Mats Jonsson
Sett över de senaste 16 åren så anges arbetsfel som orsak i 77 procent av olyckorna för elyrkesmän, det vill säga ett fel vid genomförandet av till exempel ett elarbete. Elsäkerhetsverket skriver att ”statistiken visar att bristfällig riskbedömning är den vanligaste orsaken till elolyckor bland elyrkesmän”. Jag kan bara konstatera att i grund och botten handlar det om att systematiskt identifiera och åtgärda riskerna för strömgenomgång och riskerna för brännskador på grund av ljusbåge.
Även vid funktionskontroller kan personlig skyddsutrustning vara nödvändig
Elsäkerhetsverkets föreskrifter är tydliga; säkerhetsåtgärderna ska vara grundade på en riskbedömning. Men samtidigt konstaterar verket att riskbedömningar och riskanalyser inte görs på ett korrekt sätt. Av en utredning som återges i rapporten framgår att ”man gör riskbedömningen som ett måste mer på rutin istället för kompetens och erfarenhet”.
Checklistor och mallar i all ära men om det går slentrian i att kryssa sig igenom riskidentifieringen är de till ingen nytta. Riskbedömningen och framför allt identifieringen av riskkällor måste kräva ett aktivt handlande för att få bort det vanemässiga ifyllandet av blanketter. Till exempel genom att anteckna avstånd till åtkomliga spänningssatta delar och fastställande av närområde. Svensk standard anger endast minsta avstånd men avståndet måste i praktiken anpassas till en mängd faktorer som exempelvis oavsiktliga rörelser med ledande föremål och av oavsiktliga rörelser av den som utför arbetet. Men man behöver även fundera över vilka energier en kortslutning kan ge upphov till. Eller, som en indikator på möjlig kortslutningsenergi, ta reda på och anteckna det skyddande överströmsskyddets märkström.
Av Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elsäkerhet vid arbete (2006:1) framgår att det för varje arbete där det finns en elektrisk fara ska finnas en elsäkerhetsplanering. I rådet till denna bestämmelse anges att det i elsäkerhetsplanering bland annat bör ingå att identifiera riskkällorna.
Vidare så framgår det av föreskrifterna att med elektrisk fara menas risk för personskador på grund av strömgenomgång eller verkan av kortslutning eller ljusbåge. Från elsäkerhetssynpunkt är det just dessa faror som riskhanteringen måste omfatta. Med riskhantering avses i vart fall en identifiering av riskkällor samt lämpliga åtgärder.
Strömgenomgång kan ske när kroppsdelar kommer inom riskområdet eller kommer i kontakt med spänningssatta delar. I normala fall ska spänningssatta delar vara skyddade med någon form av beröringsskydd men i samband med arbete eller funktionskontroller kan sådana beröringsskydd behöva tas bort. Detta innebär att farliga spänningar nu blir åtkomliga. Om det under arbetet kommer att finnas spänningssatta delar som inte har ett beröringsskydd som minst motsvarar IP2X eller XXB så kan dessa utgöra en riskkälla för strömgenomgång. Även om vi här talar om strömgenomgång så är det den drivande spänningen som vi ska skydda oss mot. Låga spänningar, under 25 V AC eller 60 V DC, torde normalt inte kunna driva någon skadlig ström genom en människokropp, inte ens vid relativt stora och fuktiga kontaktytor, varför skydd mot strömgenomgång för så låga spänningar inte alltid är nödvändigt. Men för högre spänningar kan isolerande handskar vara vara en riskreducerande åtgärd när andra beröringsskydd inte ger tillräckligt skydd.
Brännskador från ljusbågar uppkommer i första hand vid kortslutning eller vid manövrering av elkopplare. Ljusbågar kan uppstå vid mycket låga spänningar, till och med från en enskild battericell om 2,2 volt. I första hand är det strömmen och tiden som är det farliga när det gäller risk för brännskador från ljusbågar. Effekterna av en ljusbåge ökar med den energi som överströmsskyddet släpper igenom vid ett fel. Vid arbete på batterier begränsas ljusbågens verkan endast av batteriets egenskaper och då inte minst dess inre resistans och kapacitet.
Utdrag ur Elsäkerhetsverkets rapport Elolyckor 2015
I dag saknas bra och enkla hjälpmedel för att bestämma effekterna av en ljusbåge och därmed möjligheterna för en enkel riskhantering. Men inom ABB har man ansett att i en lågspänningsanläggning kan effekterna från en ljusbåge bli så omfattande att heltäckande skyddsutrustning ska användas när överströmsskyddet som föregår den utrustning man arbetar på har en märkström som är 63 ampere eller högre. I avsaknad av bättre vetskap bör denna gräns kunna användas av fler i branschen. Kläder ska ha god motståndskraft mot ljusbågar och vara heltäckande. Men man måste vara medveten om att effekter kan uppkomma även vid mindre märkströmmar men att risken för omfattande och fatala skador torde vara begränsad när märkströmmen är mindre än 63 ampere. Oberoende av överströmsskyddets märkström bör man alltid använda skyddsglasögon om inte ansiktsvisir ska användas.
Min uppfattning är att en vanlig orsak till elolyckor är att man går fel eller tar fel apparat. Riskhanteringen måste därför även omfatta risken för förväxling.
När det gäller identifiering av elektriska riskkällor bör man i vart fall undersöka följande:
- Risk för strömgenomgång:
- Om det under arbetet, på eller invid arbetsplatsen, kommer att finnas spänningssatta delar som har lägre beröringsskydd än IP2X eller XXB. - Risk för brännskador från ljusbåge
- Beakta bland annat risk för kortslutning med till exempel verktyg, redskap eller utrustning. Vid lågspänning kan farliga ljusbågar i vart fall uppkomma i anläggningar där överströmsskyddet har en märkström 63 A eller högre. - Förväxlingsrisk.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö
