Är du färdig med ditt egenkontrollprogram?

Örjan Borgström

 

I det gamla systemet kunde en anställd elektriker ha två chefer, arbetsgivaren som bland annat ansvarar för arbetsmiljön och elinstallatören som hade överinseende över elinstallationsarbete och ser till att kontrollen utförs korrekt.

I det nya systemet finns det bara en chef, arbetsgivaren, som genom ett egenkontrollprogram ska säkra upp hur elinstallationsarbete ska utföras. Företaget ska dessutom ha en elinstallatör för regelefterlevnad, som en garanti för en lägsta kompetensnivå i företaget. Begreppet Elinstallatör för regelefterlevnad, som Elsäkerhetsverket hittat på, är ett nytt begrepp för den elinstallatör som finns knuten till företaget och har rätt auktorisation i förhållande till de uppdrag företaget utför. Det är alltså samma person som den som vi tidigare kallade behörighetsansvarige men får idag en lite annorlunda roll.

 

Foto: Eitech

Arbetsgivaren ska också registrera företaget hos Elsäkerhetsverket om de ska utföra elinstallationer på andras anläggningar. Detta för att kunder enkelt ska kunna kontrollera att ett företag har en elinstallatör knuten till företaget och har lovat att de har ett egenkontrollprogram.

 

Så i korthet innebär förändringen för alla elinstallationsföretag följande:

 

Anledningen till att det behövs en ny lagstiftning är flera.

 

Dessutom ger de nya regelverken Elsäkerhetsverket helt nya verktyg för att verka mot oseriösa elinstallationer då de nu har rätt att utöva tillsyn mot alla företag som utför elinstallationsarbete.

 

Elsäkerhetslagen riktar sig först och främst till innehavare av en elanläggning. Innehavaren har ett stort ansvar att se till att anläggningen är säker och att arbete på anläggningen utförs av kompetent personal. Här finns idag ett enkelt sätt att kontrollera detta, kontrollera registreringen och be att få se egenkontrollprogrammet.

I Elsäkerhetslagen finns en dubbelreglering som nu diskuteras flitigt, bland annat på Voltimum. Elsäkerhetslagen anger att innehavaren har ansvar för säkerheten mot personskada medan Arbetsmiljölagen pekar på arbetsgivaren. Här skulle Elsäkerhetsverket behöva släppa den här frågan och dra in sin föreskrift 2006:1 och överlåta åt Arbetsmiljöverket att hantera detta då Elsäkerhetsverket ändå inte har någon rätt att göra tillsyn i arbetsmiljöärenden.

 

29 mars 2017 fastställdes tre nya föreskrifter, vi hade fått ta del av en förhandsutgåva i december 2016 men i en av föreskrifterna var vid fastställandet en viktig ändring införd, det handlade om vad som är elinstallationsarbete.

 

Då de nya reglerna om egenkontrollprogram endast omfattar det som är elinstallationsarbete är det viktigt att detta begrepp definieras noga. Elsäkerhetsverket fick också ett uppdrag från Regeringen att utreda detta och gav därför ut en särskild föreskrift, ELSÄK-FS 2017:2. Tyvärr är där definitionen skriven som ett råd vilket normalt inte håller för en rättslig prövning.

Efter remissrundan i förslaget som kom ut i december 2016 fick vi gehör för vårt förslag till skrivning som då gav oss en bra och tydlig definition på vad som är elinstallationsarbete, trots att det fortfarande var ett råd. Tyvärr ville Elsäkerhetsverket ha mer handlingsutrymme och därför var denna punkt betydligt mer luddig när föreskrifterna beslutades i mars 2017.

Det är ett skäl till att vi idag inte är helt överens om vad som är elinstallationsarbete och många har följt diskussionerna om en maskin kan bli en del av elanläggningen och om förläggning av värmekablar är att betrakta som elinstallationsarbete.

 

Egenkontrollprogrammet beskrivs i ELSÄK-FS 2017:3 och går att dela upp i tre delar, en mer statisk som handlar om företagets organisering och en dynamisk där det dagliga arbetet han-teras. Plus en del för uppföljning av egenkontrollprogrammet.

 

Den grundläggande delen av egenkontrollprogrammet kan tecknas ner i ett dokument som är hyfsat stabilt över tid så länge företagets verksamhet och ledning inte förändras.

I detta beskrivs roller och metoder för olika typer av arbeten samt hänvisas till uppdaterade anställningslistor och kompetenskort.

Jag tror att de flesta företagen är klara med denna del men risken är stor att det har stoppat där och det var inte meningen.

 

I föreskrifterna ELSÄK-FS 2017:3 står att:

”Egenkontrollprogrammet ska innehålla de system och de rutiner som krävs för att säkerställa att det inför varje elinstallationsarbete klargörs vilka förut-sättningar som gäller för elinstallationsarbetet ….”

 

Det står också att:

 

 

Ett sätt att uppfylla detta är att i företaget ha dokumenterade metoder som är kända för alla och som tillämpas vid elinstallationsarbeten.

 

Det finns tre generella metoder som troligen de allra flesta elinstallationsföretag behöver:

 

I metodbeskrivningarna anges hur anläggningskännedom och kravbestämning av ett uppdrag utförs och hur kontrollen ska planeras. Genom att i till exempel arbetsorder knyta varje uppdrag till en metod som all personal känner till kan varje elinstallationsarbete utföras i enlighet med egenkontrollprogrammet.

 

Sammanfattningsvis kan man säga: Allt elinstallationsarbete som företaget utför ska kunna härledas till egenkontrollprogrammet. Företaget måste uppfylla det som står i sitt eget egenkontrollprogram och får inte gå utanför det.

 

I boken Systematiskt elsäkerhetsarbete beskriver vi hur detta kan göras och ger också förslag på hur metoder för olika typer av elinstallationsarbete kan se ut. Här görs också den naturliga kopplingen till arbetsmiljöarbetet som också bör vara en del av egenkontrollprogram-met.

 

 

Elsäkerhetsverket har fått hundratals anmälningar om otillåtet elinstallationsarbete, dvs att ej registrerade företag utför elinstallationsarbete. Detta kommer att sysselsätta Elsäkerhetsverket hela våren.

Det som framkommit och som Elsäkerhetsverket tryckt på är brister i kopplingen mellan kompetens och uppdragets omfattning. Kom ihåg att ange på kompetenskorten vilken typ av arbeten respektive elektriker har kompetens för så att det enkelt kan knytas till de arbeten de utför.

Örjan Borgström