Kejsaren är naken

Mats Jonsson

 

Låt oss ta bytet av kabelskåp som exempel. Nära nog 100 procent av alla kabelskåpsbyten planeras att utföras enligt arbetsmetoden arbete utan spänning. Men ytterst, ytterst få sådana utbyten utförs enligt reglerna för arbete utan spänning.

 

Arbetsmetoden arbete utan spänning förutsätter att den anläggningsdel, på vilken arbete ska utföras, frånskiljs från alla matningskällor. I praktiken frånskiljer man matande huvudledningar från det allmänna distributionsnätet och chansar därefter att det inte finns någon mikroproduktion, till exempel sol- eller vindkraftanläggning, ansluten på utgående servisledning. Argumenten till att inte frånskilja i abonnentanläggningarna är många. Först och främst tidsåtgången, att finna och möjliggöra åtkomlighet av kanske mer än 20 serviser. Andra argument är att det ska finnas varningsskylt med uppgift om bakspänning om det finns anslutna produktionsanläggningar. Här vet vi att det i många fall tar mer än tre månader från att färdiganmälan lämnats in tills att skyltar är på plats. Men vi vet också att alla produktionsanläggningar inte är kända för nätägaren. Det må i sig vara brottsligt men räddar inte yrkesmannen. Ett annat argument är att ”jag gör alltid spänningsprovning”. Jo, det är ju en förutsättning men hindrar inte den händige från att, efter att spänningsprovningen utförts, koppla in reservkraft.

 

Likt barnet i H.C. Andersens saga om Kejsarens nya kläder kan jag utropa; de arbetar inte utan spänning! Mer slumpmässigt har man spänningslöst på arbetsplatsen, men man tillämpar inte metoden arbete utan spänning. Och som sagt; alla vet detta men ingen verkar vilja göra något åt det.
 
Vad kan man då göra? Närmast självklart kan vi inte uppsöka och frånskilja alla tänkbara, och för den delen otänkbara, matningskällor, det är inte rimligt. Och lika självklart vill vi arbeta ström- och spänningslöst. Men, som det står i SEK:s handbok Elanläggningar – Säkerhet vid arbete, om man inte helt fullt ut kan uppfylla reglerna för arbete utan spänning, ska reglerna för arbete med spänning tillämpas. Kan man inte frånskilja alla matningskällor ska man tillämpa arbetsmetoden arbete med spänning även om objektet sannolikt är spänningslöst. När jag framfört detta i såväl arbetsgrupper som kurser så har man i praktiken förklarat mig som ”persona non grata”. Fördomar och okunskap om reglerna och arbetsmetoderna verkar likt bomullstussar i öronen på personer som kan påverka säkerheten. Kanske påverkar också åldersstrukturen hos beslutsfattarna möjligheten till förändring. Man vägrar likt ett trotsigt barn att fundera på nya arbetssätt. Och under tiden skadas yrkesmän.

 

Efter att man frånskiljt matningarna från det allmänna distributionsnätet, skyddat mot tillkoppling och utfört spänningsprovning samt avlägsnat alla säkringar, så vill jag mena att man nu ska koppla loss alla servisledningar enligt arbetsmetoden arbete med spänning. Man tar helt enkelt på sig nödvändig personlig skyddsutrustning, till exempel isolerade handskar, använder isolerat verktyg och kopplar därefter loss ledare efter ledare och förser dessa löpande med självlåsande isolerade ändhättor. Vad är det som är så kontroversiellt med detta?

 

När det nya kabelskåpet är på plats så ansluts servisledningarna enligt arbetsmetoden arbete med spänning fastän de sannolikt är spänningslösa. Med detta arbetssätt skulle flera olyckor kunna undvikas och vi skulle i praktiken kunna börja rikta in oss på att nå nollvisionen. Här tog jag byte av kabelskåp som exempel men jag kan se att man i många fall medvetet väljer att inte följa metoden arbete utan spänning fullt ut, och då arbetar man inte enligt metoden arbete utan spänning. Det kan som här gälla otillräcklig frånskiljning men om någon av de fem säkerhetsåtgärderna inte helt och fullt ut kan utföras, till exempel otillräckligt skydd mot tillkoppling, följer man inte arbetsmetoden arbete utan spänning och då ska arbetsmetoden arbete med spänning tillämpas. Men här möter man ofta på hinder, ibland kan branschanvisningar ställa helt orimliga krav på utbildning och bemanning, ibland har arbetsgivaren helt enkelt förbjudit metoden. Hur tänkte arbetsgivaren här? Förbjudit den enda metoden som i praktiken går att använda och som skulle höja säkerheten!

 

 

Svensk standard SS-EN 50110-1, som ingår i SEK:s handbok Elanläggningar – Säkerhet vid arbete, ger inte bara regler för elsäkerhet vid arbete utan ger också möjligheter till att skapa en säker arbetsplats. Tyvärr så verkar det som om många arbetsgivare inte känner till denna standard och de möjligheter som den ger. När man till arbetsledande personal ställer frågor om standarden finns tillgänglig och om man i så fall läst den så är svaren i allmänhet negativa. Med denna okunskap saknas förutsättningarna för att vidta föreskrivna säkerhetsåtgärder enligt ”god elsäkerhetsteknisk praxis”.

 

Så länge det finns okunskap och fördomar om standardiserade arbetsmetoder och så länge det finns en tystnadskultur kring felaktiga beteenden och en säkerhetskultur som inte tillåter diskussioner om andra arbetssätt, så kommer vi heller inte åt de sista olyckorna inom branschen.

Mats Jonsson, Eltrygg Miljö