William Persäter
I starkströmsföreskrifterna eller, med det fullständiga namnet, Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om hur elektriska starkströmsanläggningar ska vara utförda, ELSÄK-FS 2008:1, läser vi i 1 kap. 1 §:
Dessa föreskrifter gäller för utförande av starkströmsanläggningar. Som utförande anses även ombyggnad eller utvidgning av en starkströmsanläggning. I alla dessa fall ska alltså gällande föreskrifter tillämpas. Vi ska därför se lite närmare på begreppen nyinstallation, ombyggnad och utvidgning.
Nyinstallation
När man utför en ny elinstallation eller elanläggning, ska man följa de föreskrifter som gäller vid utförandetillfället. Det innebär att man numera ska utföra anläggningen, som det står i föreskrifterna, ”enligt god elsäkerhetsteknisk praxis så att den ger betryggande säkerhet mot person- och sakskada på grund av el”. Med detta menas att man ska tillämpa dels föreskrifterna, dels också den praxis som etablerats inom elområdet. Den praxisen kan sedan vara baserad på standarder eller andra bedömningsgrunder.
Enklaste sättet att uppfylla kraven är att följa svensk standard – då kan man normalt utgå från att man uppfyller föreskriftskraven. Väljer man ett annat utförande måste man göra en riskanalys och dokumentera de bedömningar som ligger till grund för utförandet. Eftersom både föreskrifter och standarder uppdateras ganska ofta visar det här också vikten av att man fortlöpande följer upp och utbildar sig i gällande regelverk.
Vad händer om föreskrifterna eller standarderna ändras under pågående byggnads- eller installations¬arbete? Den allmänna regeln är att man får fortsätta arbetet med det regelverk som man påbörjat det med. Är det ett flerårigt projekt, och det kommit ut betydande ändringar i regelverket, kan det emellertid vara klokt att rådgöra med Elsäkerhetsverket för att undvika diskussioner vid slutbesiktningen.
Ombyggnad
Första frågan är naturligtvis: vad är en ombyggnad? Här kan man få lite olika svar, beroende på vem man frågar, och det finns en hel del gråzoner här. Jag ska utgå från vår syn på Elsäkerhetsverket under min tid där.
Ombyggnad innebär en omfattande ändring av installationen. Ombyggnad blir det till exempel om man river ner hela eller större delar av installationen, kanske i samband med ombyggnad av själva byggnaden, och sedan uppför en ny installation. I det fallet måste hela den berörda installationen anpassas till nu gällande regler, det vill säga aktuella föreskrifter och standarder. Det kan till exempel gälla krav på jordfelsbrytare, jordade uttag, petsäkra uttag, hur ledningsdragningen ska utföras, de nya kraven på utlösningsvillkor och så vidare.
Reparation av en anläggningsdel är naturligtvis inte en ombyggnad, om man återställer den delen i ursprungligt skick och inte gör några väsentliga förändringar. Men hur är det om man byter ut en kabel, en fast monterad armatur, en central? Ja, här gäller samma sak – det vill säga, om man inte gör några väsentliga förändringar som kan påverka elsäkerheten.
En gammal kabel kan man således byta ut mot en ny, om det är samma antal ledare och samma area. Det är underhåll. Men om den nya kabeln har en annan area måste man kontrollera att den är anpassad till förekommande belastning och installerade skydd, och att areaändringen inte påverkar kortslutningsförhållanden och utlösningsvillkor på ett negativt sätt. Och går man över från enfas- till trefasmatning, då skulle jag bedöma det som ombyggnad, och då måste den del av installationen som berörs av detta anpassas till nu gällande regler.
Byter man ut en fast ansluten armatur eller annan produkt mot en motsvarande ny, och den gamla inte hade jordat utförande, måste inte heller den nya ha det. Men förutsättningen är att den är installerad i ett sådant utrymme som enligt tidigare bestämmelser medgav ojordat utförande, det vill säga ett torrt utrymme med isolerande golv. Är inte de villkoren uppfyllda var det ojordade utförandet inte tillåtet tidigare heller och då måste man dra in skyddsjord till både armaturer och uttag i rummet.
Ändringar av det här slaget är alltså inte att betrakta som ombyggnad av anläggningen, och anläggningen som helhet behöver inte anpassas till nya regler
Centraler
Det är ganska vanligt att man byter en gammal ”proppcentral” mot en ”normcentral” med dvärgbrytare. Anslutningen av den nya centralen, dess placering etcetera. måste då vara i enlighet med nu gällande regler och med tillverkarens anvisningar. Uppmaningen att iaktta ”tillverkarens anvisningar” gäller alltid, och vi ser numera ofta det uttrycket i våra olika standarder. Men man bör därutöver göra några viktiga kontroller och bedömningar: Vad är den största förekommande kortslutningsströmmen i anläggningen i dag? Den kan ju ha förändrats avsevärt från det att anläggningen först uppfördes. Är dvärgbrytare, jordfelsbrytare med mera anpassade till det? Vad är den minsta förekommande kortslutningsströmmen eller största slingimpedansen? Klarar dvärgbrytarna, som har en lite annan karaktäristik än diazedsäkringarna, att uppfylla utlösningsvillkoret? Finns det några andra anläggningsdelar eller förhållanden som påverkas av centralbytet?
I äldre anläggningar är ju ofta några grupper avsäkrade med 6 A. I en ny central med dvärgbrytare torde man väl inte ha mindre märkström på skydden än 10 A. Vid ett byte som innebär uppsäkring måste man därför kontrollera att gruppledningarna har en area av minst 1,5 kvadratmillimeter – i äldre installationer lär det kunna förekomma 1 kvadratmillimeter. Vidare måste vägguttagen vara märkta med minst 10 A, annars måste de bytas ut. Sedan vet ju alla som arbetat med äldre anläggningar att om man börjar röra gamla gummiisolerade ledare så smulas isoleringen lätt sönder och då bör man lämpligen byta hela ledningen.
Byte av en central medför däremot inte något allmänt krav på att hela den efterföljande installationen ska anpassas till nya regler med åtföljande krav på jordfelsbrytare, byte av vägguttag till jordat utförande, petskydd på uttagen och så vidare. Sedan är det en annan sak, att en ansvarsfull elektriker lämpligen föreslår kunden att man ska passa på att göra en sådan säkerhetsuppgradering när elektrikern ändå är på plats. Mycket jobb kan initieras av en elektriker som är en god försäljare!
Utvidgning
Med utvidgning avses här att elinstallationen utökas – oavsett om det sker inom befintlig byggnad eller till följd av tillbyggnad.
Huvudregeln är att den tillkommande delen installationen ska utföras enligt nu gällande regler. I en tillbyggnad krävs således att installationen skyddas av jordfelsbrytare, att uttagen är av jordat utförande och petskyddade, att ledningar dras i enlighet med gällande regler och så vidare – oberoende av hur det är gjort i den äldre byggnadsdelen. Självklart är det lämpligt att man låter jordfelsbrytaren skydda även den äldre installationen och att man passar på att byta ut icke jordade uttag, men detta är inget krav.
Utökar man installationen inom befintligt utrymme gäller några särskilda regler och undantag. En regel är att även om man installerar bara ett enda jordat uttag i ett rum måste alla uttag i det rummet bytas till jordat utförande. Då när ojordade uttag var tillåtna, fick de ju bara installeras i torra rum med isolerande golv, där den isolerande miljön utgjorde en skyddsbarriär, om en utrustning skulle bli spänningssatt vid ett fel. Drar man in jord i rummet förstörs den barriären och då måste alla utsatta delar vara jordade.
Däremot är det tillåtet i en anläggning som är utförd före den 1 januari 1994 att i ett rum med ojordade uttag installera ytterligare ojordade uttag.
Vidare anges i föreskrifterna ett undantag som gäller jordfelsbrytare: ”Kravet på jordfelsbrytare vid utvidgning av en lågspänningsanläggning inom ett befintligt torrt rum i bostäder, grundskolor, fritidshem och förskolor/daghem. – I dessa rum får en starkströmsanläggning utvidgas utan att jordfelsbrytare installeras, om den befintliga anläggningen är utförd enligt ELSÄK-FS 1994:7 eller motsvarande äldre bestämmelser.”
Ändrade förutsättningar
Det finns ytterligare en bestämmelser vi ska tänka på när det gäller äldre anläggningar. I starkströmsföreskrifternas övergångsbestämmelser står följande:
”Anläggningar som har tagits i bruk före ikraftträdandet får vara utförda enligt äldre bestämmelser. Om en sådan anläggnings användning eller förutsättningar ändras på ett sätt som har väsentlig betydelse för elsäkerheten ska dock de nya bestämmelserna tillämpas.”
Det här innebär att om man börjar använda en lokal på ett nytt sätt måste man tänka över om den nya användningen medför ändrade krav på installationen. Några exempel man kan ta är att man börjar använda en lokal för barnverksamhet av något slag. Då måste man kontrollera att bestämmelserna för sådana lokaler är uppfyllda vad gäller jordfelsbrytare, petskydd, elradiatorer etcetera. Ska man använda lokalen för hantering eller bearbetning av brännbara material, såsom i snickerier och textilindustrier, ska man se till att de speciella krav som gäller för sådana utrymmen är uppfyllda, och detsamma gäller självklart vid lagring och hantering av brännbara vätskor och explosionsfarliga ämnen.
Innehavarens ansvar
Elinstallatören har ansvaret för att elanläggningen blir utförd i enlighet med gällande regelverk och att den kontrolleras i betryggande omfattning innan den tas i bruk. Det är sedan innehavarens ansvar att se till att anläggningen underhålls på ett sådant sätt att den fortlöpande är säker. Anläggningen ska därför med lämpliga intervall kontrolleras av en kompetent person. Vid den kontrollen ska bland annat säkerställas att anläggningen uppfyller säkerhetskraven enligt de föreskrifter som gällde då anläggningen en gång uppfördes. Eftersom föreskrifterna alltså inte är retroaktiva är det viktigt att besiktningsmannen har tillgång till tidigare föreskrifter och standarder, så att bedömningen sker mot rätt regelverk.
Säkra elanläggningar – ett gemensamt ansvar
Det finns inga formella krav på att ”uppgradera” äldre fungerande anläggningar till den säkerhetsnivå vi har i dag. Det finns dock ett stort värde i att låta en fackman då och då gå igenom äldre installationer för att dels avslöja fel som kan ha uppkommit, dels också bedöma den allmänna statusen på anläggningen. Förr eller senare måste man konstatera att ledningarna är för gamla och medför risk för isolationsfel och brand, att strömbrytare är utslitna, att uttagen är spruckna och börjar krypa ut från väggdosorna – kort sagt, att det är dags att riva ut mycket av det gamla och få till stånd en ny, mer funktionell och säkrare anläggning med bättre och modernare skydd, säkrare materiel, fler uttagspunkter – en anläggning som är bättre anpassad till de behov vi har i dagens samhälle.
Detta är ett gemensamt ansvar – för innehavaren som är ansvarig för anläggningen, och för installatören som kan ge goda råd, och som kan utföra en säker installation.
