Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elsäkerhet vid arbete ska komplettera arbetsmiljölagstiftningen med säkerhetsåtgärder för situationer där det finns elektrisk fara. I sak tillför dessa föreskrifter inget som inte redan är reglerat i annan lagstiftning och det är ett av flera skäl till att antingen upphäva eller eventuellt omarbeta föreskrifterna. Föreskrifternas nuvarande utformning och omfattning innebär i praktiken en dubbelreglering och en ökad arbetsbelastning för arbetsgivare utan att för den skull tillföra något till elsäkerheten.
Mats Jonson
Det är nu mer än 11 år sedan Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om elsäkerhet vid arbete, ELSÄK-FS 2006:1, trädde ikraft. Erfarenheterna från dessa år ger flera skäl till att antingen upphäva eller i vart fall omarbeta föreskrifterna. Elsäkerhetsverket bör därför tillsätta en grupp med externa referenter för att få en genomgripande översyn av dagens särskilda reglering av arbete där det finns elektrisk fara.
De väsentligaste skälen till översyn av föreskrifterna är:
- Det är otydligt till vem föreskrifterna vänder sig, det saknas en tydlig objektsansvarig och därmed vem som har det straffrättsliga ansvaret för att säkerhetsåtgärderna blir utförda.
- Innehållet i föreskrifterna är redan reglerat i andra lagstiftningar, till exempel arbetsmiljölagstiftningen och Elsäkerhetsverkets föreskrifter om innehavarens kontroll.
- Trots att det sedan 2006 har inträffat mer än 500 allvarliga elolyckor som kategoriserats som arbetsfel, finns mig veterligen ingen dom som grundas på föreskrifterna. Utan rättslig prövning uppstår en osäkerhet hur föreskrifterna ska tillämpas och kan påverka den allmänna rättsuppfattningen.
|
Elolycka 11 maj, Lerum: ”Frågan om vem som bär ansvaret för det inträffade utreds just nu av polisen, sedan arbetsmiljöverket lämnat över sin egen utredning av olyckan till dem. I den utredningen får byggföretaget kritik för att deras arbets- och miljöplan för bygget saknade avsnitt om elektriska risker. Arbetsmiljöverket kräver nu också att X i fortsättningen tar hänsyn till sådana risker och säkerställer att personalen har kunskap om att el i en högspänningsanläggning är livsfarlig.” Elinstallatören, 25 sep. 2017 |
Är Arbetsmiljöverket den nya elsäkerhetsmyndigheten?
Allt sedan föreskrifternas tillkomst har frågan om vem som har skyldigheter enligt föreskrifterna hängt i luften. Elsäkerhetsverket själva har varit svävande på svaret och olika svar har kommit under åren. De första åren diskuterades ofta arbetsgivarens ansvar för elsäkerheten. På senare tid har man sagt att föreskrifterna är utfärdade med stöd av de regler som riktar sig till innehavaren och man har även talat om föreskrifterna som en ”bruksanvisning” till anläggningen. Vi har även fått höra att föreskrifterna riktar sig till ”verksamhetsutövaren”. Den här typen av lösa resonemang gagnar inte elsäkerheten.
En viktig del i det förebyggande arbetet är att undersöka efterlevnaden av föreskrifter vilket kan ske genom tillsynsbesök av en myndighet. Vad jag och några av mina kollegor kunnat se så bedriver Elsäkerhetsverket nästan ingen tillsyn vad gäller efterlevnaden av föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete. Är det så illa att myndighetens osäkerhet på objektsansvarig hämmar tillsynen? I så fall är detta ett väsentligt skäl till en grundlig diskussion om föreskrifternas utformning.
Och faktum kvarstår, för berörda är det är otydligt vem som har ansvar för att föreskrivna skyldigheter blir vidtagna. Vill vi öka elsäkerheten vid arbete, ja då måste reglerna bli tydligare.
Andra regler. Elsäkerhetsverkets föreskrifter är så kallade ramföreskrifter med generella mål men saknar detaljanvisningar om hur man i praktiken ska göra för att uppfylla bestämmelserna i föreskrifterna. De generella kraven på riskbedömning, planering, säkerhetsåtgärder och kompetens har motsvarande bestämmelser i arbetsmiljölagstiftningen och då framförallt i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete. När man läser Elsäkerhetsverkets föreskrifter inser man att arbetsgivaren till stora delar har motsvarande skyldigheter genom arbetsmiljölagstiftningen.
|
Elolycka 7 november 2016, Tyfors: ”Arbetsmiljöverket undersöker nu vilket ansvar som X kan ha som byggherre. – De har varit på plats i Estland och pratat med det estländska företaget om hur man skulle hantera arbetsmiljön, men vi är undrande om hur mycket det estniska företaget kunnat ta till sig av de utbildningar man måste ha.” SVT Nyheter 11 aug. 2017 |
Innehavaren styrs i dag av flera regelverk som påverkar elsäkerheten vid arbete i anläggningen. Av Elsäkerhetsverkets föreskrifter om innehavarens kontroll framgår att innehavaren ska tillhandahålla nödvändig information om sin anläggning och dess handhavande till dem som arbetar med anläggningen. Detta inkluderar de särskilda anvisningar som erfordras på grund av anläggningens specifika beskaffenhet. Vidare så ska innehavaren se till att anläggningen har nödvändig varselmärkning som varnar eller ger information om hur man ska förhålla sig med hänsyn till de elektriska riskerna. Genom elsäkerhetslagen har innehavaren även skyldigheter att se till att de personer man låter utföra arbete på anläggningen har för arbetet nödvändiga kunskaper och färdigheter. Vad tillför då föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete till ovan uppräknade skyldigheter? Om något saknas kan det i så fall regleras i föreskrifterna om innehavarens kontroll.
Sammantaget kan man se att arbetsgivaren i arbetsmiljölagstiftningen i praktiken har motsvarande krav som de som ges i Elsäkerhetsverkets föreskrifter. Innehavare av starkströmsanläggningar har i den övriga elsäkerhetslagstiftningen motsvarande krav som ges i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elsäkerhet vid arbete. Med endast små justeringar av övrig befintlig lagstiftning kan Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elsäkerhet vid arbete upphävas utan att rättsläget ändras. Samtidigt skulle det bli tydligare vilken lagstiftning som reglerar arbetsgivarens respektive innehavarens ansvar.
Hur lär vi av elolyckor? Utredningar av olyckor och allvarliga tillbud utgör en viktig del i myndighetens arbete med att öka förståelsen om varför olyckor inträffar och om hur man ska förebygga och minska konsekvenserna av sådana händelser. En myndighets utredningar blir också en grund för andra myndigheters ställningstagande, till exempel för hur polis och åklagare ska gå vidare med sitt arbete. En olycksutredning är ofta relativt komplicerad och kräver särskilda kunskaper för att kunna genomföra, inte minst med hänsyn till att många olyckor i dag har sin grund i en bristande säkerhetskultur. Det är ofta flera delorsaker som samspelar när en olycka inträffar. Förutom tekniska fel och organisatoriska brister är våra beteenden och attityder viktiga bakomliggande orsaker att undersöka i samband med en olycksutredning. En olycka beror mycket sällan av en enskild faktor. Arbetsmiljöverket var tidigt ute med att fortbilda sin personal i hur en kvalificerad olycksfallsutredning ska genomföras.
|
Elolycka 9 oktober, Hallstahammar: Arbetsmiljöverket har ställt krav på företaget där mannen arbetar att de ska redogöra för hur olyckan kunde hända men också vilka åtgärder de tänker vidta för att det inte ska kunna hända igen. Elinstallatören, 23 oktober 201 |
Vi kan nu se att Arbetsmiljöverkets tydliga satsning ger effekt. Vid flera av de senaste elolyckorna som inträffat i samband med arbete i yrkesmässig verksamhet, har Arbetsmiljöverket varit aktiva och tydligt kommunicerat ut sina utredningsresultat. Utredningarna har troligen också varit ett stöd för polis och åklagare i deras arbete med att undersöka om det begåtts något brottsligt.
Frågan jag ställer mig nu är; Vad gör Elsäkerhetsverket?
Trots att det sedan 1 juli 2006 har inträffat mer än 500 allvarliga elolyckor som kategoriserats som arbetsfel har jag inte funnit en enda dom där domskälen grundas på Elsäkerhetsverkets föreskrifter. Nu är det huvudsakliga syftet med föreskrifter inte att få fällande domar, utan mer att visa på vad som behöver göras för att förebygga olyckor. Straffsanktioneringen är ett styrmedel för att få en högre efterlevnad och ska ge en preventiv verkan genom hot om kännbara straff för den som väljer att inte följa föreskrifterna.
Men med över 500 fall borde vi fått några domstolsutslag som visar på hur föreskrifterna ska tolkas och tillämpas. Utan domar verkar det uppenbart att brott mot Elsäkerhetsverkets föreskrifter inte får några konsekvenser för den som väljer att inte följa föreskrifterna. I sin tur kan detta få allvarliga konsekvenser om vi får en grupp i samhället som ser fördelar med att bryta mot föreskrifterna eftersom det inte ger några konsekvenser, en form av anarki.
Före detta överåklagaren Sven-Erik Alhem sa för några år sedan att det är viktigt att även mindre kända och omfattande lagstiftningar prövas i domstol, inte minst med hänsyn till lagens legitimitet och den allmänna rättsuppfattningen. Han talade då om hundbajs på trottoarer. Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elsäkerhet vid arbete har troligen aldrig eller endast i något enstaka fall prövats av domstol och föreskriftens legitimitet bör därför ifrågasättas.
Att även elolyckorna prövas mot annan lagstiftning, till exempel arbetsmiljölagstiftningen, är ännu ett skäl till att Elsäkerhetsverkets föreskrifter bör kunna upphävas.
Elsäkerhetsverket är en teknikorienterad myndighet och det är kanske därför helt naturligt att Elsäkerhetsverket söker inspektörer med teknisk bakgrund. Det ser vi inte minst i deras platsannonser. Frågan är, om inte det då sker på bekostnad av de särskilda kunskaper som krävs för att utreda arbetsolyckor. Mig veterligen så har inte Elsäkerhetsverket i någon större omfattning satsat på kompetensutveckling av sin personal avseende olycksfallsutredning. Avsaknad av kompetens inom beteendevetenskap och olycksfallsutredning torde vara skäl att ompröva Elsäkerhetsverkets uppdrag vad gäller elsäkerhet vid arbete och föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete.
Att Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elsäkerhet vid arbete inte har prövats i domstol kan ha sin grund i vad som ovan nämnts och kan sammanfattas som följer.
- Avsaknad av objektsansvarig; vem ska åtalas?
- Bristfälliga utredningar av Elsäkerhetsverket som inte ger stöd för åtal.
- Andra regler med tydliga objektsansvariga innehåller motsvarande bestämmelser och blir därför underlag för åtalsprövning.
Jag kan avslutningsvis konstatera att Arbetsmiljöverket redan är en elsäkerhetsmyndighet då man är tillsynsmyndighet över maskiners elutrustningar. Kanske är just maskiners elutrustningar bland det mest komplexa som finns i elvärlden och klarar Arbetsmiljöverket av detta uppdrag torde de även klara av att hantera de arbetsrelaterade elolyckorna.