Elsäkerhetsreglerna för gatu- och vägbelysningar är i princip de samma oberoende av om det är en stor anläggning eller om anläggningen endast omfattar några få ljuspunkter. Elsäkerhetsverkets undersökning visar att det finns brister i kunskaperna om vilka lagar och regler som gäller elsäkerhet för dessa anläggningar. Bristerna var mer påtagliga hos innehavare av mindre belysningsanläggningar.
Mats Jonsson
Av elsäkerhetslagen framgår de grundläggande skyldigheterna för den som är innehavare av till exempel gatu- och vägbelysningar. Bland annat ska innehavaren fortlöpande kontrollera att anläggningen ger en betryggande säkerhet. Beroende på bland annat anläggningens beskaffenhet, ålder och omgivande miljö måste innehavaren systematiskt övervaka och kontrollera anläggningens utförande och skick samt vid behov vidta åtgärder. Elsäkerhetsverket besökte 57 anläggningar. I 25 av dessa fann Elsäkerhetsverket fel eller brister. För min del visar det tydligt att den fortlöpande kontrollen inte fungerar.
Många ägare av belysningsanläggningar anlitar entreprenörer för drift och underhåll och allt för ofta får entreprenören uppdraget att utse en elanläggningsansvarig eller möjligen en eldriftledare och därmed verkar ägaren vara nöjd med sin insats. I många av de avtal jag läst är det oklart vad som förväntas av en elanläggningsansvarig. I vissa fall har man dock hänvisat till svensk standard. Standarden beskriver endast vissa uppgifter som gäller drift- och underhållsåtgärder men har ingen koppling till elsäkerhetslagstiftningen och innehavarens skyldigheter vad gäller elsäkerhet för anläggningen.
Svensk standard definierar elanläggningsansvarig som en person som fått det övergripande ansvaret att säkerställa elanläggningens säkra skötsel genom att besluta om regler, organisation och arbetsrutiner. Men det står inget om den lagstadgade fortlöpande kontrollen. Därmed är risken stor att uppgiften faller mellan stolarna.
Det är inte ovanligt att elentreprenören själv får ta fram förslag till avtal om drift och underhåll av anläggningen och man lägger då till att entreprenören ska ha rollen som ”elanläggningansvarig enligt svensk standard”, en tjänst som entreprenören kan ta bra betalt för utan det tillför någonting till elsäkerheten.
Innehavarnas bristande kunskap om lagar och föreskrifter om elsäkerhet medför dels en risk för att kontrollen kan bli bristfällig eller onödigt omfattande, dels onödigt kostnadskrävande. För att få en bättre elsäkerhet och kostnadseffektiva lösningar behöver innehavarna själva skaffa sig kunskaper om de regler som gäller för innehav av starkströmsanläggningar.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö