Vem är innehavare?

Bara frågan om ”vem är innehavare” sänder en ganska tydlig signal om att organisationen har en hemläxa att göra.

Ja, inte vet jag vem som ska straffas. Varken i ett fiktivt eller verkligt fall kan jag bestämma vem som ska straffas. Men vad jag vet är vilka skyldigheter innehavaren har, vilka förväntningar som samhället har på en innehavare och vilka uppgifter som kan behöva fördelas på funktioner eller personer för att anläggningen ska ge en betryggande säkerhet. I lite större organisationer brukar jag tala om beställaransvar och förvaltaransvar.

Innehavarens skyldigheter finns i flera författningar såsom elsäkerhetslagen och i flera av Elsäkerhetsverkets föreskrifter. Man kan något förenklat sammanfatta dessa skyldigheter enligt följande. Innehavaren ska

• Se till att arbete som utförs på anläggningen utförs av eller under ledning av personer som har för arbetet nödvändiga kunskaper och färdigheter. Detta ansvar torde även gälla tillträde till driftrum
• Kontrollera att anläggningen är utförd enligt gällande bestämmelser
• Se till att det finns nödvändig dokumentation och märkning om anläggningen
• Tillhandahålla nödvändig information om sin anläggning till de som arbetar med anläggningen
• Bedöma riskerna vid anläggningen i syfte att säkerställa att det finns föreskriven varselmärkning
• Fortlöpande kontrollera anläggningen och vissa fall utföra särskild kontroll med ett fastställt intervall.

Vem hos er har rätt att beställa elinstallationsarbete? Kontrollerar den personen

• att den som faktiskt utför arbetet är registrerat i Elsäkerhetsverkets företagsregister för aktuell verksamhetstyp?
• att ni får föreskriven dokumentation, märkning och nödvändiga underhållsinstruktioner?
• att anläggningen i övrigt är utförd enligt gällande bestämmelser?

Detta är naturligtvis lika viktigt vid stora entreprenader som vid mindre kompletterings­arbeten. Det är nog alltför vanligt att entreprenören visar att lampan lyser och därmed är beställaren nöjd. Men blev dokumentationen uppdaterad? Om inte så sitter nu innehavaren med ”Svarte Petter”. Om den som utfört arbetet inte har elinstallatör för regelefterlevnad eller på annat sätt inte uppfyller kraven för att få utföra elinstallationsarbete kan man påstå att anläggningen inte är utförd enligt gällande bestämmelser, vilket även detta slår tillbaka på innehavaren. Därför är det viktigt att innehavaren har rutiner för att beställa och godkänna elentreprenader, såväl större som mindre arbeten måste utföras på rätt sätt./p>

Vem organiserar den fortlöpande kontrollen, ser till att det finns rutiner för rapportering av fel och brister och att dessa prioriteras för avhjälpning? Och vem beslutar om särskild kontroll är nödvändig och i så fall fastställer tidsintervall? Och vem ser till att detta blir utfört? Innehavaren behöver även här se till att det finns system och rutiner för de kontroller som ska utföras och därefter fördela uppgifterna på lämpliga personer.

Men är det inte elanläggningsansvarig som har att utföra ovan uppräknade uppgifter?

Elanläggningsansvarig är en funktion hämtad ur en svensk standard och har ingen egentlig koppling till lagstiftningen. Det är SS-EN 50110-1 som reglerar elanläggningsansvarigs uppgifter. Denne ska enligt standarden besluta om regler, organisation och rutiner för att kunna utföra drift- och underhållsåtgärder på anläggningen. Det kan till exempel gälla rutiner för till- och frånkoppling i samband med arbete. Men någon direkt koppling till lagstiftningen finns inte i elanläggningsansvarigs uppgifter. Det måste i så fall innehavaren besluta om.

Jag brukar som ovan nämnts tala om att innehavaren behöver ha system och rutiner för beställning och godkännande av elinstallationsarbeten. Men även system och rutiner för förvaltningen. Det kan då gälla de kontroller som behöver utföras men även rutiner för till- och frånkoppling i samband med arbete och driftstörningar.

Elsäkerhetsverket har i en nyligen utgiven handbok – Handbok för innehavare av elanläggningar – talat om innehavarens tre ansvarsområden, nämligen ansvar för

• utförande,
• kontroll och
• arbete.

I stället för att fundera på straffansvar är det nog lämpligt att skapa system och rutiner för ovan nämnda ansvarsområden och därefter fördela uppgifterna på lämpliga funktioner, befattningar eller personer. Det är dock viktigt att skapa hållbara system. En personlig delegering brukar inte alltid fungera någon längre tid och jag ser ibland att den inte ens har hunnit skrivas under innan personen fått nya uppgifter.

Och så var det detta med vem som är innehavare.
Innehavare är inte alltid lika med ägare. Om det varit så hade lagstiftaren skrivit ägare och inte innehavare. Med innehavare avser man den som har det reella inflytandet över anläggningen, den som faktiskt kan påverka beslut med mera, oberoende av äganderätt eller nyttjanderätt. Ta som exempel den fortlöpande kontrollen i en hyrd industrilokal. Troligen har hyresgästen betydligt bättre möjligheter att utföra den dagliga kontrollen än fastighetsägaren. Vem som ska betala eventuella åtgärder regleras inte i elsäkerhetslagstiftningen, det ska regleras mellan parterna. Men att innehavaren ska utföra kontroll är reglerat. Jag brukar ibland också fråga vem som har störst intresse av att anläggningen är driftsäker. Då brukar man se att någon faktiskt har ett visst intresse av en fungerande elanläggning och denne torde då även ha ett elsäkerhetsansvar.

Oberoende av äganderätt eller nyttjanderätt är det viktigt att man tar fram de olika skyldigheterna och ser HUR man vill att dessa ska utföras. Därefter beslutar man VEM, internt eller externt, som ska säkerställa att detta blir utfört. Inom regioner, kommuner och större industrier är det ofta så att det är många som har till uppgift att tillse att innehavarens uppgifter blir utförda.

Om det finns fel eller brister i en anläggning är Elsäkerhetsverket som tillsynsmyndighet inte intresserad av att tillrättavisa vd, underhållschef eller fastighetschef. Inte heller elanläggningsansvarig för den delen. Elsäkerhetsverket riktar sin tillsyn mot organisationen, till exempel ett aktiebolag eller en kommun. Det är organisationen som får ett eventuellt föreläggande eller förbud.

Efter en olycka kan åklagaren leta efter om någon har varit straffbart oaktsam i förhållande till brottsbalken. Något förenklat kan man säga att om någon hade förväntningar på sig att utföra en uppgift och man hade resurser och befogenheter att göra detta men av något skäl inte gjorde detta kan man ha varit straffbart oaktsam. Men detta är alltså inget vi kan bestämma i förväg. Det är något för rättsväsendet. Det vi ska göra är att se till att vi efterlever elsäkerhetslagstiftningen i förebyggande syfte.

Mats Jonsson