Konsekvenser av elolyckor

Strömmens väg

Något jag ofta själv stöter på är missförstånd kring strömmens väg genom kroppen. Det verkar som om det råder en uppfattning om att strömmen tar den närmsta vägen, har du hört det någon gång? Och om detta vore helt sant, då skulle jag inte ha några problem med att bada med en brödrost eftersom strömmens väg då skulle vara en oavkortad rak linje mellan de spänningssatta delarna i brödrosten och eventuellt avloppet anslutet till badkaret. Mer korrekt är att säga att strömmen tar alla vägar den kan ta, precis allihopa.

Strömmens vägar genom kroppen

Föreställ dig ett homogent kopparklot som spänningssätts med 100 V från en sida till en annan.

Missuppfattningen rör då att strömmen enbart skulle färdas i en rak linje genom kroppen. Varför detta blir relevant är för att många dras med en uppfattning om att en strömgenomgång från höger hand till höger ben inte skulle utgöra någon risk för hjärtskada eller arytmi, vilket alltså är felaktigt.

Kroppens vävnader

Den ström som färdas genom kroppen färdas inte i en homogen massa. Kroppens olika vävnader har olika elek­triska egenskaper. Exempelvis är huden starkt kapacitiv med ett relativt högt elektriskt motstånd. Blodkärl och nervtrådar leder desto bättre. Muskelvävnad leder nå­gonstans mitt emellan och slutligen skelettet leder relativt dåligt. Utöver detta så kommer de olika vävnaderna få olika konsekvenser av strömgenomgången. Vävnadens resistans  blir  delvis  avgörande  för  den  energi  som  ska  absorberas vid en strömgenomgång. De mer resistanta vävnaderna, som skelettet, kommer alltså att upphettas mer än övrig vävnad.

Hjärtat

Vårt hjärta är ett fantastiskt organ! Evolu tionsmässigt sit­ter människan, och övriga däggdjur, på en av de mest avancerade pumpar som evolutionen kunnat frambringa. Men det är inte konstruerat för att tåla strömgenomgångar.

Dels är hjärtat en muskel, och som med övriga muskler finns risk för att vävnaden svullnar vid strömgenomgångar. Men hjärtat är även ett synkroniserat urverk. Varje hålrum i hjärtat (två  förmak och två kammare) utgör i sig själv en pump och för att dessa ska kunna pumpa blodet runt i kroppen samt till lungorna så krävs att de arbetar i en särskild sekvens. Det som styr hjärtats sekvens  är  hjärtats  retledningssystem  vilket består av nerver precis som för övrig muskulatur. Vid störningar i hjärtats retledningssystem  riskerar  vi  också  att  störa  sekvensen för de olika delarna av hjärtat. Störs denna sekvens riskerar vi att blodet helt enkelt inte cirkulerar effektivt, eller inte alls.

Vid sök av vård efter en strömgenomgång rekommen­deras det därför att det tas ett EKG för att kontrollera att hjärtats rytm inte blivit påverkad, om strömmen befarats passera hjärtat i betydande omfattning.

Muskelvävnad

Som tidigare nämnts så orsakar strömgenom­gångar i muskelvävnaden en svullnad. Svullnaden i sig behöver inte vara ett så stort bekymmer då våra muskler har en otrolig förmåga att återhämta  sig. Det  som  dock  kan  vara ett problem  är att samma svullnad orsakar en till­täppning av blodkärlen som försörjer muskeln med blod. Utan syresättning av vävnaden så börjar den sakteligen sönderfalla, så kallat kompartmentsyn­drom. Detta riskerar i sig en förtvining av muskulaturen, men det orsakar också att muskeln börjar fälla ut  restprodukter av  sönderfallet. Just denna restprodukt har en otäck påverkan när den sedan kommer ut i blodet och slutligen hamnar i kroppens reningsverk, njurarna. Effekten av för höga halter av så kalla myo­globin kan alltså leda till njursvikt och då flera  dagar efter incidenten. Av bland annat denna anledning ska det i regel tas ett blodprov då du uppsökt vård efter en strömgenomgång.

Tvärsnitt av en vad

Både svullen muskulatur och njursvikt finns det framgångsrika metoder för att hantera.

Nervsystemet

Nervsystemetets enskilda nervceller består av en cellkärna med ingående trådar, så  kallade  dendriter (latin  trädgren), samt en utgående axon (latin axel). Längs med nervcellens axon sker den överföring inom nervcellen som vi brukar hänvisa till när vi säger att nervsystemet är elektriskt. Men det är inte en oavbruten ledare utan snarare en elektrisk kedjereaktion som inte kommer redogöras för fullständigt här. Vad som dock kan vara värt att känna är att de här axonerna enbart är 0,1­20 mikro­meter tjocka i  diameter och  av  delvis  ledande  vävnad. Med detta så kan man snabbt räkna ut att strömmar på några milliampere lätt kan bränna av dessa förbindelser. Och det är också precis vad som händer. Framförallt är det kroppens autonoma delar av nervsystemet som påver­kas, det vill säga de delar av nervsystemet som ser till att vi får gåshud när vi fryser, att porerna öppnar sig så vi kan svettas och på så sätt kyla av oss när vi är varma. Med förstörda nervförbindelser återstår alltså att så simpla saker som svettning inte fungerar som det är avsett. Givetvis finns också risk för känselbortfall och domningar.

Principiell bild av en nervcell (neuron)

Nervskador som uppstått efter en strömgenomgång är i regel inte något som går att behandla effektivt. Men det kan vara viktigt att få detta undersökt för att i framtiden ha sammanhanget dokumenterat.

Blodet

Så, det räcker här va? Hjärtat kan stanna, njurarna braka ihop och musklerna kan förtvina. Men vi är faktiskt inte riktigt färdiga än. En för branschen ganska okänd risk efter strömgenomgångar är den om proppar. Låt mig förklara.

I vårt blod har vi huvudsakligen fyra komponenter. Vi har blodplasma som är den vätska blodkropparna transporteras i. Men sen har vi också tre typer av blodkroppar. Alla tre har olika funktioner. Den första, de röda blodkropparna, har som huvudsaklig uppgift att trans­portera syre till cellerna i kroppen. Den andra, de vita blodkropparna, de är en kritisk del av vårt immunförsvar. Och sen den tredje, blodplättarna (eller trombocyter), de blodkroppar som har till uppgift att få vårt blod att levra sig när vi får en blödning. Och detta är en fantastisk funk­tion! Om vi saknade denna skulle vi riskera att förblöda av näsblod. Men den gör sig bäst när blodet riskerar att lämna blodomloppet, inte när blodet fortfarande är där det ska vara. En effekt av strömgenomgångar i blodet är dock just att de här blodplättarna alltså börjar levra sig. De poppar upp som små popcorn och fortsätter fara runt i kroppen tills de till slut hamnar i ett kapillär som är så tunt att det sätter sig på kapillärväggen. Var i kroppen detta sker går inte riktigt att veta i förväg. Men en sån här blodplätt är ingen fara. Problemet uppstår när det kommer fler för de klumpar nämligen ihop sig. Till slut riskerar vi alltså att utveckla en propp. Detta är ytterli­gare ett skäl till varför det rekommenderas att blodprov tas vid sök av vård efter en strömgenomgång.

Till sist

Efter att ha begrundat texten ovan hoppas jag att du som läst reflekterar vilka konsekvenser det kan få för dig om du drabbas av en strömgenomgång. Jag hoppas innerligt att du väljer att avbryta ditt arbete då du ser att risken för strömgenomgång inte är behandlad med motivet att du bryr dig om dig själv och de personer som litar på att du ska komma hem efter dagens arbete.

Avslutningsvis så vill jag därmed också ge dig en uppmaning – arbeta korrekt, följ de regler som är satta på plats för att skydda dig i ditt arbete och använd korrekt skyddsutrustning. Uppmana dina kollegor att göra detsamma.

Om du känner dig otrygg vid arbete med risk för elektrisk fara ska du påtala detta för din arbetsgivare så att ni tillsammans kan planera de utbildningar som krävs för att du ska kunna arbeta säkert, exempelvis ”Skötsel av elanläggningar – SS­EN 50110­1” eller ”ESA”.

Michell Andersson