Både arbetsgivaren och elsäkerhetsledaren döms för elolyckan i Hofors 2011 där en elektriker omkom. Det var i samband med rengöringsarbete i ett ställverk som en elektriker tar bort fel plåt och kommer i kontakt med spänningssatta delar. Detta medförde strömgenomgång vilket fick till följd att elektrikern avled. Arbetsgivarens regler för arbetet var tydliga, men domen visar att de i praktiken inte var efterlevda. Återigen har säkerhetskulturen orsakat en människas död.
Mats Jonsson,
I förhör uppger företagets verkställande direktör att man ställer krav på skriftliga riskanalyser och att dessa ska arkiveras. Elsäkerhetsledaren medger å sin sida att någon skriftlig riskanalys inte gjordes för det aktuella arbetet men att gruppen gick igenom riskerna på plats. I övrigt om riskanalyser säger elsäkerhetsledaren att ingen på företaget brukade kontrollera eller efterfråga den skriftliga riskanalysen.
Ytterligare två medarbetare förhörs om huruvida skriftliga riskanalyser efterfrågas eller arkiveras och de uppger att ingen inom företaget brukade efterfråga riskanalysen.
Tingsrätten konstaterar att företaget har interna regler som är till synes ändamålsenligt utformade men ifrågasätter om företaget verkligen kontrollerat efterlevnaden. Vidare så konstateras att en korrekt utförd riskbedömning är av avgörande betydelse för säkerheten på arbetsplatsen men att någon egentlig kontroll av att skriftliga riskbedömningar upprättats, har i praktiken inte förekommit.
Arbetsgivaren har sålunda inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förbygga det aktuella brottet och döms därför till att betala 1 500 000 kronor i företagsbot.
Man kan här konstatera att arbetsgivaren inte tagit sitt ansvar bara genom att besluta om regler, man måste även kontrollera att de även är kända, förstådda och efterlevda.
Elsäkerhetsledaren döms för arbetsmiljöbrott då han genom oaktsamhet vållat medarbetarens död. Tingsrätten konstaterar att det gjorts avsteg från arbetsmiljölagstiftningens regler avseende arbetets planering såväl när det gäller riskbedömning, information som skyddsåtgärder.
Arbetet omfattade rengöring av ett ställverk. Detta arbete hade man gjort flera gånger och arbetet ansågs som ett rutinuppdrag. Elsäkerhetsledaren hade själv satt samman en grupp om fyra personer som skulle rengöra ställverket. Förutom honom själv var det ytterligare tre elektriker. Två av dessa hade högspänningserfarenhet och ESA -utbildning samt varit med om detta arbete tidigare. Den tredje var installationselektriker och hade varken erfarenhet av högspänning eller ESA-utbildning och var den enda som saknade erfarenhet av rengöring av detta ställverk. Det är denna person som omkommer. Elsäkerhetsledaren har framfört att installationselektrikern var anställd på samma avdelning som han själv, varför det var naturligt att han var en del av gruppen som skulle utföra arbetet.
Enligt planeringen skulle alla fem facken rengöras och då frånkopplas hela ställverket genom frånkoppling i huvudställverket. Men tidigt på morgonen meddelas att matningen till ställverket inte kunde frånkopplas och man hade beslutat att endast rengöra fack 2 till 5 och att inte rengöra inkommande fack, fack 1. Frånkoppling gjordes denna dag i fack 1 av elsäkerhetsledare som även var kopplingsansvarig.
Elsäkerhetsledaren uppger att gruppen gick igenom riskerna och att han tydliggjorde vilka fack som skulle rengöras. Man började med fack 4 och 5 och upptäckte då att det var betydligt mer smuts än vanligt. Elsäkerhetsledaren fotograferade detta och lämnade därefter ställverket för att sända bilderna till beställaren.
Samtidigt fortsatte de övriga arbetet. Den nu omkomne och ytterligare en av elektrikerna kom nu att ta bort en plåt till fack 1. Kort därefter inträffade olyckan.
Tingsrätten konstaterar att i samband med att det beslutades att behålla spänningen fram till inkommande fack 1 borde man rimligen vid en riskbedömning ha identifierat risken för att någon på grund av missförstånd eller förväxling skulle kunna komma att montera bort plåten till fack 1. Särskilt mot bakgrund av att detta fack vid tidigare tillfällen varit spänningslöst.
En av elektrikerna uppger att han kan ha trott att det var riskfritt att städa i den övre delen av fack 1 och att det lika gärna skulle kunnat vara han som gjorde det arbetet.
Av vad som framkommit i förhören med de som varit närvarande vid arbetet förefaller det ha varit så att både arbetslaget å sin sida och elsäkerhetsledaren å sin sida trott att man varit helt införstådda och överens om hur arbetets skulle utföras, trots att man i själva verket uppfattat saken olika. Eftersom man inte uppfattat att det förelåg oklarheter har heller inga frågor och krav på förtydliganden framförts.
Åklagaren har gjort gällande att elsäkerhetsledaren underlåtit att dels
- genomföra elsäkerhetsplanering/riskbedömning av arbetet och
- lämna tillräckligt tydliga instruktioner och/eller
- lämna information till arbetarna om arbetet och riskområdet/fack 1,
dels i tillräcklig utsträckning
- följa upp och kontrollera att arbetarna förstått lämnade instruktioner och/eller
- följa upp och kontrollera att arbetarna förstått lämnad information om arbetet och riskområdet/fack 1,
dels befinna sig på eller i anslutning till arbetsplatsen.
Tingsrätten finner att elsäkerhetsledaren underlåtit att fullgöra dessa skyldigheter. Det är alltså detta som varit grund för oaktsamhet och som elsäkerhetsledaren döms för.
När det gäller punkten att ”befinna sig på eller i anslutning till arbetsplatsen” delar jag inte tingsrättens bedömning och anser även att detta är ett av felen i ESA. Enligt svensk standard, SS-EN 50110-1, är elsäkerhetsledaren den person som fått arbetsuppgiften att direkt ansvara för ett arbetes utförande på en arbetsplats. Men det finns inget i standarden, till skillnad från ESA, som säger att elsäkerhetsledaren måste befinna sig på eller invid arbetsplatsen. Elsäkerhetsledaren kan många gånger fullgöra sin uppgift utan att hela tiden vara på arbetsplatsen.
Om elsäkerhetsledaren
- utför en korrekt riskbedömning
- vidtar lämpliga säkerhetsåtgärder på arbetsplatsen,
- informerar om riskbedömningen, elsäkerhetsplanering och vidtagna säkerhetsåtgärder och
- kontrollerar att alla förstått instruktioner och övrig information
så torde elsäkerhetsledaren kunna lämna arbetsplatsen.
Det är väsentligt att arbetsgivare och arbetstagare är överens om ESA verkligen kan tillämpas i sin helhet eller om man ska besluta om avsteg från ESA. Domen visar att de regler vi beslutar om, ska i praktiken kunna efterlevas.
Den omkomne beskrivs som en duktig yrkesman och ytterst noggrann. Men samtidigt framkommer att han varken hade erfarenhet av anläggningstypen eller av det arbete som skulle utföras. Dessutom har arbetsgivaren beslutat att all personal ska ha godkänd ESA-utbildning vilket saknades för den omkomne. Här bör man beakta att han hade varit anställd i 10 månader och ändå hade han inte fått den utbildning som företaget själva föreskrivit!
Elsäkerhetsledaren säger i förhör att den nu omkomne kunde delta i arbetet utan ESA-utbildning ”eftersom arbetet varken var nära spänning eller med spänning”.
I allmänhet tar branschen väldigt lätt på kompetens. Elsäkerhetsledarens inställning verkar vara att arbete utan spänning inte innebär någon fara vilket i så fall är en uppfattning som delas av allt för många.
Många gånger när vi bedömer kompetens värderar vi teknisk utförandekunskap högre än kunskap om elfaran och riskhantering.
Av den svenska standarden framgår att man ska beakta arbetets svårighetsgrad så att rätt val av personal kan göras. En fackkunnig person definieras som en person som har lämplig utbildning, kunskap och erfarenhet för att kunna analysera risker och undvika riskkällor som elektricitet kan medföra. I standarden finns ytterligare kriterier om bland annat anläggningskännedom som kan användas vid bedömning av kompetens. Man är sålunda inte fackkunnig bara för att man är elektriker, man måste också ha erfarenhet.
Enligt ESA ska elsäkerhetsledaren förvissa sig om att alla arbetare har tillräcklig kompetens och lämplighet för arbetet. Jag är beredd att hålla med elsäkerhetsledaren när denne i förhör uppger att den omkomne hade varit anställd på samma avdelning som han själv, varför det var naturligt att han var en del av gruppen som skulle utföra arbetet. Det kan inte vara rimligt att arbetsgivaren ställer personal till förfogande för arbetet och att elsäkerhetsledaren därefter ska förvissa sig om att dessa har tillräcklig kompetens.
Om jag vore anställd i ett företag som tillämpade ESA skulle jag inte acceptera skrivningen om elsäkerhetsledarens undersökningsplikt vad gäller kompetens.
I normalfallet hade nog elsäkerhetsledaren dömts till dagsböter men i detta fall blir straffet villkorlig dom. Rätten skriver att med hänsyn till att en så beaktansvärt lång tid förflutit mellan gärningen och domen ska den villkorliga domen inte förenas med dagsböter. Ja, det är bedrövligt att vårt rättssystem tar fyra år på sig tills att ärendet prövas i första instans. Domen har vunnit laga kraft.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö AB