Förvaltningsrätten i Karlstad prövar en överklagan av Elsäkerhetsverkets avslag.
Av totalt 7 349 ansökningar om behörighet som behandlades av verket under perioden 2008-2011 gjordes avslag i 2 343 fall. Mängden avslag indikerar att verkets bedömningskriterier inte är transparanta vilket medför att den sökande inte i förväg kan förutse på vilka grunder bedömningen kommer att ske. Avslagen och överklaganden medför stor arbetsbelastning för såväl för myndigheten som för rättsväsendet och den sökande kan ha betydande kostnader för utbildning med mera. Därför är det nu viktigt att verket omgående får till en förutsägbar handläggning.
I många fall har verket motiverat sitt avslag med att praktiken inte varit tillräckligt mångsidig och man har bland annat anfört att den sökande saknar erfarenhet av elinstallationsarbete i bostäder. För min del har jag nog alltid ansett att typen av elinstallationsarbete torde vara väsentligare än byggnadens användningsområde. Begreppet ”mångsidig praktisk erfarenhet” kan tolkas på flera sätt men som vid all tolkning av lagstiftning är det rimligt att ta del av lagstiftarens förarbeten. Inför en förhandlingen i förvaltningsrätten bad jag därför förre överinspektören och enhetschefen vid Elsäkerhetsverket, William Persäter, yttra sig om detta med ”mångsidighet”:
”Vår bedömning var att t.ex. en elektriker som under många år arbetat med installationer i byggnader av olika slag och därvid installerat ledningar, ställverk, centraler osv. under en elinstallatörs överinseende skulle anses ha uppfyllt kravet på ”mångsidighet”. En industrielektriker har exempelvis vanligen bred praktik från såväl motordrifter som belysningsanläggningar och installationer i kontorslokaler, men det vore orimligt att ställa kravet att han dessutom ska ha arbetat med bostäder och liknande, dvs. inom ett helt annat samhällsområde.”
Den 15 augusti 2012 meddelade förvaltningsrätten en dom som kan komma att få stor betydelse för verkets framtida bedömningar. Målet gäller en person som ansökt om allmän behörighet för elinstallationsarbete på lågspänningsanläggningar, ABL. Den sökande hade fått avslag och överklagat verkets beslut till förvaltningsrätten i Karlstad.
Elsäkerhetsverket ansåg att överklagandet skulle avslås bland annat för att den förevisade praktiken inte visar på föreskriven mångsidighet. Av verkets bedömning framgår att praktik för ABL ska omfatta arbete på lågspänningsanläggningar för kraft och belysning i byggnader av olika slag såsom bostäder, skolor, kontor och industri. Men förvaltningsrätten, som tagit del av Williams yttrande, finner att den sökandes praktik är så mångsidig som föreskrifterna kräver.
Men i detta mål fanns det ytterligare ett skäl till Elsäkerhetsverkets avslag. Den sökande åberopade praktik som förvärvats i Norge under överinseende av norsk ”elinstallatör”. Av Elsäkerhetsverkets föreskrifter framgår att praktik ska förvärvas under överinseende, och intygas av, elinstallatör. Elsäkerhetsverket avser här en person som av Elsäkerhetsverket meddelats behörighet och inte en norsk motsvarighet. Då den sökandes praktikintyg inte var utfärdat av elinstallatör avslår Elsäkerhetsverket ansökan.
I en tidigare dom har Kammarrätten i Göteborg meddelat att man inte helt kan bortse från praktik som förvärvats i annat land. Kammarrätten skriver:
Nuvarande lydelse av Elsäkerhetsverkets föreskrifter innefattar inte något uttryckligt krav på att all praktik ska vara genomförd i Sverige. Ett sådant krav hade enligt kammarrättens mening inte heller varit förenligt med EG-rättens regler om fri rörlighet för arbetstagare (jmf EU-domstolens dom i mål C313/01 Christine Morgenbesser). Kammarrätten anser därmed att det inte finns fog för bedömningen att helt bortse från utländsk praktik enbart på den grunden att den inte genomförts i Sverige. Underinstansernas avgöranden ska därmed undanröjas och målet visas åter till Elsäkerhetsverket för prövning av om åberopade utländska meriter kan anses uppfylla de krav i övrigt som uppställs i nämnda föreskrifter. (Mål nr 6069-10)
Men Elsäkerhetsverket vidhåller i detta mål att praktiken ska förvärvas under överinseende av, och intygas av, elinstallatör. Därmed menar verket att överklagandet även i denna del ska avslås. Förvaltningsrätten anser dock att en person som enligt yrkeskvalifikationsdirektivet kan meddelas behörighet i Sverige också kan intyga praktik utomlands. Elsäkerhetsverket medger under förhandlingen att den person som intygade den sökandes praktik skulle kunna få behörighet i Sverige om denne sökte enligt yrkeskvalifikationsdirektivet.
Förvaltningsrätten anser därmed att den sökandes praktik har varit under överinseende av installatör och varit så mångsidig som föreskrifterna kräver och bifaller därmed överklagandet och ålägger Elsäkerhetsverket att meddela den sökande behörigheten ABL. (Mål nr 5740-11)
Jag har stor förståelse för att myndigheten har ansett sig behöva skärpa tillämpningen av reglerna för bedömning av vilka som ska kunna få behörighet. Många har nog erfarit att det finns personer som inte borde ha behörighet och som uppenbart ändå har lyckats ”lura systemet”. Men någonstans bland alla möten om kvalitetssäkring gick det fel. När duktiga elektriker med flera tiotals års erfarenhet inte kan erhålla behörighet för att de inte har arbetat i bostäder har verkets ambition gått för långt.
Om domen vinner laga kraft bör många som fått avslag på grund av bristande praktisk mångsidighet kunna få rätt med stöd av domen och Williams yttrande.
Vi får nu hoppas att verket är en lärande organisation, att man tar konsekvenserna av domen och går tillbaka till den ursprungliga tanken med mångsidig erfarenhet. Typen av elinstallationsarbete, såsom erfarenhet av arbete med fördelningscentraler, gruppcentraler, huvudledningar, gruppledningar samt anslutningar och losskopplingar av anordningar, torde från elsäkerhetssynpunkt vara viktigare än byggnadens användningsområde (bostäder och dylikt).
Mats Jonsson
Eltrygg Miljö
