett viktigt ansvar på elinstallatören: Elinstallatören skall se till att den som utför elinstallationsarbete under hans överinseende har de kunskaper och färdigheter som fordras för arbetet. Han skall vidare se till att den del av den elektriska starkströmsanläggningen eller anordningen som arbetet omfattar har kontrollerats i betryggande omfattning innan den tas i bruk genom att spänning, ström eller frekvens påförs som kan vara farlig för person eller egendom.
Elinstallatören har alltså ansvar för att den del av anläggningen som hans arbete omfattat är säker, när han lämnar över den till sin uppdragsgivare. Han måste inte nödvändigtvis ha kontrollerat den själv, men han ska i så fall ha instruerat den som arbetar under hans överinseende om vad han ska kontrollera och hur han ska göra det.
Skadeståndsrättsligt ansvar
Vållandeansvar
Med skadeståndsrättsligt ansvar avses skyldigheten att ersätta den skadelidande för skada man vållat. I Skadeståndslagen (1972:207) stadgas kort och gott: Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan.
För att skadestånd ska utgå gäller bland annat att handlingen som förorsakat skadan inte har företagits i nödvärn, med den skadelidandes samtycke eller varit en tjänsteplikt. Skadegöraren måste ha varit vållande till skadan, det vill säga ha åstadkommit den antingen med uppsåt eller av oaktsamhet och han måste även ha haft någon kontroll över händelseförloppet; den inträffade skadan måste normalt vara förutsebar. I sådana fall blir skadegöraren skadeståndsansvarig gentemot den skadelidande.
Om den som vållat skadan är arbetstagare och skadan inträffat i arbetet till följd av fel eller försummelse, överförs skadestånds¬ansvaret på arbetsgivaren, som har så kallat principalansvar (ansvar för annans vållande utan eget vållande). Om man anlitar en etablerad entreprenör har denne principalansvar för sina medarbetare.
I vissa fall kan arbetstagaren själv bli skadeståndsskyldig. Skadeståndslagen säger följande om detta: För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Det lagen kallar synnerliga skäl kan exempelvis vara att skadan vållats genom uppsåt eller grov vårdslöshet eller att arbetsgivaren gått i konkurs.
Skadeståndsersättning kan utgå för person- och sakskada samt för förmögenhetsskada.
Strikt ansvar
Strikt ansvar innebär att en part ansvarar för skador, oavsett om skadan uppkommit genom personens eget vårdslösa handlande eller någon annans. Enligt ellagen gäller strikt ansvar för skada genom inverkan av el som grundregel. I elektricitetens barndom ansågs elen så pass farlig genom sin blotta existens, att den som hade en elanläggning måste vara beredd att svara för alla skador som kunde uppkomma på grund av elanläggningen. Mönstret kom från järnvägen, där man redan på 1800-talet tvingats införa dessa stränga krav för de framrusande ångtågen som kunde köra på och skada både folk och fä och vagnar som korsade spåren.
Ansvaret framgår av Ellagen (1997:857), 10 kap., 1 §: Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el från en starkströmsanläggning, skall skadan, även om det inte följer av allmänna skadeståndsbestämmelser, ersättas av innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen senast kommit.
För de flesta av våra vanligaste anläggningar medger lagen emellertid några viktiga undantag:
Strikt ansvar gäller sålunda inte för
1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där generatorn har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere,
2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för användning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två ledare.
För den som enbart har en lågspänningsanläggning med fasspänningen högst 250 V gäller alltså vanligt vållandeansvar. Den som däremot har en anläggning för högre spänning har strikt ansvar för hela sin anläggning – även lågspänningsdelen. Detta gäller naturligtvis flertalet större industrier. Om till exempel någon besökare skadar sig eller orsakar någon sakskada, är innehavaren av elanläggningen primärt skadeståndsskyldig även om besökaren överträtt gällande förbud. Det gäller även vid järnvägen, om någon skadas av kontaktledningarna. Är det grovt eget vållande kan man dock troligen genom domstol få rätt till regress i vissa fall.
Samma sak gäller dem som har en produktionsanläggning för mer än 50 kVA. I dag blir det allt vanligare med egen elproduktion i form av vindkraftsanläggningar, små vattenkraftsanläggningar och solcellsanläggningar. Det är därför viktigt för innehavarna av anläggningar med lite större effekt att teckna en särskild försäkring som kan täcka eventuella skadestånd för de fall där det strikta ansvaret kan göras gällande.
Straffansvar
Ellagen stadgar att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 kap. 1 § andra stycket döms till böter eller fängelse i ett år. Den åberopade bestämmelsen i 9 kap. lyder: ”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som rör elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer.” Det som avses här är i princip brott mot Elsäkerhetsverkets föreskrifter.
När det gäller arbetsmiljöbrott tillämpas Arbetsmiljölagens bestämmelser. Vid allvarligare försummelser och brister från arbetsledningens sida kan åklagare, beroende på omständigheterna, välja att väcka åtal enligt Brottsbalken (1972:207) för arbetsmiljöbrott (3 kap. 10 §), med rubriceringar som ”vållande till annans död”, ”vållande till kroppsskada” eller ”framkallande av fara för annan”.
Delegering
Det straffrättsliga ansvaret bärs av vd, och ytterst av styrelsen.
Det straffrättsliga ansvaret kan inte delegeras, men en chef måste oftast delegera arbetsuppgifter som ingår i ansvaret – just för att kunna uppfylla sitt ansvar. Men den medarbetare som tagit emot en arbetsuppgift av sin arbetsgivare har givetvis sitt ansvar för att utföra det i enlighet med de instruktioner han fått. Men även om arbetsgivaren har skadeståndsansvaret för sin arbetstagare, kan det naturligtvis internt få negativa konsekvenser för den som inte följt sina instruktioner och därmed förorsakat skada.
För att utfärda delegering brukar man ställa följande krav:
- Det ska finnas behov av delegering
- Delegeringen ska vara entydig
- Den som får ansvar för något ska få motsvarande befogenheter
- Den som tar emot delegering ska ha erforderlig kompetens
- Delegering utesluter inte tillsyn och kontroll av chefen.
Alla har ansvar!
Ovan har jag listat några av de specifika ansvar som är aktuella inom elområdet. Därutöver finns inom varje verksamhet andra ansvarsområden, som kan gälla ekonomi, juridik, arbetarskydd, moral och så vidare. Alla inom företaget har ansvar för att på bästa sätt uppfylla de krav tjänsten innebär, i enlighet med gällande lagstiftning och företagets interna bestämmelser och beslut. För det krävs utbildning, information och – inte minst – samverkan inom gruppen och mellan olika verksamhetsområden i företaget.