Lars Kilsgård
Kenth Ryeskog
Sedan 2003 har länderna i EU/EFTA ett gemensamt regelverk för områden med explosiv gas- och/eller dammatmosfär. Regelverket är benämnt ATEX (efter det franska uttrycket ATmosfar EXplosiv). Dessa gemensamma direktiv ställer krav på såväl produkter som arbetssäkerhet. Produktdirektivet 94/9/EG (ATEX 95) och Användardirektivet 99/92/EG (ATEX 137). Sverige har valt att inarbeta dessa direktiv via Arbetsmiljöverkets och MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) samt Elsäkerhetsverkets föreskrifter.
Föreskrifterna ställer krav på att arbetsgivaren är skyldiga att åstadkomma ett förebyggande skydd mot explosioner så att arbetstagarnas hälsa och säkerhet säkerställs. Detta sker genom såväl tekniska som organisatoriska åtgärder.
Explosionsskyddsdokument
Explosionskyddsdokumentation ska finnas vid hantering av brandfarliga och explosiva varor där explosiv atmosfär kan uppstå, och där beaktansvärd risk för brand eller explosion kan föreligga. I explosionsskyddsdokument ska det framgå vilka risker som finns, vilka områden som är Ex-klassade och hur tillräcklig säkerhet nås och upprätthålls ska återfinnas i detta dokument.
Syftet med explosionskyddsdokumentationen är att i första hand förhindra att explosiv atmosfär bildas och om detta inte går undvika att explosiv atmosfär antänds, samt i sista hand att begränsa skador om en explosiv atmosfär skulle antändas. Explosionsskyddsdokumentet måste åtminstone innehålla uppgifter om:
- att explosionsriskerna har fastställts och utvärderats,
- förekommande explosionsrisker och till dessa hörande skyddsutrustningar och säkerhetsrutiner
- vilka områden som har delats in i zoner,
- rutiner för utfärdande av arbetstillstånd, säker avställning och driftklarhetsverifiering
- arbetsplatsen och arbetsutrustningen, inbegripet varningsanordningar, utformas, används och underhålls på ett säkert sätt,
- rutiner för säkert omhändertagande av spill, läckage och brand.
Explosionsskyddsdokumentet ska ha utarbetats innan arbetet påbörjas. Det ska ses över när väsentliga ändringar, utvidgningar eller omvandlingar av arbetsplatsen, arbetsutrustningen eller arbetsorganisationen genomförs. Myndigheterna lägger så stor vikt vid detta dokument att även det ska återfinnas på äldre anläggningar (före 1993).
En del av dokumentet är att dela in områden i zoner. Fastställande av riskområden och deras utsträckning. En verksamhetsutövare ska bedöma var riskområden för explosiv atmosfär kan uppstå. Detta ska vara dokumenterat i en klassningsplan och finnas tillgänglig vid anläggningen.
Klassning är en metod som används för att analysera och bedöma områden där explosiv gasatmosfär kan bildas. Klassningen möjliggör rätt val och installation av utrustning som ska användas i omgivningen. Klassningen tar även hänsyn till gasens eller ångans antändningsegenskaper till exempel antändningsenergi (explosionsgrupp) antändningstemperatur (temperaturklass).
Riskområde – Indelas i zoner
Zon 0: Ständigt eller långvarigt, till exempel inuti cistern, kärl
Zon 1: Kan förekomma tillfälligt under normal drift, till exempel pumprum, tappställen
Zon 2: Förekommer ej under normal drift, om den likväl förekommer i så fall endast sällan och kortvarigt, till exempel runt pumpar och fjärrstyrda ventiler utomhus
Motsvarande indelning i zoner ska ske även mot damm; ZON 20, 21 och 22
Verksamhetsutövaren
När verksamhetsutövaren har fastställt klassningsplanerna, först då kan elinstallationer i explosionsfarliga områden utföras. För att välja lämplig elektrisk utrustning för riskområden erfordras följande uppgifter:
- klassning av riskområdet inklusive fodringar på utrustningens skyddsnivå,
- klassning av gas, ånga eller damm i förhållande till den elektriska utrustningens explosionsgrupp,
- den aktuella gasens eller ångans temperaturklass eller tändtemperatur
- lägsta tändtemperatur för det brännbara dammolnet, lägsta tändtemperatur för det brännbara dammskiktet och den minsta tändenergin för det brännbara dammolnet.
- yttre påverkan och omgivningstemperatur.
I den tidigare refererade rapporten från Arbetsmiljöverket visar det sig att de förmodade bristerna mot främst skyldigheten att genomföra detaljerande riskbedömningar och upprätta styrande dokumentation konstateras vid cirka 70 procent av de inspekterande arbetsställena. Detta trots de relativt stora olyckskonsekvenser som antas kunna uppstå vid explosioner.
Lars Kilsgård, STF Ingenjörsutbildning
Kenth Ryeskog, STF Ingenjörsutbildning
