
Mats Jonsson
I juni beslutade regeringen om en ny elsäkerhetslag med bestämmelser som innebär att den som yrkesmässigt ska utföra elinstallationsarbete från och 1 juli nästa år ska utföra egenkontroll enligt ett egenkontrollprogram. I augusti presenterade Elsäkerhetsverket ett förslag till föreskrifter med bland annat egenkontrollprogrammets innehåll.

Elsäkerhetsverket föreslår att egenkontrollprogrammet åtminstone ska innehålla följande:
- En beskrivning av elinstallationsverksamheten
- Kompetenskrav och tillgången till kompetens
- Elinstallatörer för regelefterlevnad
- Organisationen för elinstallationsarbete och egenkontrollprogram
- Hur elinstallationsarbete planeras och utförs
- Hur kontroller av utfört arbete görs
- Hur uppföljning av egenkontrollen görs
I dag utförs i många fall elinstallationsarbete under överinseende av en elinstallatör. Detta system ska ersättas med ett egenkontrollprogram som bland annat säkerställer kompetens för aktuellt arbete. En väsentlig skillnad mot dagens system är att det är företaget/organisationen som blir ansvarigt för att verksamheten bedrivs i enlighet med lagen och meddelade föreskrifter.
Företaget ska utöva en egenkontroll som säkerställer att reglerna om elinstallationsarbete är efterlevda och att arbete sker av personer med tillräckliga kunskaper och färdigheter. Som bekant så kan man inte delegera ansvar, man fördelar arbetsuppgifter i ett företag. Så är det också med egenkontrollen. Arbetsuppgiften med att kontrollera att verksamheten följer egenkontrollprogrammet torde åvila alla som arbetar inom organisationen, och ansvaret för denna uppgift torde man inte kunna delegera till en enskild medarbetare.
Regeringen skriver i förarbetena till lagen att den eller de elinstallatörer som får i uppgift att verka för verksamheten bedrivs i enligt med bindande bestämmelser, bland annat på ett organiserat och systematiskt sätt ska arbeta med företagets egenkontrollprogram och rutiner. Men ansvaret förblir företagets, såväl för egenkontrollen som för egenkontrollprogrammet.
För att kunna utforma ett egenkontrollprogram enligt punkterna ovan måste man känna sin organisation. I ett litet företag eller ett företag som huvudsakligen utför elinstallationsarbete har man av naturliga skäl god kontroll på vilka personer som utför vad. Men inom industrier, kommuner och landsting utgör oftast elinstallationsarbete en mycket begränsad del av verksamheten. Vissa personer, till exempel elektriker inom fastighets- eller serviceavdelningen kanske personligen har elinstallations¬arbete som sin huvudsakliga verksamhet. Medan andra inom samma kommun, till exempel drifttekniker eller VVS-montörer, endast i en mycket begränsad omfattning utför elinstallationsarbete. Flera av dessa tekniker och montörer har egen behörighet men ska från och med 1 juli ingå i egenkontrollprogrammet.
Elinstallationsarbete är ett mycket vitt begrepp, det är inte bara skillnad mellan låg- och högspänningsanläggningar. Arbete kan utföras i anläggningar för produktion, överföring eller användning av el, till exempel solcellsanläggningar, anläggningar med kraftledningar och VA-anläggningar. Arbetet kan bestå i kabelförläggning, luftledningsarbete, inkoppling av små och stora kopplingsutrustningar med och utan reservkraft. Det kan även gälla fast anslutning och losskoppling av små bruksföremål eller stora maskiner. Det kan avse motordrifter eller belysningsanläggningar med mera, med mera.
Om alla våra tekniker hade samma kompetens så vore det nog relativt enkelt att skriva ett egenkontrollprogram. Man kanske nästan kan påstå att så är fallet i ett mindre elinstallationsföretag som främst arbetar inom lågspänningsanläggningar för bostäder och offentliga lokaler. Alla elektrikerna har genomgått två-eller treårig gymnasieutbildning och har en lärlingsperiod bakom sig. Man har då betydligt enklare att beskriva kompetenskrav och tillgång till kompetens än vad kommunen eller landstinget har som måste ta hänsyn till en stor mängd andra yrkeskategorier som inte har sin huvudsakliga verksamhet inom elinstallationsområdet. Också med hänsyn till de olika anläggningstyper som förekommer.
Att ta fram ett egenkontrollprogram måste således börja med en inventering. Inventeringsfasen kan till exempel innehålla följande frågor.
- Vilka delar av koncernen berörs?
- Inom vilka verksamheter utför vi elinstallationsarbete?
- Vilka personer utför elinstallationsarbete?
- Vilka typer av elinstallationsarbete förekommer? - Vilka elinstallationsarbeten ska vi göra efter 30 juni?
- Kan vi ha ett koncerngemensamt egenkontrollprogram?
- Hur många elinstallatörer för regelefterlevnad behöver vi i vår organisation?
Vilka personer inom organisationen har behörighet för elinstallationsarbete? Är dessa personer, och inte minst deras chefer, medvetna om att de från och med 1 juli inte längre kan arbeta yrkesmässigt på egen behörighet utan måste ingå i företagets egenkontrollprogram? Det är lätt att glömma bort vissa verksamheter när man utför inventeringen, inte minst de som inte i någon större utsträckning utför elinstallationsarbete.
I ett annat sammanhang hade jag kontakt med en mycket stor koncern. 2006 försökte man inventera vilka personer inom koncernen som utförde arbete där det kunde finnas elektrisk fara. Syftet var att säkerställa bland annat kompetens och få ut koncerngemensamma riktlinjer för sådant arbete. Arbetet visade sig svårare än man kunnat tro och så sent som 2013, sju år efter att inventeringen startat, dök det upp en verksamhet som ingen hade tänkt på. Se detta som ett exempel på hur svårt det kan vara att göra en inventering. Jag tror att många företag de närmaste åren kommer att finna verksamheter eller personer som utför elinstallationsarbete men som inte ingår företagets egenkontrollprogram.
Min bestämda uppfattning är att företaget i egen regi ska utföra egenkontrollprogrammet. Arbetet med att ta fram egenkontrollprogrammet är en process, en process som är väldigt nyttig för den egna organisationen. Det handlar bland annat om att bestämma kompetenskrav för arbete och ha kunskap om vilka kompetenser som finns i företaget. Men även hur arbete planeras med hänsyn till de förutsättningar som ska gäller för arbetet och vilka krav som ska gälla för arbetet.
Det är också viktigt att företaget själva har förståelse till skrivningarna i egenkontrollprogrammet och vet bakgrunden till dessa. Man ska ju trots allt leva upp till egenkontrollprogrammet i det dagliga arbetet. Det är lämpligt att någon som hanterar företagets ledningssystem är med i arbetet med att utforma egenkontrollprogrammet så att programmet kan implementeras i företagets övriga rutiner.
Min uppfattning är att det torde medföra svårigheter att lämna över skrivandet av egenkontrollprogrammet till en konsult. Egenkontrollprogrammet och egenkontrollen ska ju trots allt vara
- kända
- förstådda, och inte minst
- efterlevda.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö