Mats Jonsson
Det har under flera år talats om ett nytt behörighetssystem men ett sådant kommer troligen att vara klart först om fem till tio år och i avvaktan på detta jobbar Elsäkerhetsverket med det nuvarande systemet. Nu föreslår man att som komplement, eller i praktiken som ett alternativ, till praktikintyg och betyg ska den som söker behörighet kunna avlägga ett praktiskt och teoretiskt prov till elinstallatör.
Redan i nuvarande lagstiftning ges den som har kompetensintyg som utfärdats i ett annat EES-land än Sverige möjlighet att genomgå ett lämplighetsprov i samband med ansökan om svensk behörighet. Mig veterligen har inget sådant lämplighetsprov genomförts av Elsäkerhetsverket, men bara det att föreskrifterna medger ett sådant provförfarande gör att verket måste ha ett prov i beredskap. Om regeringen nu medger en försöksverksamhet kommer även en person med svenska meriter att ges möjlighet till att visa sina kunskaper genom prov.
Man kan faktiskt fråga sig varför det inte redan i dag är möjligt att tentera av påbyggnadsutbildningen hos myndigheten? Många har redan genom grundutbildningar och övriga kurser inom elektroteknik mycket goda teoretiska kunskaper och jag har under det senaste året haft flera samtal med förtvivlade ingenjörer som inte får sina kurser inom ingenjörsexamen godkända av verket. Den teoretiska delen av provet torde inte medföra några som helst problem för myndigheten att genomföra. Provet föreslås bli ett IT-baserat prov och ska grundas på samma kursplans innehåll som gäller för den som i stället väljer att genomföra påbyggnadsutbildningen. I dag utbildas de flesta i en kursplan som innehåller fyra kurser, nämligen Elmaskiner, Författningskunskap, Elinstallationer och Elkraft. Normal provtid för varje ämne varierar nog mellan utbildningsanordnarna men ett snitt för varje kurs kan rimligen vara tre till fyra timmar, det vill säga tolv till sexton timmar i provtid för nuvarande utbildningsplan.
Intressant är att Elsäkerhetsverkets nu bedömer att ett prov för att bli elinstallatör behöver ta högst två dagar för såväl de teoretiska som praktiska provet och kostnaderna är beräknade till mellan fem tusen och tio tusen kronor.
Det praktiska provet
Elsäkerhetsverket skriver att utformningen av det praktiska provet är en grannlaga uppgift. Verket måste utforma underlaget till provet så att det verkligen kontrollerar kunskaperna och på ett sådant sätt att examinatorn klart kan bedöma elevens kompetens.
Elsäkerhetsverket uttrycker sig försiktigt om den praktiska delen av provet. Jag ser betydande svårigheter i att under cirka en dag visa på kunskaper inom ett yrke som har ett så brett spektrum. Ellagstiftningen definierar sex olika typer av starkströmanläggningar, dels anläggningar för produktion av el, dels anläggningar för överföring av el och dels anläggningar för användning av el. Varje anläggningstyp kan sedan vara utförd för lågspänning respektive högspänning. Provet ska dock endast omfatta ABL-behörighet, men i vilket fall så är det tre olika anläggningstyper som behörigheten omfattar. I dag ställer verket krav på att praktiken ska vara mångsidig. Är det verkligen möjligt att visa på kunskaper om elinstallationsyrket på så kort tid? Även Elsäkerhetsverket ställer sig inledningsvis denna fråga. Men efter studiebesök och diskussioner med branschen bedömer verket att det är möjligt att utvärdera en persons praktiska färdigheter genom prov som ska genomföras i lokaler för praktiska laborationer.
Jag vill verkligen hoppas att verkets praktiska prov faller väl ut. Nuvarande regler och dess tillämpning om mångsidig praktisk erfarenhet är nämligen inte bra och bedömningskriterierna är i allra högsta grad godtyckliga. Många som i dag ansöker om behörighet får avslag på grund av bristfälliga praktikintyg eller bristande mångsidighet. I flera fall har man motiverat sitt avslag med avsaknad av erfarenhet från bostäder. Därför ser jag ett praktiskt prov som ett bra alternativ.
När det gäller bedömning av praktisk erfarenhet i dagens system ser jag följande brister:
- Praktiken ska vara mångsidig. Bestämmelsen är inte transparant, det vill säga den sökande kan inte i förväg se kriterierna för bedömningen. Detta syns också i mängden överklaganden och rättsliga prövningar som blir följden av en så diffus bedömningsgrund. Bedömningarna av vad som är mångsidigt är enligt min erfarenhet godtyckliga.
- Praktiken får inte ha förvärvats på fartyg eller luftfartyg. Visserligen är reglerna delvis olika för elinstallationer i byggnader och marina farkoster. Men skillnaden mellan en industri- och fartygselektrikers arbetsdag är mycket liten. Båda elektrikerna har troligen goda kunskaper om elmaskiner vilket är ett av ämnena i nuvarande påbyggnadsutbildning.
- Intyg om genomförd praktik ska vara utfärdat av den installatör som har haft överinseende över sökandens praktik. Om arbetsgivaren (Vd) inte har egen behörighet blir den sökande alltså tvungen att kontakta arbetskamrater eller före detta arbetskamrater som ska intyga dennes praktik. Den som skulle intyga praktiken kanske till och med är avliden. Många organisationer har i dag behörighetsansvaret lagt på projektet vilket kan innebära att yrkesmannen under en och samma dag arbetar under flera olika elinstallatörers överinseende. Och sett på en anställningsperiod över flera år kan det bli fråga om 20, kanske 30 olika elinstallatörer. I praktiken har ofta en elinstallatör i en något större organisation inte kontroll på vilka installationsarbeten yrkesmannen deltagit i. Det torde räcka med att arbetsgivaren intygar att arbetet utförts under överinseende av elinstallatör och vilka arbetsuppgifter som utförts. Dagens regler är orimliga. Man kan inte begära att elinstallatören, eller yrkesmannen, i detalj ska redogöra för vilka yrkesmän som utfört vilka arbeten under en period som sträcker sig flera år tillbaka.
- Praktik ska ha förvärvats under överinseende av en behörig elinstallatör med minst samma behörighet som den sökta. En något märklig bestämmelse. Den sökande ska ha mångsidig erfarenhet om denne söker ABL. Varför kan då inte en elinstallatör med BB1 intyga de delar som gäller arbete i befintliga gruppledningar, anslutningar och losskopplingar av anordningar? Självklart kan en sådan elinstallatör inte intyga annat arbete än det som ryms inom hans behörighet, men att denna praktik inte ska få åberopas är inte rimligt. Om jag som yrkesman ska utföra arbete i befintlig gruppledning måste jag, om jag ska få åberopa denna praktik för erhållande av allmän behörighet, se till att den utförs under överinseende av elinstallatör med ABL och inte BB1. Trams!
Sammantaget ser jag det som mycket positivt att kunna avlägga prov som elinstallatör. Men även efter att ha läst förstudien är jag inte övertygad om att det praktiska provet verkligen kan visa på fyra års mångsidig erfarenhet.
Mats Jonsson
Eltrygg Miljö