Mats Jonsson
Läs Elsäkerhetsverkets rapport Elolyckor 2011 här.
Totalt anmäldes 438 elolyckor under 2011 och av dessa drabbade 242 lekmän i arbete. Inom denna grupp har olyckorna mer än fördubblats på bara några få år. Läser man Elsäkerhetsverkets verksamhetsplan för 2012 så finns det ingen planerad tillsyn av elsäkerhet inom offentlig förvaltning, till exempel skola, vård och omsorg. Detta blir särskilt märkligt då Elsäkerhetsverket i sin rapport konstaterar att elolyckorna inom just den offentliga förvaltningen under de senaste åren har ökat. Under 2011 inträffade inga dödsfall inom gruppen lekmän i arbete men i 69 fall var olyckan ändå så allvarlig att den föranledde sjukskrivning.
För elyrkesmän rapporterades sammanlagt 173 olyckor. Ser man till de lite allvarligare olyckorna, de som föranlett sjukskrivning, har det skett en betydande ökning från början av 2000-talet. Under de första sex åren av 2000-talet (2000-2005) skadades i medeltal 40 elyrkesmän per år så allvarligt att de blev sjukskrivna. För de efterföljande sex åren (2006-2011) skadades i snitt 58 elyrkesmän, en ökning med 45 procent! 2011 omkommer två elyrkesmän och 59 sjukskrevs utöver själva olycksdagen.
Nuvarande föreskrifter om elsäkerhet vid arbete i yrkesmässig verksamhet, ELSÄK-FS 2006:1; trädde i kraft 1 juli 2006. Föreskrifterna innehåller bland annat bestämmelser om riskbedömning, elsäkerhetsplanering, säkerhetsåtgärder, utbildning och kunskap samt om vem som ska se till att säkerhetsåtgärderna blir vidtagna. För gruppen elyrkesmän orsakas nära fyra av fem elolyckor av så kallat arbetsfel, det vill säga ett fel vid genomförande av viss verksamhet, till exempel kan det finnas brister i säkerhetsåtgärderna i förhållande till vald arbetsmetod. Inte heller när det gäller efterlevnaden av föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete finns någon planerad tillsyn.
Efter en elolycka på ett smältverk i Västerbotten, där en elyrkesman skadas allvarligt i samband med elinstallationsarbete, konstaterar Elsäkerhetsverket följande i sin utredning: ”De olika ansvarsförhållande har utretts och verket har bedömt att varken innehavaren eller elinstallatören kan ställas till ansvar för olyckan.”
Den skadade hade sannolikt kommit i kontakt med spänningsförande delar (30 kV) på en transformator. Ändå nämner inte Elsäkerhetsverket sina föreskrifter om elsäkerhet vid arbete i utredningen, inte ett ord om huruvida man efterlevt bestämmelser om riskbedömning, elsäkerhetsplanering och säkerhetsåtgärder.
Vid en annan olycka i Jämtland skadas en montör när denne felaktigt lossar en arbetsjordningsslack med bara händerna. Anläggningen är ansluten till en friledning avsedd för 130 kV. Sannolikt skadas montören av spänning som uppkommit genom induktion. Elsäkerhetsverket gör en omfattande utredning om vem som var elinstallatör för det aktuella arbetet då montören saknar personlig behörighet. Men även här väljer verket att inte gå vidare med frågor om föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete. Personligen tycker jag att man i vart fall borde utrett efterlevnaden av föreskrifternas fjärde paragraf:
4 § Den som arbetar där det finns elektrisk fara skall ha kunskap om innebörden och konsekvenserna av faran och ha utbildning om de säkerhetsåtgärder som är motiverade i förhållande till arbetsuppgifterna.
Av det totala antalet olyckor orsakas nära sex av tio olyckor av ett arbetsfel. Att Elsäkerhetsverket då väljer att inte utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete är förvånansvärt. I stället utövar verket tillsyn mot elinstallatörer, det vill säga personer som har behörighet. Endast 13 procent av elolyckorna orsakades av ett fel som fanns vid första idrifttagning, det vill säga något som elinstallatörerna skulle kunna påverka, men elinstallatörerna får nära en tredjedel av all planerad tillsyn. Det må vara vällovligt med tillsyn av elinstallatörer men är det verkligen rätt utnyttjande av verkets resurser?
Mats Jonsson
Eltrygg Miljö AB
