- Det är skönt med en standard som ger stöd värt namnet till upphandlingar och som ger tydliga val, säger Jonas Ahlgren, som är produktchef på Bravida Fire & Security.
- Samtidigt kommunicerar standarden nivåer med övriga tekniker, som till exempel system för inbrottslarm och VSS (fd CCTV) som erbjuder olika nivåer på teknikval utefter kundnytta. Jonas Ahlgren är med i den arbetsgrupp inom IEC, den internationella organisationen för standardisering på det elektrotekniska området, som arbetade fram förslaget till den nya standarden.
Den nya standarden bygger på att tillträdesskyddet graderas i samma säkerhetsgrader som används för inbrottslarm, dvs i fyra grader, där 1 är den lägsta och 4 den högsta. Den lägsta graden passar för hotell och andra områden där en angripare kan förväntas ha låg kunskap om passersystemet och den högsta graden lämpar sig för områden med tillgångar med högt värde, t ex militära anläggningar, banker och vissa industrier.
De flesta sidorna i standarden ägnas åt två saker. Dels går den utförligt igenom vad som krävs av passersystem, egenskap för egenskap och fördelat på de olika säkerhetsklasserna. Dels beskrivs ingående hur man provar ett passersystem, så att alla funktioner provas och att det kontrolleras att systemet har de egenskaper som krävs för den valda säkerhetsklassen.
Man kan lägga märke till att standarden för den högsta säkerhetsgraden kräver att det finns stöd för kryptering med autentisering i kommunikationen mellan läsare och centralenhet. Standarden medger användning av elektroniska nycklar (”token”) med RFID eller närfältskommunikation (NFC) men kräver kryptering för de högre säkerhetsgraderna.
Den nya standarden SS-EN 60839-11-1 ersätter den tidigare SS-EN 50133-1 från 1997. Att den nya fått en annan nummerbeteckning beror på att den tidigare standarden var skriven som en rent europeisk standard, utan någon relevans utanför Europa. Inför arbetet med den nya utgåvan lyftes projektet upp på global nivå, till IEC.. Den svenska standarden SS-EN 60839-11-1 är alltså både likadan som motsvarande standarder i övriga europeiska länder – t ex den tyska DIN EN 60839-11-1 – och som den internationella standarden IEC 60839-11-1.
