Det är ett mycket bra initiativ som Tomas Winter och Säker Energimiljö har tagit med att skapa säkrare arbetsplatser inom elområdet. Men att utgå från rättsfall och rättsliga dokument är vanskligt, det kan mycket väl sända fel signaler. Vi är dock helt överens om att vi måste ta vara på den erfarenhet vi får av elolyckorna med elyrkespersoner. Som det är nu gör man om samma typ av olycka år efter år efter år och denna trend måste brytas.
Allmänt sett kan det vara intressant att ta del av domar och se hur rätten har diskuterat i till exempel en bevisfråga. Även hur vittnen har uppfattats av rätten. En montör, som på sitt yrkesmässiga sätt, ska förklara inför en domstol hur denne upplevde situationen och vilka missförstånd detta leder till kan vara intressant att läsa om. Men i det skadeförebyggande arbetet är domarna relativt ointressanta och kan faktiskt leda oss in på fel väg. Man måste skilja på utfallet i ett rättsfall och aktiv olycksfallsbekämpning.
Det skadeförebyggande arbetet måste grundas i en saklig utförd och grundligt uttömmande olycksfallsutredning. Denna ska, utan att skuldbelägga någon, visa på ALLA de orsaker som ledde fram till olyckan. Alla de personers handlande, agerande eller icke-agerande, som på sitt lilla vis ledde fram till olyckan, måste tas fram och användas i det skadeförebyggande arbetet.
Men att genomföra en olycksfallsutredning kan kräva relativt stora resurser och vara kostnadskrävande. Det ställer också stora kompetenskrav på de som ska medverka i utredning, inte bara tekniska kunskaper utan kanske framför allt kunskaper om beteendevetenskap. Det sistnämnda är viktigt då vi kan se att många olyckor har sin grund i felaktiga beteenden och även att vi fortfarande brottas med attitydproblem. Bristande säkerhetskultur framhålls allt oftare som en betydande faktor i samband med olyckor.
I det skadeförebyggande arbetet vore det därför bra om vi kunde få fram fler ”offentliga” olycksfallsutredningar där branschen verkligen kan ta lärdom av en olycka. Men en olycksfallsutredning visar ofta på många brister och många företag är då rädda att ”blotta” sina fel och brister. Kan anonymiserade olycksfallsutredningar vara ett sätt att få bättre kunskap i branschen?
Det finns flera skäl till varför man bör undvika rättsfall som utgångspunkt i det skadeförebyggande arbetet. Ett skäl kan vara att åklagarens uppgift inte är att ta fram hela sanningen. Åklagaren ska enbart undersöka om det begåtts något brott och om det då går att bevisa vem som begått detta brott. En åklagare ska inte åtala om inte denne känner sig övertygad om att bevisningen håller för en fällande dom.
Jag kan här ta ett exempel jag har tagit del av. Olycksfallsutredningen visade på att åtta personers agerande eller icke-agerande bidragit till olyckan, var och en på sitt sätt. Någon kan sägas varit slarvig, någon kan sägas varit nonchalant men inte i en sådan grad att de kan sägas varit straffbart oaktsamma. Dessa personers handlande hade enligt utredningen ändå bidragit till olyckan. Men för två personer ansåg åklagaren att man borde undersöka om de varit straffbart oaktsamma. För den ena personens agerande kunde dock inte åklagaren bevisa personens skuld. Därmed åtalades endast en person. Denna person hade enligt företagets utredning på flera sätt bidragit till olyckan men åtalet gällde bara en punkt där åklagaren kunde bevisa straffbar oaktsamhet.
Vi kan då konstatera att om man i det skadeförebyggande arbetet enbart utgår från domen kommer vi att missa flera personers agerande och många orsaker till olyckan. Kanske var åtalspunkten en mindre intressant del i det sammantagna händelseförloppet men det var bara denna som åklagaren ansåg varit straffbart oaktsamt. Därmed missar vi helt enkelt de viktigaste händelserna olycksförloppet och därmed de viktigaste skadeförebyggande åtgärderna.
I en av de domar som framhålls i artikeln Hårdfakta om elolyckor görs tillgänglig finns enligt mitt förmenande ett sakfel. En person får inte dömas till straff om inte det finns ett samband mellan den straffbara oaktsamheten och skadan. Inom juridiken kallas detta för kausalitet. Troligen har åklagaren missuppfattat vad sakkunniga framfört och det framgår i vart fall att rätten har missuppfattat reglerna. Rätten lägger ett agerande från den åtalade denne till last utan att det finns ett orsakssamband. Totalt framförde åklagaren fem argument till straffbar oaktsamhet. Om ett av dessa nu skulle visa sig vara felaktiga är det bara domstolen som kan avgöra om de återstående fyra argumenten räckt till en fällande dom.
Oavsett detta så kan det ju bli verkligt fel om vi använder felaktiga argument hämtade från en dom i vårt skadeförebyggande arbete.
Mats Jonsson Eltrygg Miljö
