Håkan Lidman
Strömbelastade pe-ledare är ett fenomen som inte kan accepteras. Problemet har uppdagats i och med att 5-ledarsystem, TN-S, i allt större utsträckning ersätter 4-ledarsystem, TN-C.
TN-S-systemet har tillkommit för att minska antalet okontrollerade returströmmar, vilka är vanliga med TN-C-system. Det innebär att returströmmarna kan gå genom vattenledningar av metall eller andra metallrör istället för via elkablarna, och på vägen bildas ohälsosamma magnetfält.
Tack vare TN-S-systemet minskar magnetfälten. Finessen är att skydds- och nolledare är åtskilda i TN-S-systemet. Den enda ihopkopplingen dem emellan finns då i nätägarens elstationer eller kabelskåp.
Det här ställer dock till problem när reservkraften kopplas på. Det uppstår då strömkretsar tillbaka till ihopkopplingsstället, det vill säga nätägarens elstation, och PE-ledaren strömbelastas.
– Det är en viktig princip att PE-ledare aldrig får vara strömbelastade. Det kan bland annat föra med sig risker för elektriker då de utför arbete på en PE-ledare som de antar vara ”död”, säger Håkan Lidman, överinspektör på Elsäkerhetsverket i Skellefteå.
Fyra grupper
Håkan Lidman ingår i den arbetsgrupp som nu ser över vilka anvisningar som ska gälla för reservkraft. Han säger att reservkraften kan delas upp i fyra grupper:
• Grupp 1 omfattar transportabla generatoraggregat, exempelvis traktordrivna generatorer, som körs igång manuellt.
• I grupp 2 återfinns aggregat som startar automatiskt när det uppstår ett elavbrott, men medför några sekunders elavbrott både när reservkraftgeneratorn slås på och när den slås av.
• Aggregaten i grupp 3 slås också på automatiskt med ett kort avbrott så som i grupp 2, men har en blinkfri övergång till det vanliga elnätet när strömavbrottet upphör.
• Grupp 4 innefattar aggregat som kan köras parallellt med elnätet. Vid risk för elavbrott, till exempel vid åska, eller vid ett aviserat strömavbrott kan reservgeneratorn startas. På så vis uppstår inget avbrott, varken vid påkopplingen eller frånkopplingen av reservkraften.
Svårt att åtgärda
För reservkraft enligt grupp 1 finns redan regler, framtagna under 1980-talet. De transportabla generatormodellerna är standardiserade och försedda med speciell ihopkoppling av N-ledare och PE-ledare.
När det gäller reservkraft enligt grupp 4-definitionen finns inga åtgärder att ta till för att komma åt problemet. I och med att generatorerna och elnätet arbetar parallellt går det inte att koppla om ledningarna så att strömbelastningen i PE-ledaren försvinner.
För grupp 2 och 3 är det däremot tekniskt möjligt att lösa problemet genom att bilda en ny, tillfällig förbindelse mellan N-ledare och PE-ledare när reservkraften körs igång. På så vis når returströmmen aldrig längre än till den lokala ihopkopplingen inom reservkraftsanläggningen. Men även den lösningen har ett dilemma.
– Vid själva omkopplingstillfället kan vissa typer av elektronisk utrustning bli förstörd. Till exempel kan UPS-system ta stryk. Det är därför viktigt att kunderna inventerar all anslutande utrustning innan de låter installera en sådan lösning, säger Håkan Lidman.
Färre ihopkopplingar
För att eliminera strömbelastningen i PE-ledarna vid bruk av reservkraft anser han att nätägare, elinstallatörer och konsulter bör överväga de olika systemalternativen.
Till exempel kan de magnetiska fälten vid TN-C-system begränsas genom att minska antalet ihopkopplingar mellan N-ledare och PE-ledare inom en kundanläggning.
Likaså är det möjligt att ha ett TN-C system fram till en anläggning och ett TN-S-system inom den.
– När det gäller reservkraft måste man tänka på att reservkraften ska kunna leva sitt eget liv. Samtidigt ska den kunna samexistera med den normala elmatningen, så att de två systemen inte stör varandra.
Källa, Åsa Lovell, Aktuellt
