Bokstäverna TN-S och TN-C beskriver dels hur elsystemets förbindelse med jord är utfört, dels hur utsatta delar är förbundna med jord och dels om skyddsledaren är en separat ledare eller kombinerad med neutralledaren. Jag förutsätter att merparten av läsarna av denna artikel är väl förtrogna med dessa bokstavskombinationer men för den som vill fördjupa sig så beskrivs detta i elinstallationsreglernas punkt 312.2. I elinstallationsreglerna används dock inte uttryck som att ”gå från TN-C- till TN-S-system” eller omvänt för den delen. Istället beskrivs de tre ledarna PEN-ledare, neutralledare och skyddsledares förhållande med varandra i punkt 543.4.3. Det finns tre viktiga och grundläggande principer för förhållandet mellan dessa ledare.
- Till en PEN-ledare får en eller flera neutralledare respektive en eller flera skyddsledare anslutas.
Man kan alltså dra ut en PEN-ledare och ansluta neutralledare och skyddsledare där någon av dessa ledare erfordras.
- Elinstallationsreglerna förbjuder inte någon energiriktningen mellan PEN-ledare och neutralledare.
Följaktligen kan energiriktningen vara från neutralledaren till PEN-ledaren. Just detta verkar vålla huvudbry hos många, inte minst vid inkoppling av produktionsanläggningar.
- En neutralledare får bara jordförbindas i en punkt, antingen mot annan neutralledare eller mot PEN-ledare. Det är väl härifrån branschen myntat uttrycket att man ”får inte gå från TN‑S‑system till TN‑C‑system”. Personligen har jag valt att i mina utbildningar utgå från texten i elinstallationsreglerna då jag tycker att detta bättre beskriver hur ledarna ska anordnas.
TN-C respektive TN-S beskriver inte antalet ledare i systemet, bara hur skyddsledaren är anordnad i förhållande till neutralledaren. Följaktligen kan ett TN-C-system vara utfört med två ledare, fasledare och PEN-ledare. Men även ett TN-S-system kan vara utfört med två ledare om kretsen inte behöver skyddsledare, en fasledare och en neutralledare. Därför bör man undvika att tala om antalet ledare när man avser ett TN-C- eller TN-S-system. Använder man begrepp som fyrledarsystem om TN-C-system kan mottagaren av informationen likväl uppfatta det som tre faser med enbart skyddsjordsledare eller möjligen tre faser och neutralledare.
När det gäller produktionsanläggningar måste man veta hur matningskällan är uppbyggt, till exempel om det finns en förbindning mellan neutralpunkten och utsatt del. När det gäller växelriktare för solkraftsanläggningar är det vanliga att det inte finns någon förbindning mellan utsatt del och neutralpunkten eller neutralledaren. Skyddsledaren till en växelriktare är i praktiken enbart en skyddsjordsledare som enbart har i funktion att skyddsjorda växelriktarens utsatta delar. När det inte finns någon förbindelse mellan skyddsjordsledare och neutralledare i växelriktaren kan dessa båda ledare anslutas till en PEN-ledare.
Även ett generatoraggregat kan anslutas med en femledare till ett TN-C-system. Återigen förutsätter det att generatoraggregatets utsatta delar inte är förbundna med generatorns neutralpunkt. Neutralledare ska då anslutas till generatorns neutralpunkt och skyddsjordsledaren till aggregatets utsatta delar.
Sålunda kan man mata ett TN-C-system med ett femledarsystem, det vill säga ”gå från fem till fyra ledare”.
Mats Jonsson Eltrygg Miljö
