Kompetens finns inte bara inom tullarna!
Nyligen föreslog lokaliseringsutredningen att ett antal myndigheter skulle flytta ut i landet för att mildra effekterna av regementsnedläggningar. Några av dem fick destination Karlstad/Kristinehamn.
Med stigande häpnad har jag därefter följt flyttdebatten. Huvudargumentet mot en flytt har varit att det blir svårt att hitta rätt kompetens på de nya orterna. ”Vi kommer att göra en kompetensförlust som är anmärkningsvärd”, påstår generaldirektören för Konsumentverket. Generaldirektören för Kemikalieinspektionen ser svårigheter att rekrtyera toxikologisk kompetens och befarar sänkt servicegrad mot företagen. Chefen för Elsäkerhetsverket går ännu längre och hotar med fler elolyckor när verkets tillsyn sätts ur spel.
Alla dessa tre myndigheter föreslås flyttas till Karlstad/Kristinehamn.
Som landshövding i Värmland måste jag nu ryta till och sätta skåpet på plats. Vad ger frustrerade stockholmare rätt att utpeka Karlstad/Kristinehamn som så oattraktivt att ingen vill flytta dit? Varför tror de att vi inte kan locka till oss komptent arbetskraft i de fall det uppstår luckor?
Visst kan jag förstå att generaldirektörerna har synpunkter. Men jag trodde att chefer för viktiga statliga myndigheter hade uppgiften att lösa problem snarare än att skapa problem, att de ser möjligheter snarare än hot. Dessutom bör en bra chef, som jag ser det, inte bidra till att skapa uppror i sin egen organisation.
Jag hoppas att generaldirektörernas kommenterer bygger på okunskap om arbetsmarknad, levnadsvillkor och kommunikationer i Karlstad/Kristinehamn. Annars är det ju oförskämt och kränkande att döma ut en hel landsända på detta sätt.
Tillgången på kompetent arbetskraft i Karlstads- och Kristinehamnsområdet är redan i utgångsläget mycket god. Det finns idag färdigutbildade akademiker som söker jobb, inte minst jurister som Konsumentverket bekymrar sig så för. Från Karlstads universtitet utexamineras kontinuerligt rättsvetare, kemister, material- och miljötekniker vars profiler kan passa mycket bra in på Konsumentverkets krav.
Även Kemikalieinspektionen kan ösa ur källor som redan finns. Karlstads universitet utbildar miljövetare, miljöingenjörer, kemiingenjörer, biomedicinare och folkhälsovetare.
Det samma gäller flera andra myndigheter som föreslås flyttas till Karlstad/Kristinehamn. Universitetet kan försörja Arbetslivsinstitutet och Ungdomsstyrelsen med arbetsvetare och sociologer, Arbetsmarknadsverket med ekonomer och Kammarkollegiet med rättsvetare.
Det är dessutom ingen omöjlighet att rekrytera akademiker från andra universitet, eller för all del även yrkeserfarna från andra delar av landet. Här tvingas jag peka på en mekanism, som stockholmscentrerade myndighetsföreträdare tydligen inte känner till:
Människor dras till de platser där jobben finns.
Så här har det varit i alla tider, och så kommer det att förbli. Särskilt lätt är att det att attrahera arbetskraft om jobben finns på en ort med bra geografiskt läge, bra kommunikationer och en attraktiv livsmiljö.
Karlstad/Kristinehamn har allt detta. Karlstad är en av Sveriges tjugo största städer, med ökande befolkning. Där finns en varierad arbetsmarknad, universitet som sagt, och ett stort kulturutbud. Staden ligger attraktivt vid Sveriges största insjö. Boendekostnaderna är lägre än i storstan.Vacker natur finns inpå knutarna. Stockholm, Oslo och Göteborg ligger inte längre bort än två-tre timmar med bil eller tåg. Kristinehamn ligger inte längre från Karlstad än många av Stockholms förorter ligger från innerstan.
En huvudlinje i generaldirektörernas argumentation är att myndigheter kommer att drabbas av avbräck innan rätt kompetens kan fylla luckorna efter anställda som valt att inte flytta med.
Till detta har jag bara en kommentar: Det ingår i generaldirektörernas jobb att se till att flyttningarna genomförs på ett sådant sätt att de inte stör verksamheten.
Det finns många lyckade utflyttningar av myndigheters verksamheter att lära av. Räddningsverket i Karlstad är en sådan lyckosam utlokalisering som jag känner väl. Man kan välja att lyfta fram den, istället för den misslyckade flytten av Patentverkets varumärkesavdelning till Söderhamn.
I och kring Räddningsverket har det för övrigt byggts upp en kritisk massa av specialistkompetens när det gäller frågor som har med kris, krishantering och säkerhet att göra. För anställda på Konsumentverket, Elsäkerhetsverket och Kemikalieinspektionen kan denna specialiserade miljö bli professionellt stimulerande.
Och för Karlstad/Kristinehamns del kan tillkomsten av nya aspekter på risk, krishantering och säkerhet bidra till att ytterligare stärka vår profilering på området.
Från Värmlands sida ska vi göra allt vi kan för att ta emot de människor och myndigheter som flyttar till vår region. Välkomna hit!
Eva Eriksson, landshövding i Värmlands län
