Robert Jönsson vid ritbordet
När det hela började Jönsson i J&K, är Robert Jönsson. Han hade redan i tidig ungdom skaffat sig en efter dåtida förhållanden god praktisk utbildning, i det fack som skulle bli hans värv.
Åren 1901-1903 gick han i Arvika Elementarskola, men hans håg stod till tekniskt och praktiskt arbete. Han var också idrottsligt intresserad och aktiv. Yrkesmässigt arbetade han en tid efter slutad skolgång vid Orgelfabriken. Sedan kom han i tjänst hos Bröderna Johansson, som utöver arbetet med sin dåvarande cykelverkstad även åtog sig elektriska installationer.
Robert hade redan tidigt närt tanken att starta en egen firma i installationsbranschen. Denna tanke mognade så småningom till beslut, vilket visade sig välbetänkt. I augusti 1909 grundade han under blygsamma förhållanden en egen elinstallationsaffär under firmanamnet Robert Jönssons elektriska affär.
Från början hade han inte någon egentlig affärslokal utan endast ett lager för verksamheten, men ganska snart efter starten kunde han notera en stadigt ökad kundkrets. Ett år efter starten ingick Ivar Kinell som kompanjon i rörelsen och 1910 blev således födelseåret för firmanamnet Jönsson & Kinell.
Gunnar Jönsson vid butiksdisken på Storgatan 33
De båda kompanjonerna arbetade energiskt tillsammans och hade under 1910-1911 sitt lager i en lokal vid Fabriksgatan 12. Behovet gjorde sig starkt gällande att få en verklig affärslokal. Tillfället kom 1912 då kompanjonerna öppnade firmans första riktiga affär och det på Fabriksgatan 19 i Arvika. Verksamheten expanderade och man blev snart trångbodd. År 1917 flyttade firman in i sin andra affär vid Hantverksgatan 5.
Första lokalen var på Fabriksgatan 19
Installationsminnen
Robert Jönsson hade inget motorfordon i rörelsen före 1919. Utan långfärderna företogs sommartid per cykel och vintertid med skidor. Då färderna krävde en allt för tung packning med materiel åkte man efter häst. I en socken inte långt från Arvika, skulle man i denna elektrifieringens gryningstid förse ett större område med ljus i alla gårdar. Allt skulle vara färdigt till jul, närmare bestämt 21/12, vilket var en lördag. Det var konkurrens om projektet men Robert Jönsson fick arbetet. Han hade många mannar till sin hjälp. Kort tid stod till förfogande och det blev ett hektiskt arbete med alla ledningar. Transformatorerna forslades till sina respektive platser med hästar och Robert monterade själv de fyra transformatorerna.
Lördagen då arbetet skulle vara klart, var inne. Samma dag satte bönderna själva upp stolpar. När man såg att arbetet skulle klaras av i tid, sändes bud till kraftstationen att strömmen skulle släppas på exakt halv fyra på eftermiddagen. Dessförinnan hade man också sett till att alla strömbrytare på gårdarna inom hela området stod på kontakt. Alla som var med i arbetet, var på det angivna klockslaget samlade vid den sist monterade transformatorn. Och så skedde något av ett under för allt folket. På slaget halv fyra skingrades eftermiddagens förjulsmörker och i alla gårdar inom området blev det ljus i en och samma sekund. Denna glädjande händelse måste firas. På kvällen anordnades en festlighet hos en av abonnenterna på trakten. Detta var vanligt på den tiden, när en bygd blev elektrifierad, så avslutades alltid arbetet med en ”ljusfest”.
Lokaliteter
Mot slutet av första världskriget, blev det en överhopning av arbete och rörelsen gick hastigt framåt. 1919 flyttade man till Stadshotellets hus vid Kyrkogatan 30, men även Stadshotellet växte och behövde snart större lokaler. 1925 flyttade J&K till Kyrkogatan 18 och KFUM-fastigheten.
Nio år följde med ostört arbete, konsolidering och utveckling av affärs- och installationsrörelsen. Men 1934 avled Ivar Kinell och delägareskapet övergick till hans arvingar: fru Sofia Kinell och hennes dotter. Samtidigt med denna händelse skedde flyttning till Storgatan 33, där firman var verksam till 1962. Det året gick flyttlasset till Kyrkogatan 26, den dåvarande Nya Järnboden, med affär i gatuplanet och lager i garageplanet. 1964 flyttades enbart lagret ner till Järnvägsgatan (fd Spritbolaget och Sallnäs). 1968 flyttades lager och installationsdelen till gamla Hakonbolagets fastighet på Spårgatan i hamnen.
I februari 1975 byggdes nya lokaler för J&K, lite längre bort på Spårgatan 14, nära dåvarande Tobaksfabriken. Flyttkarusellen har därmed upphört, för det är i denna lokal NEA fortfarande är verksam. Firmans inre organisation Robert Jönssons båda söner, Gunnar och Sven, hade blivit helt insatta i firmans olika verksamhetsgrenar och gått den långa vägen som anställda – från springpojkar uppåt mot vidare uppgifter. Gunnar hade gått på elbehörighetskurs i Kristinehamn och blev verkmästare men återfanns också ofta vid kunddisken i butiken, medan brodern Sven, hade en kameral inriktning. Efter en tid sattes de två bröderna in som delägare i företaget. 1959 blev firman omvandlad och inregistrerad som aktiebolaget Jönsson & Kinell, med Robert, Gunnar och Sven Jönsson som delägare.
År 1970 såldes installationsdelen till dåvarande verkmästaren Erik Nilsson. Gunnar Jönsson blev då konsult och Sven Jönsson tog över butiken. J&K in i en ny tid År 1980 sålde Erik Nilsson företaget och byggnaden till Centex. J&K var då det enda elinstallationsbolaget i Centex. Sven-Olof Andersson, delägare i Centex, förvarvade snart installationsrörelsen och införlivade den med Elman-gruppen. Efter några år, närmare bestämt 1994, övertog NEA-gruppen den i Köping baserade Elman-gruppen och med det följde J&K in i NEA.
Filialchefer efter 1980
Filialchefer har varit Erik Nilsson till 1988. Därefter Per-Axel Söderman till 1999. Under en kort tid Conny Udd för att ersättas av Kjell Håkansson från 1999-2009. Nu leds NEA i Arvika av Björn Lieback.
Expansion
Förvärven under åren har egentligen bara varit två. Först Eltjänst i Charlottenberg 1988 som fram till 2009 styrdes från Arvika. Numer har Charlottenberg status som en egen filial, med en filialchef vid namn Mathias Åhlander. År 2007 förvärvades El-Tabro i Arvika. Det har givit NEA ett viktigt tillskott i kundregistret.
Kjell minns
Tidigare filialchef Kjell Håkansson säger att:
”Utvecklingen har varit mycket gynnsam för J&K med stor byggnation på 50-60-talet och de stora industriernas investeringar runt om i västra Värmland samt Landstingets och Arvika Kommuns sjukvårdsinrättningar.”
Kjell har varit djupt engagerad i verksamheten under sin tid som filialchef och speciellt i Thorn-gruppens stora byggnationer av köpcentra och hotell i Töcksfors, Charlottenberg och Strömstad. Projekt som var ekonomiskt gynnsamma för NEA:s verksamhet i Arvika. Maskininstallationer inom Sverige och utlandet har även bidragit positivt till resultatet. J&K har haft mycket goda relationer med kunder och trogna medarbetare som bidragit till firmans goda utveckling.
Den gamla goda tiden
Kjell Håkansson som började 1960 har minnen från den tid cykeln var det självklara transportmedlet. Verktygslådan på pakethållaren, kabelringen över axeln och på något sätt fick vi också med oss en stege. Göran Danielsson började 1946 som affärsbiträde. På den tiden levererade man elmateriel per paketcykel.
Montör från Jönsson & Kinell
Första gången Göran skulle rycka ut med cykeln, hade den lastats full med utrustning och runt axeln på Göran, hade han en kabel. Så fullastad var han att han fick puttas igång. Men det bar sig inte bättre än att vid rännstenen ställde sig framhjulet på tvären och Göran dråsade i backen, i novembersnöslasket. Göran påminner om att man körde ut elmateriel till montörerna med dragkärra. Och så kommer han på,
”på golvet i lagret fanns uppmålat en femmeterslinje, som användes för att mäta kabelreturer från byggen”.
Kjell berättar:
”Med åren har montagearbetet underlättats. Förr hade vi stegar av trä. Vi lärlingar fick tuffa uppdrag, som att sätta upp ljusen i den kommunala julgranen i staden. Eftersom vi inte hade tillräckligt långa stegar, gick vi till sjukhuset och lånade ”stadens längsta stege”. Det krävdes tre man att flytta den.”
”Plastens genombrott var en otrolig vinst för oss”, säger Göran. ”Lättare materiel och böjbara ledningar.” ”I montagearbetet gällde handplugg långt in på sextiotalet”, påminner Kjell. ”Arbetsplatserna var bullriga och dammiga. Sen kom elektriska borrmaskiner men det dröjde ett tag innan ljudnivån var acceptabel och sedan kom det dammsugare på borrmaskinerna. Vi var unga, brydde oss kanske inte så mycket om bullret, men vi använde öronvadd, sen kom äntligen hörselskydden.”
Kjell tänker på ”den gamla goda tiden”, när Televerkets ledningar - på inga villkor fick röras! Det är annorlunda nu! Annat som nämns av de båda är att: ”Saxliftar har underlättat, förr använde vi stegar på ett sätt som idag är helt otänkbart. På stora byggen med mycken armaturinstallation i tak, byggde vi en ställning på en lastbil, på så sätt fick vi en mobil ställning.”
”Allt gick lite enklare förr”, Göran säger att man hade vita papper utan linjer och skrev upp lageruttag på. De linjerade var för lagerreturer. Får förmoda att blanketter ansågs som onödig lyx.
Källa: Inge Grundberg, NEA-journalen
